26.4.2022
Berättelsen om Äpplö är en berättelse om en gemenskap och ett närsamhälle som till många delar har upphört att existera. Ortnamnen lever däremot kvar, som vedertagna definitioner och beskrivningar på vikar, åkrar, klippor och byggnader. År 2018 beslöt Äpplö Fiskelag att utreda och beskriva denna namnskatt, så länge det ännu låter sig göras. Nu är utredningen klar.
Skärgårdshavets öar och skär har under århundradenas gång utgjort både levebröd och boningsort för många. En del har varit tillfälliga fiskeplatser, andra torparställen likt de Anni Blomqvist beskriver i sina böcker – öar där invånarna bet sig fast under svåra betingelser. Men bilden av de karga och obarmhärtiga levnadsförhållandena är för snäv. Den innehåller också ett drag av romantisering och idealisering av de strävsamma skärgårdsbornas hårda liv, som – sett ur dagens ofta sommarsoliga perspektiv – känns både exotiskt och lite märkligt. Tänk att man valde, eller tvingades, att leva så.
På de större öarna med goda förutsättningar för jordbruk och boskapshållning tedde sig livet annorlunda, i synnerhet där det fanns rum och inkomst för mer än ett hushåll. Dessa mindre byar bildade en egen mosaik av lokalsamhällen, med möjligheter till gemenskap och samarbete inom näringsfång, föreningsliv, representation i kommunalpolitik och så vidare.
Äpplö i norvästra Houtskär ligger en bra bit ifrån fasta Houtskär och kommunens centra. Åländska Brändö ligger på ungefär lika många sjömils avstånd som kyrkan i Näsby och de aktiva kontakterna över Skiftet – som här är smalt – har satt sin prägel på livet. När skärgården kring 1910-talet var som tätast befolkad, fanns fast bosättning utspridd på ett otal öar. Nordenskjöldsamfundets Atlas över Skärgårds-Finland från 1960 är en intressant källa, som i detalj går in på förhållandena. Atlasen visar läget 1910 och presenterar förändringen i varje kommun fram till 1950. Anmärkningsvärt är att avvikelserna är rätt små under denna 40-årsperiod, jämfört med den radikala förändring som skedde under de följande 40 åren, i synnerhet utanför kommunernas kärnområden. Urbaniseringsvågen som svepte över Finland under 60-talet, då mer än 300 000 personer lämnade norra och östra Finland, gav återklang också i skärgården.
Äpplö by har levt med i de stora historiska skeendena och omformats enligt dem, men självklart utgående från sina särdrag och sin historia. I två fall har personer som utvandrade under tidigt 1900-tal återkommit till Houtskär. Systrarna Anna och Dina Grandell återkom till sitt torp Norrback och renoverade det inför ålderdomen. I Äpplö Östervik lät ägaren Francis Grandell, efter en framgångsrik karriär i USA, riva det gamla boningshuset och uppföra ett nytt, modernt egnahemshus 1957.
Till skillnad från många av de stora byalanden är ön karg och höglänt med en stor andel mark som är olämplig för skogs- eller jordbruk. Åkermarken ligger samlad i en dal, ett tidigare sund, mellan två höga, nakna bergsryggar. Skogspartierna är tvinvuxna. ”På Äpplö har det aldrig vuxit stock, det har vi fått fälla på byns andra holmar”, för att citera en av de sista aktiva bönderna på ön.
Öns västra sida med förbindelsebåtsbryggan och byahamnen har ibland liknats vid Sveriges västkust. De små husen som klättrar upp för de kala bergsbranterna är onekligen rätt annorlunda. Äpplö byaland består av tre gårdar och här har funnits minst två–tre torp. År 1910 noteras också fast bosättning på Stylterö, den stora ö som nästan är sammanvuxen med själva byalandet. Gårdarna har tillsammans haft över 15 hektar odlad mark, kor, får och hästar. Som en liten kuriositet fanns det redan 1950 en traktor på ön.
Äpplö folkskola grundades 1909 på mark som överläts av Västerstu-ägaren Alexander Bjerke. Uppförandet markerade Äpplö som ett regionalt centralt nav i den här delen av Houtskär. Skolan med sju klasser hade under sin storhetstid ett tjugotal elever. Många av dessa var inkvarterade i byn åtminstone under menförestiden. Skolan, gårdarna, en kammarbod, en danslave och ett aktivt näringsfång i fiske och jordbruk utgjorde grunden för ett livskraftigt närsamhälle. Denna gemenskap skapade förutsättningar för både ungdomsföreningen och Marthaföreningen, med medlemmar från närliggande Nåtö och övriga bosatta i området.
Närsamhället på Äpplö har till många delar upphört att existera. År 1950 fanns cirka 40 invånare på byns öar. Skolan stängdes 1967, med bara fyra elever det sista året. De sista fast bosatta jordbrukarna, Leo och Evy Bjerke, samt Seides och Per Mattson, flyttade bort kring år 1990.
