21.6.2023

En oro för att den gamla praxisen inte mer räcker till, brister i den allmänna bedömningskompetensen och en läroplan som kräver nytänk när det gäller lärandet och bedömning, var några av orsakerna till att många ville delta i fortbildningshelheten Kaskad. Ett hopp om stärkt självförtroende i bedömningsfrågor, fanns också på önskelistan. 

I många skolor finns det en mindre grupp engagerade lärare som vill vidareutveckla skolans bedömningskultur. Men hur engagerar man hela kollegier och hurudana verktyg behövs det för att bygga upp en blomstrande bedömningskultur och skapa samsyn inom kollegiet?

---

Bygga upp en blomstrande bedömningskultur: Erfarenheter från fortbildningshelheten Kaskad

Fortbildningshelheten Kaskad- en gemensam bedömningskultur, startade hösten 2021 med 10 deltagande skolor i Svenskfinland. Nästan två år senare samlas en grupp deltagare för att se tillbaka på fortbildningen i sin helhet. Var startade vi, vart har vi kommit och hur var den långa vägen fram. 

Med i diskussionen finns representanter från tre olika skolor, Jenni Eriksson och Evald Hemström från Lagstad, Sara French, Minna Nunez-Garces och Minna Åkermann från Helsinge och Carolina Lassus från Karvsor. 

Utrustade med 11 materialpaket kring bedömning begav sig skolorna in i bedömningsdjungeln. Infopuffar med videoclips, doodles eller podcasts och en bunt med kollegiala övningar, gjorde att deltagarna framgångsrikt kunde ta an sig tex, checklistor för jämlik bedömning, målkort för alla ämnen och bearbeta skillnaden mellan bedömning av arbete och uppförande.

I Lagstad presenterande man bedömningens olika begrepp för föräldrarna, vilket var ett mycket uppskattat drag. Begreppskorten bidrog också till att lärarna nu använder samma begrepp i bedömningsdiskussioner. En viss säkerhet i bedömningskompetensen kan också höras yttras, säger Jenni Vainio från Lagstad. Carolina Lassus från Karvsor håller med. Det finns nog en högre grad av samsyn i kollegiet efter denna resa, fortsätter hon.

Fortbildningens upplägg upplevdes användarvänligt för ledningsgrupperna, som ledde arbetet på skolnivå. Att få besök av utbildningsplanerare Arna Pellas och Mia Skog för att bena ut flummiga formuleringar och svara på allas frågor var mycket värdefullt. Allas behov har blivit tillgodosedda och det har funnits all möjlighet till att få svar på sina frågor, inflikar Jenni.

Fortbildningen är slut, men hur fortsätter arbetet i skolorna?  

Majoriteten har jobbat jättemycket med detta och försökt följa läroplanen. Processen har väckt tankar. Folk är på olika plan i förändringsprocessen, fortsätter Sara från Helsinge. 

I Helsinge har ledningsgruppen gjort ett utkast till en bedömningsplan för skolan. Efter nästan två års arbete har man djupare förståelse för att ämnena är så olika och man inser bredden nu av dem. Därför är bedömningsplanen nu lättare att göra. Det gemensamma är lättare att se, säger Minna Åkermann. Kommunikationen med vårdnadshavarna är också viktig att vidareutveckla. Föräldrarna sa på ett föräldramöte att “Aha, det är såhär (annorlunda) nuförtiden. Man kan inte ta semester eller missa mitt i ett läsår eftersom bedömningen är kontinuerlig”, berättar Minna Nunez-Garces. Det här är en viktig insikt. 

 En positiv effekt av fortbildningen på skolnivå och föräldrakommunikationen kan konstateras vara synlig. Hur gick det för den enskilda läraren? Har det skett en utveckling på ämnesnivå? 

Evald Hemström och Jenni Vainio nämner båda samma fras i detta sammanhang: “Kill your darlings”. I och med fortbildningen har man fått syn på läroplanens mål och fokusområden på riktigt. Att kunna lämna bort delar man själv gillat och trott varit jättebra har i slutändan varit givande. Man behöver göra mindre om man gör det som läroplanen säger istället för att ha med allt det gamla man haft och lägga till en massa nytt. Man kan alltid utvecklas, avslutar Jenni.