27.2.2025
Varför provocerar grönsaksätande?
FM Freja Högback är doktorand i genusvetenskap med fokus på vegantreden. Varför vi har ett uttryck som säger att ”riktiga män äter kött”? Och varför pratar vi förminskande om ”rävflickor” och ”sojapojkar”. Vi ställer henne frågan varför grönsaksätandet provocerar?
Vad är kritisk djurforskning och veganforskning?
Kritisk djurforskning och veganforskning är nya forskningsfält i Finland, veganforskning speciellt. Kritisk djurforskning har haft som mål att föra samman djurforskning, genusvetenskap, postkolonial teori, kritiska rasstudier och intersektionalitet till ett eget forskningsområde.
I korthet kopplar kritiska djurstudier samman ett oetiskt behandlande av icke-mänskliga djur och exploaterande av dem med andra sociala orättvisor mot människor. Ofta finns även ett fokus på hur samhället kan förändras till att bli mer jämställt och ekologiskt hållbart. Inom veganforskning fokuserar man på veganism, ofta även med en kritisk lins.
Hur hänger kritisk djurforskning och veganforskning ihop med genusvetenskap?
Som ett exempel kan vi ta en nyligen utkommen antologi som är väldigt spännande och nydanande. Det är Feminist Animal and Multispecies Studies. Critical Perspectives on Food and Eating (2024). Boken fokuserar på kön, ätande och djur och har (också) exempel från en finsk kontext. De som sammanställt boken skriver att de med ”kritisk” menar att de är kritiska till industriell köttproduktion, rasism, sexism, transfobi, kolonialism och kapitalism. Till exempel skriver den estniska forskaren Kadri Aavik om finska och estniska veganmän, som genom att de blivit veganer också utmanar stereotypa idéer om maskulinitet liksom mäns dominering av kvinnor. Det är ett exempel på forskning inom fältet.
Mitt eget forskningstema liknar Aaviks och handlar om varför vi har ett uttryck som säger att ”riktiga män ska äta kött” och varför vi haft, och till viss del ännu har, en förminskande diskurs om ”rävflickor” och ”sojapojkar”.
Konkreta resultat av de här diskurserna är exempelvis att flera av de unga vegankvinnor som jag intervjuade för min avhandling inte serverats mat alls i skolan. Det här är bara några exempel på hur kön och ätande av antingen grönsaker eller kött kopplas samman i vår kultur och där kött värderas mera än grönsaker som mat.
Varför provocerar grönsaksätande?
Det provocerar nog! Nyligen beslöt ju det finska Marttaliitto om att bara servera vegetarisk mat på sina evenemang, något som gav upphov till diskussion. Samtidigt som många var upprörda var det också många som skrev på sociala medier att de nu skulle ansluta sig till marthorna och att det är ett beslut i tiden. Ofta när ett beslut tagits om en vegetarisk dag i skolan eller när någon förening eller stad – som till exempel Helsingfors stad – bara serverar vegetariskt på sina tillställningar blir det ju ofta lite ståhej. Det är inte förvånande, för köttätande har under en längre tid skapats som en ytterst nödvändig diet, speciellt för européer. Kött har nämligen beskrivits som mat för människor med makt; européer, män och överklassmänniskor.
Det finns exempel från 1800-talets brittiska kokböcker där arbetarkvinnor uppmanas att ge kött åt männen om det inte annars finns tillräckligt med mat i familjen och läkare som samtidigt beskrivit hur vita medelklassmän bör äta kött, och att grönsaker, flingor och frukt är ”lägre stående mat” ämnade för ”kvinnor och andra raser”. Den vegetarianska feministen Carol Adams skrev i sitt banbrytande verk the Sexual Politics of Meat (1990) om det här och hur köttätande uppfattades som manligt i en patriarkal kultur.
Jag har intervjuat 20 veganer för min avhandling och nästan alla som jag intervjuade berättade att deras pappor motsatt sig att de blivit veganer. De här papporna har hänvisat till att läkare sagt att man måste äta kött, även om det oftast är mammorna som lagat maten i familjen. Papporna har levt i tron att deras barn kommer att dö ifall de äter vegetarisk mat. Den här missuppfattningen kommer ju någonstans ifrån.
Det är ofta också vita män som äter mest kött och som motsätter sig ett ökat grönsaksätande, så det hänger lite ihop med en identitetspolitik på det sättet. Mycket kort beskrivet kan man säga att i en europeisk kristen tradition har den europeiska människan, eller mannen, beskrivits som herre över andra människor, djur och natur. Det här analyseras inom kritiska djurstudier och även inom ekofeminism. Flera av de män som jag intervjuat har som ett resultat av det här blivit mobbade ännu år 2020 då intervjuerna gjordes, ifall de sagt att de är veganer på grund av djuretiska orsaker eller miljöskäl. Det finns alltså något som provocerar ifall finska, vita, heterosexuella män bryr sig om djur så till den grad att de inte äter dem. Det som dessa män själva berättat om är dock att de är mycket nöjda med sina etiska val och att de fått en mycket bättre hälsa som ett resultat av att de ändrat på sin livsstil.
