4.10.2021
Vad gömmer sig under havsytan? Genom att blicka ut över vida fjärdar, smala sund och trånga innervikar är det omöjligt att avgöra hur den marina undervattensnaturen ser ut. Vem kunde förutspå att sydöstra delarna av Ålands kustvatten mest är täckta av ludna trådalger, medan vikarna uppe i norr är rena pärlor. Marinbiologer vid Åbo Akademi kartlägger systematiskt undervattensmiljön på Åland. Resultaten utgör underlag för en ekosystembaserad havsförvaltning.
Naturmiljön på Åland, både ovan och under ytan, är exceptionellt fin och mångformig. Det milda klimatet sätter sin prägel på omgivningen. Geografin är mosaikartad och ger upphov till ett varierande kust- och havslandskap. Olika typer av undervattensmiljöer formades redan under istiden. Sedan dess har området sakta förändrats och utvecklats under tusentals år.
Den omgivande havsmiljön bestämmer långt förekomsten av djur, växter och alger. Bottnens beskaffenhet och djup avgör vilka arter som kan tänkas trivas. Vattenväxter och flera ryggradslösa djur kräver mjuka bottnar – sand eller lera – för att kunna rota sig eller gräva ner sig. Merparten av algerna och många djur behöver stenar eller klippor att fästa sig vid. Förutom geologin är det omgivande vattnet naturligtvis avgörande för flertalet arter. Vattnets kvalitet – framförallt grumligheten – begränsar tillgången på solljus och påverkar de fotosyntetiserande organismerna. I grumliga, ofta näringsrika, vatten klarar sig alger och växter bara i grunda områden. Detta minskar avsevärt arealen där viktiga arter kan breda ut sig.
I de åländska vattnen varierar salthalten stort från de innersta, nästan utsötade vikarna, till de mest maritima havsmiljöerna i sydvästra Åland. Salthalten begränsar förekomsten av arter. De arter som härstammar från sötvatten föredrar utsötat vatten, medan arter med ett marint ursprung tyr sig till de mest salta omgivningarna. Många arter föredrar skyddade områden med rätt stillastående vatten, andra kräver miljöer där vattnet cirkulerar och vågorna piskar stränderna.
Omgivningen ger alltså en fingervisning om vilken typ av natur som påträffas under ytan. Samtidigt är arternas inbördes interaktioner avgörande, liksom deras förmåga att föröka sig och spridas. Under de senaste femtio åren har eutrofieringen i Östersjön förändrat arternas livsmiljöer och därmed arternas förhållande till varandra och till sin närmiljö. Klimatförändringen och dess effekter kommer också att påverka undervattensmiljöerna framöver.
Marinbiologer från Åbo Akademi, med Husö biologiska station i Finström på Åland som bas, har de senaste fem åren systematiskt kartlagt undervattensmiljön kring Åland. Syftet är att lokalisera artförekomster och viktiga livsmiljöer. Information om vilka arter som påträffas i olika områden samt i vilken omfattning, är nödvändig för att sköta om havet och fatta beslut om olika aktiviteter som påverkar havet och dess tillstånd.
Kartering av undervattensmiljöer är ett krävande arbete. Det utförs under tre sommarmånader då merparten av växterna och algerna har sina tillväxtperioder. Flyg- och satellitbilder ger ingen detaljerad information om arterna, eftersom vattnet och vågorna försvårar tolkningen. Därför måste en karterare ner i djupet, antingen genom att dyka eller filma.
Den bästa och noggrannaste informationen fås genom dyktransekter, då täckningsgraden av varje växt- och algart registreras längs en utplacerad mätlina. Linan läggs ut från stranden mot större och mörkare djup. Dyktransekterna väljs så att alla typer av havsmiljöer undersöks. Detta är viktigt för att kunna ta fram tillförlitliga modeller och utbredningskartor. Dykkarteringar är arbetsdryga, därför används också en dropvideo, en videokamera som sänks ner från en båt och filmar undervattensmiljön under en minut. Filmsekvensen analyseras i efterhand. Informationen från videosnutten är inte lika detaljerad som en dykares observationer, men ger ändå data för en helhetsbild.
Det är omöjligt att kartera överallt, därför används också rumslig modellering som ett verktyg. Modellerna bygger på noggranna observationer från fältundersökningar kombinerat med relevanta omgivningsparametrar, såsom djup och graden av exponering. Dessa uppgifter hjälper till att beräkna den sannolika utbredningen av arter och habitat. I slutändan är resultatet heltäckande utbredningskartor. De kan användas som hjälpmedel för karteringar eller vid letandet efter en hotad art.
Resultatet av våra inventeringar visar att de norra delarna av de åländska vattnen överlag har en fantastiskt fin undervattensnatur. Innervikarna hyser en stor artmångfald, och flera sällsynta arter påträffas. Den hotade kransalgen raggsträfse hittas här, liksom kransalgen tuvsträfse som i Finland enbart förekommer på Åland. I de mera öppna områdena hittas blåstångsbälten som sträcker sig ända ner till tio meters djup, vilket numera är mycket ovanligt i norra Östersjön. Längst i norr påträffas också Finlands mest mångformiga rödalgsbälten, vilket indikerar att vattenkvaliteten är någorlunda bra.
