26.3.2024
Besatt av snö
Snö. Ett enda ord för en oändlig mängd egenskaper. På samiska finns det mer än 300 ord för snö. Har någon räknat hur många ord för snö och is det finns i skärgården?
1800-tal. Snön gör vardagen lättare. I den skrovliga nord måste det som är tungt och otympligt bärgas hem på snö. Virket från skogen, höet man slagit och lagt i ladorna. På skidor ränner man bättre efter älg och björn, som har det tungt i djup snö. Snö betydde frihet och protein, konstaterar professorn i miljöhistoria Sverker Sörlin, som vinterpratade om snö i Sveriges Radio juldagen 2023. Landet bands samman av snö och is. Skärgården bands samman med fastlandet och de omgivande öarna. Allt blev ett.
1900-tal. Den finska vinterkylan 1939 biter i huden. Ryssarna har väntat sig en snabb seger – på tre veckor skulle Finland intas, så Stalin kunde få landet i present på sin födelsedag 21 december. Men ett snötäckt Finland vill annorlunda. Finländarnas beredskap för snö och is räddar landets självständighet.
Men under 1900-talet slår jordens klimat in på en ny bana.
70-tal. Mammas dagbarn Anki och Patrik ropar att jag försvunnit genom skaren i ett stort hål. Snön är djup och går över huvudet på en fyraåring, men gården är inte så stor och mamma hittar mig snabbt.
Fågelkvitter, när snön börjar smälta och det första gräset vid husgaveln tittar fram först i slutet av april.
80-tal. Sparkstöttingar i långa rader står parkerade utanför lågstadiet vid torget. När jag går i femte klass bjuder den österbottniska vintern på tre veckor under -30 grader.
I högstadiet berättar biologiläraren Lisa om växthuseffekten. ”Ni skulle inte tycka om det. Finland blir inte som Kanarieröarna, det skulle bara regna mer.” Men effekterna ska märkas tidigast om sisådär hundra år. Vi räknar generationer framåt på fingrarna: tur, det gäller knappt våra barnbarnsbarn.
90-tal. Någon gång under gymnasietiden upplever vi den första julen med gröna gräsmattor.
Under mina biologistudier behandlas klimatuppvärmningen som ett faktum, men vi är inte riktigt där. Än. Någon vinter går det att skida på Aura å.
2000-tal. Professorn, som just varit på forskningsresa i Norra Ishavet, konstaterar att många förändringar i miljön man förutspått ska hända om tidigast trettio år, händer nu. Allt går snabbare än förväntat.
När mitt andra barn föds den 8 januari 2007 är det 8 grader varmt och regn. Ungefär samma väder som midsommaren innan.
2010-tal. Dubbskornas decennium är här. Årtiondet inleds med tre mäktiga snövintrar, men sen slår ishelvetet till. Från att ha varit ett hjälpmedel främst för äldre, inser gemene man att för att överleva de mörka, hårda, isiga vintrarna med armar och ben intakta, måste man gå med dubbar under skosulorna.
En julaftonsnatt med grönska utanför dörren sjunker det slutligen in. Lika delar rädsla och sorg. Jag inser att jag inte på något sätt kan förutspå hur mina barnbarns värld kommer att se ut. Rachel Carson, hon med boken Tyst vår, skriver ”There is something infinitely healing in the repeated refrains of nature – the assurance that dawn comes after night, and spring after winter.” Detta vackra citat fyller mig med fasa. Vår följer på vinter. Årstiderna är kopplade till jordaxelns lutning, och den lär människan inte kunna påverka. Men hur kommer årstiderna att se ut om hundra år? Femtio år? Om vi lärt oss något sedan 1900-talet är det att klimatförändringen sker snabbare än någon forskare då kunde förutspå. Och vad kommer att hända med snön?
2020-tal. Min klimatångest tar sig i uttryck i nästan en besatthet av snö. Jag har fyra väderappar, där jag följer med både temperatur och snödjup i olika delar av Europa. Jag och nioåringen har sett alla filmer på Netflix som handlar om fjäll, hundslädar, Arktis, Antarktis, snö. Jag är fullt medveten om att temperaturer under –30 grader, som en stor del av landet plågats av i vinter, är svåra att handskas med i längden. Men i Åboland håller det sig kring –15, helt normala vintertemperaturer alltså, och jag fröjdas. Trots att jag vet att Nordens kyla är den andra sidan av samma mynt, som resulterat i ovanligt varma temperaturer i resten av Europa. Under de senaste 12 månaderna har jordens medeltemperatur för första gången varit mer än 1,5 grader varmare jämfört med under förindustriell tid, rapporterar EU:s klimatobservationstjänst Copernicus i början av februari.
Klimatförändringen, skärgårdens avfolkning, förlust av biologisk mångfald – frågorna som Skärgårdshavet biosfärområde jobbar med kan te sig övermäktiga och hopplösa, konstaterar Mia Henriksson i artikeln med koordinatorn Katja Bonnevier. Men verksamheten inom biosfärområdet lyfter på många olika sätt fram, att var och en av oss kan göra val i vardagen som påverkar framtiden just i det område vi verkar. Och våra lokala handlingar kan på lång sikt påverka globalt.
I år firar Skärgårdshavets biosfärområde 30-årsjubileum under parollen It’s about life. Vi firar livet, människan och naturen. Du är också inbjuden!
Inledaren är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2024.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!