Det har även stått i näringsrekommendationerna fram till helt nyligen att kött ska finnas på tallriken i Finland, och att alla bör dricka mjölk. Det här har tyvärr inneburit att många unga veganer och vegetarianer inte alls serverats mat i skolorna. Lärare, rektorer och kökspersonal och andra har hänvisat till näringsrekommendationerna och man kan ju fråga sig om detta är helt lagligt eftersom alla barn borde garanteras ett mål mat om dagen för att växa och må bra. De här dokumenten har fungerat lite som en högre makt, medan det idag upprör. Jag har i min egen forskning analyserat det här med hjälp av också Michel Foucaults teorier om styrningsmentalitet och biomakt.
Så ja, med tanke på det här så är det inte konstigt att vegetarisk mat upprör i det finska samhället.
”En riktig karl äter kött”, säger man men att slopa köttet verkar uppröra både kvinnor och män. Vad är grejen?
Lisa Gålmark har kallat det här för en köttnorm. Den här normen upprätthålls av både kvinnor och män, och likväl har den påverkat beslutsfattare och de som skrivit exempelvis näringsrekommendationerna i tiderna. Nu då näringsrekommendationerna ändrats, finns normen ännu kvar och påverkar hur vi tänker och agerar. Det finns förstås också ideologiska och ekonomiska orsaker till att exempelvis partier, företag eller individer vill förespråka kött, även om det redan länge konstaterats att finländare äter alldeles för mycket kött och att det är mycket hälsoskadligt.
Det är ju knappast möjligt att alla ska bli veganer, utan snarare är det kanske viktigt att de som äter mycket kött borde dra ner på intaget, åtminstone för sin egen hälsas skull.
Har den här diskussionen förändrats över tid och ser den likadan ut i Finland som i Norden och övriga Europa?
I Finland förs nog en lite liknande diskussion som i Sverige i den här frågan, men i Finland finns en egen specifik geopolitisk kontext som påverkar oss här, med bland annat krig, svält och substitut nära i minnet på ett annat sätt än i Sverige. Finland har också haft ett stort intresse av att skapa sig som en vit och västerländsk nation, där köttätande spelat en central roll i biopolitiken. Diskursen var även annorlunda i Finland på 1990-talet än vad den är nu, och definitivt har det skett en förändring sedan dess. Men liknande diskussioner som nu, kan också ses i slutet av 1800-talet i Finland, både för och emot vegetarianism (se t.ex. Jukka Vornanen och Taru Anttonens bok Lihansyöjien Maa: Miksi Suomalaisten Ruokavalion on Muututtava (2016)).
Det är ju främst djurrättsrörelsen som fört kampanjer för veganism i Finland sedan 1990-talet. Rörelsen har visat hur situationen ser ut inom den industriella djurhållningen, och samtidigt har de föreslagit veganism som ett alternativ. Men det är ju inte en ny diskurs, det fanns vegetariska restauranger redan i början av 1900-talet i Helsingfors och flera av antikens filosofer talade också för en vegetarisk och till och med vegansk kost, för att inte tala om ännu tidigare indiska läror. Både tofu och seitan som vi idag är vana att äta även i Finland har ju troligen utvecklats av buddhistiska munkar i Kina för långt över 1500 år sedan.
Det finns massor av olika religioner, politiska och filosofiska riktningar som talar och talat för vegetarisk mat över hela jorden, så det är lite intressant att grönsaksmat i Europa och i Finland är så provokativt. Enligt en studie äter de finska pojkarna minst grönsaker i hela Europa, hur kommer detta att påverka deras hälsa? Idag är det vanligare och mer accepterat att vara vegan, men det här skiljer sig också vad det gäller kön, åldersgrupper och beroende på plats.
Kommer vi någonsin att nå ett mer neutralt förhållningssätt i den här frågan? Hur?
Det är definitivt möjligt, jag tänker att det ännu finns så starka fördomar om grönsaksätande och veganer på grund av just historien. Till exempel kunde man råda bot på detta genom att berätta fakta, diskutera och framförallt att äta och laga god mat! Det är ju knappast möjligt att alla ska bli veganer, utan snarare är det kanske viktigt att de som äter mycket kött borde dra ner på intaget, åtminstone för sin egen hälsas skull.
Den industriella djurproduktionen är dessutom varken etisk eller miljövänlig, även om vi ofta tror att just finsk djurproduktion skulle vara bättre än annanstans. Det finns idag också många veganer som är exempelvis idrottare, allt från maratonlöpare till MMA-fighters. En som jag intervjuade hade också ett fysiskt tungt arbete, och han sa att han stöter på fördomar om att det inte skulle vara möjligt som vegan, men visst är det möjligt. Veganer äter ju inte bara tomat och gurka. En fördom är att kvinnor vill banta och att de är veganer därför. Så våga ta modiga beslut så som Marttaliitto gjort, njut av god vegetarisk mat, dela med dig av kunskap och om hälsorisker, så kommer vi redan långt!
Kurs vid Öppna universitetet: Introduktion till kritisk djurforskning och veganforskning
Freja Högback är lärare på Öppna universitets nya kurs Introduktion till kritisk djurforskning och veganforskning (5 sp). Kusen är en nätkurs med distansundervisning.
Tidpunkt: 25.3–20.5.2025. Föreläsningar på Zoom tisdagar kl. 18.15–19.45.
Avgift: 60€
Lärare: FM Freja Högback.
Anmälan senast 17.3.2025.
Mera information om kursen och anmälan.