Söderut, norr om Kökar i nordvästlig riktning, löper en rullstensås som är fin både ovan och under vattenytan. Här växer vackert vajande ålgräs tillsammans med ett flertal natearter och kransalgen borststräfse. I övrigt är de sydöstra delarna av Ålands skärgård kraftigt påverkade av eutrofiering. Det märks genom de rikliga förekomsterna av ettåriga trådalger som täcker både levande och icke levande ytor längs de grunda stränderna. Blåstången saknas på många ställen.
Det flatbottnade innanhavet Lumparn har överraskande nog visat sig ha flera områden med ålgräs och tusentals så kallade gasdomer utspridda längs bottnen. Gasdomerna är upphöjningar – låga kullar – omkring 30 meter i diameter. De har antagligen uppkommit då biologiskt material brutits ner i sedimentet och bildat gaser som långsamt sipprat uppåt och därmed fått sedimentets yta att höja sig. Liknande gasdomer är mycket ovanliga i Östersjön. De innersta vikarna i Lumparn är kraftigt eutrofierade, men är trots det värdefulla lekområden för fisk, speciellt gös.
Bottnarna längs västra Åland är sandiga och erbjuder lämpliga miljöer för ålgräsängar och andra kärlväxter. På de västra sten- och klippbottnarna finns också täta och friska, men inte särskilt djupa, blåstångsbälten.
I nuläget täcker de marina inventeringarna de åländska kustvattnen. I det öppna havsområdet söder om Åland finns det många intressanta områden som ännu är outforskade. Till synes öppet hav så långt ögat når, men området gömmer många grunda undervattensrev. Dessa områden är viktiga viloplatser för sjöfågel. I just detta område registreras sällan, men regelbundet, observationer av den mycket hotade tumlaren, Finlands enda val. De data och modeller som finns indikerar en riklig förekomst av rödalger och blåmusselbankar långt här ute, och detta kommer att undersökas mera under framtida karteringar.
Kartläggningen genomförs inom projektet ÅlandSeaMap (2019–2023) och den samlade informationen används för att identifiera havsområden med höga naturvärden. Avsikten är att förstora det marina skyddsområdesnätverket på Åland till tio procent av den totala havsarealen, vilket motsvarar den internationella målsättningen. Målsättningen har nyligen höjts till trettio procent av havsområdena till år 2030 – en avsevärt högre grad än de knappa fyra procent som för tillfället är skyddade.
Nya skyddsområden kommer att identifieras med hjälp av programmet Marxan, det mest använda verktyget för att utveckla nätverk av skyddsområden. I processen beaktas såväl naturvärden – arter och habitat – som befintliga och planerade mänskliga aktiviteter. Avsikten är att skydda områden med viktiga naturvärden, men samtidigt ta i beaktande andra pågående och planerade aktiviteter. Lokala intressenter hålls informerade under Marxanprocessen och uppmanas delta med kunskap för att förbättra arbetet. Hur och var skyddsområdena slutligen utvidgas bestäms av de lokala miljömyndigheterna och beslutsfattarna.
Information om undervattensmiljöerna och deras tillstånd är nödvändig för skötseln av havet och för att värna om biodiversitet och värdefulla ekosystemtjänster. Viktigt är också att upptäcka förändringar i miljön och vidta åtgärder där och då det behövs. Målsättningen är att upprätthålla en välmående havsmiljö som framöver också kan erbjuda rika fiskevatten och möjligheter till högklassig hållbar rekreation. Världshaven blir alltmer utnyttjade för olika verksamheter då lediga landområden blivit en bristvara. Även för havsområdena runt Åland finns det storskaliga planer för verksamheter ute till havs. Det gäller alltså att planera väl och garantera att oersättliga naturvärden inte äventyras.
Artikelförfattarna:
Sonja Salovius-Laurén är universitetsforskare vid Miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi. Till hennes forskningsintressen hör övergödning och de grunda bottnarnas ekologi, interaktioner alg–djur, undervattensinventeringar och skyddet av den marina miljön.
Henna Rinne är projektforskare vid Miljö- och marinbiologi, Åbo Akademi. Hon specialiserar sig på undervattenskarteringar, GIS och rumslig modellering av marina arter och habitat.
Undervattenskarteringarna på Åland planeras och utförs av marinbiologer vid Husö biologiska station/Åbo Akademi och forskningsprofilen ”Havet” i nära samarbete med miljöbyrån vid Ålands landskapsregering. Externa medel för projektet har erhållits från bland andra Baltic Sea Conservation Foundation och Europeiska Havs- och Fiskerifonden. Följ projektet #ÅlandSeaMap på sociala medier och få information om hur projektet och Marxananalysen framskrider.
Källor
- Nyman A, Rinne H, Salovius-Laurén S & Vallius H 2020. The distribution and characterization of gas domes in Lumparn Bay, Åland Islands, northern Baltic Sea. Journal of Marine Systems 208: 103359. https://doi.org/10.1016/j.jmarsys.2020.103359.
- Rinne H, Björklund C, Hämäläinen J, Häggblom M, Salovius-Laurén S 2019. Mapping Marine Natura 2000 Habitats in Åland, Final report. Forskningsrapporter från Husö biological station. No 153: 1-36.
- Rinne H, Salovius-Laurén S 2020. The status of brown macroalgae Fucus spp. and its relation to environmental variation in the Finnish marine area, northern Baltic Sea. AMBIO, 49:118-129.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2021.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!