Ortnamnen däremot lever kvar. Platser och orter behöver ett namn också i dagens värld, även om grunden och orsaken till namnet ligger i en försvunnen kontext. 2018 beslöt Äpplö Fiskelag, som fungerar som byns gemensamma samlande förening, att ortnamnen bör utredas och beskrivas så länge det ännu låter sig göras. Fiskelaget valde att lägga ribban högt och strävade efter en vetenskapligt verifierad och godkänd nivå.
– Forskaren Klaudia Kiviranta anställdes för projektet under ledning av docent Terhi Ainiala vid Helsingfors universitet, berättar fiskelagets ordförande Jan-Håkan Lindqvist. Arbetet slutfördes under hösten 2021.
Projektet är en uppföljning av professor Kurt Zilliacus forskning och banbrytande arbete kring namnskicket i skärgården, ett arbete han inledde på 1950-talet. Kiviranta har använt och moderniserat samma forskningsmetoder. Hon konstaterar att studien väcker många följdfrågor kring namnbruket på alla skärgårdsorter som gått igenom enorma kulturella förändringar sedan 1900-talet. Det digra material som nu insamlats omfattar 215 ortnamn, 24 insamlingskartor, 160 fotografier, en fältdagbok och cirka 10 timmar inspelade intervjuer med 13 personer med en stark koppling till Äpplö. Namnen representerar alltså den muntliga traditionen i trakten och också uttalsformerna finns nu dokumenterade.
Som en del av arbetet gjorde Kiviranta en särstudie av namnen på byns tre gårdar; Simons/Voffols, Blasius/Västerstu och Staffas/Österstu. Varje gård har alltså både ett personrelaterat och ett på annat sätt härlett namn. Gårdsnamnet Blasius är extra intressant.
– Blasius tycks vara ett bibliskt mansnamn och ett personnamn i genitiv som med största sannolikhet anger tillhörighet till angiven bonde, vilket också Zilliacus tidigare forskning verifierar, konstaterar Kiviranta. Det anmärkningsvärda är att namnet verkar unikt. Intressant nog kan jag inte hitta några belägg på andra gårdar med namnet Blasius, inte ens i Sverige.
Gårdsnamnen på ön stämmer bra överens med uppfattningen om hur Äpplö har befolkats i samband med en kolonisationsvåg västerifrån. Den odlade dalens höjd över havet stöder också uppfattningen att inflyttningen skedde vid en rätt sen kolonisering. Hemåkrarna, dalen mellan bergsryggarna, ligger idag på dryga fem meter över havsnivån, vilket väl korrelerar med hur havsvattennivån sjunkit sedan medeltiden. Då havsvattennivån på 1300-talet låg över fyra meter högre än idag, är det osannolikt att Äpplö har haft en fast befolkning tidigare än så.
Kiviranta har också en uppfattning om öns, byns namn. En fråga som väckt intresse och spekulation, till och med skämtsamhet under alla tider. Har namnet en så enkel förklaring som det vid första anblick ger vid handen? “Ortnamnsförrådet på Äpplö bär inga som helst spår av finska lånenamn. Det tyder på att Äpplö by inte samtidigt har haft finska och svenska inbyggare som kunnat låna namn av varandra och att de tidigaste inbyggarna på Äpplö enbart har varit av svenskt ursprung”, enligt studien. Namnet Äpplö har alltså inte ett finskt ursprung, likt de många ”apaja”-relaterade namnen runt om i skärgården, som är vanliga där befolkningens språktillhörighet skiftat under olika kolonisationsvågor. Namnets ursprung kan faktiskt vara just så enkelt som det låter och relatera till ett i byn dominerande fruktträd.
Fiskelaget på Äpplö hoppas att arbetet kring ortnamn kunde vara en inspiration för andra byar och öar. Ett gediget och vetenskapligt insamlat material håller över tid och kan ge upphov till mera forskning kring den unika bosättningens utveckling i Skärgårdshavet. En uppföljning om 50 år kommer att bli en intressant läsning i synnerhet som ortnamn också förändras hela tiden på samma sätt som språket i allmänhet gör. De är alltså ingalunda stabila eller slutna system.
Ju mer likvärdigt insamlat och arkiverat material det finns, desto bättre och tydligare blir helhetsbilden. Ju bättre vi nulevande och kommande generationer förstår och känner till särdragen, desto bättre kan vi värna om den unika kulturmiljön och bygga upp en hållbar och livskraftig skärgård. Också då den fasta bosättningen blivit pendlare och fritidsfolk.
”Ortnamn på Äpplö (2020)” finns i sin helhet i Svenska Litteratursällskapets arkiv (SLS 2359). Projektet har fått stöd av Svenska Kulturfonden, Föreningen Konstsamfundet, Houtskärs Sparbanksstiftelse och privata donatorer.
Artikelförfattaren Stefan Ahlman är arkitekt. Han bor i Esbo skärgård och på Äpplö i Houtskär.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2022.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!