22.12.2020
I augusti 2017 säger ägaren till den dåvarande butiken Herrick Ramberg i en intervju: ”Idealet är att ha öppet sex dagar i veckan, men det är inte ekonomiskt vettigt på vintern med det kundunderlag som finns på Kökar”. Drygt fyra månader senare stängs butiken på Kökar, och det är ett dråpslag mot ett litet samhälle. Men Kökarbor och andra gick samman och visade att det är möjligt. På fem månader fick Kökar en ny butik.
Jag söker snabbt på Kökar och butik i tidningen Ålands arkiv och hittar olika artiklar från 2008 framåt: om två butiker på ön, ”Nu lämnar de butiken på Kökar”, ”Driva butik på Kökar är en livsstil”, ”Kökarbutiken stänger om en vecka”. Gunnar Sundström, kommunfullmäktiges ordförande, säger i januari 2018: ”Det måste lösas, och det finns en enighet att lösa den här frågan”. Avvägningen var mellan att ta över den gamla byggnaden eller bygga nytt.
En enorm gemensam insats sätter igång med bland andra kommundirektör Johan Rothberg, Siv Relander, Johannes Jansson och Rainer Eriksson i spetsen. Efter en inspektion tas beslutet att bygga helt nytt. Och nu går sakerna slag i slag, som om alla goda makter vill samverka. En öppen aktieemission, 400 euro per aktie, med målet att samla in 50 000 euro väcker en reporters förundran: ”Är det möjligt på så kort tid?”, frågan han. Johan svarar ”Det är upp till Kökarborna och andra som vistats i kommunen att avgöra om det här är möjligt”.
Och visst var det möjligt! 160 000 euro kom in – mer än tre gånger det önskade beloppet, och det på mycket kort tid.
– Det gick långt över förväntan. Alla kökarättlingar gick igång, berättar Rainer Eriksson, ordförande för Majliden Ab, det bolag som förvaltar nuvarande byggnad. Det var då vi insåg att det här kommer att gå.
Med många gemensamma möten, en effektiv arbetsgrupp, 30 procents investeringsstöd från Ålands landskapsregering, en ledig arrendetomt centralt i Karlby bredvid det nybyggda bageriet, ett glapp i produktionen hos samma byggfirma som gjort bageriets element, lokala entreprenörer som prioriterade bygget, en välfungerande butiksinredning som skulle bytas ut i en stor livsmedelsbutik på fasta Åland – allt detta gjorde det möjligt att få en butik från 0 till 100 på mindre än fem månader.
Det är en häpnadsväckande synkronicitet som jag får ta del av denna oktobereftermiddag, där jag sitter vid ett av de två bord som utgör samlingspunkt och fikaplats i butiken bredvid träbåten och frysdisken. Bakom mig säljs kaffe för en euro. Men en central del återstår mitt i den intensiva satsningen på nybygget. Vem skall driva butiken?
Man sätter in en annons på Facebook. En kvinna i Lojo ser den och puffar på sin man, Raimo Virta, finskspråkig IT-tekniker och K-handelsman. De har ofta varit på Åland och tilltalas av skärgården. I mars besöker de Kökar för första gången – och nappar: ”Wow, det här är en helt annorlunda plats”. Det är rätt läge även för dem att flytta till skärgården.
När Raimo väl börjar finns det inte en enda vara på hyllorna, och butiken ska öppna till midsommar.
Han kan inte heller svenska. Men han utstrålar lugn och vänlighet, verkar vara en jordad människa.
Och nu har han snart jobbat 2,5 år. Hur har det varit? Hur har det gått? undrar jag.
– Tiden går fort, säger Raimo. Det har varit en givande tid och jag har fått göra det jag vill, och vi har lyckats. För det vet man aldrig. Det har varit intensivt. Förra sommaren sålde vi på fyra dagar lika mycket som under hela januari. Den här sommaren är ännu bättre med fler finländska turister. Kökarborna vet att alla produkter inte alltid finns, men turister har svårare med det.
– Språket har varit min största utmaning, och jag tränar alla dagar. Allt det andra har varit bekant, det som hör ihop med att vara köpman. Och här på Kökar har alla varit vänliga och hjälpsamma. De största glädjeämnena har varit människorna och naturen. Jag får förverkliga alla möjliga idéer och använda min skaparlust.
Raimo slår ut med handen och berättar om nygräddad pizza man får beställa – den enda säkra varma maten året om, eftersom butiken alltid är öppen. Käpphästarna som väntar i vindfånget – hans frus idé. Alla Kökarsouvenier och -produkter som är till salu. Han har också själv tagit fram några och har fler på gång, till exempel Stallhagens öl med Kökarmotiv, som sålde slut på fem veckor. Det samma gällde den dubbelt större leveransen följande sommar.
Vad är du mest stolt över?
– Min personal, att vi kunde bygga upp den här butiken.
Första sommaren var det han och hans fru som gjorde allt. Från hösten kom Åsa Gottberg-Jansson med och småningom även Josefina Sundberg, Åsas dotter. Nu sitter Julia Ponthin i kassan. Hon har tagit ett sabbatsår efter studenten, och har jobbat här alla somrar.
– Vi är fyra och jag, men nu i vinter är jag inte så mycket här. De sköter allt så bra, säger Raimo med ett leende.
Plötsligt kommer en äldre kvinna och lutar sig fram mot Raimo och säger varmt: ”Du vet väl att du är bäst”. Det visar sig att hon också har lång butikserfarenhet och kanske därför uppskattar det Raimo gör lite extra.
Verksamheten har varit lönsam från start – det trodde ingen. De har öppet sex dagar i veckan vintertid. Nu har de fått ett avtal med Kesko att kunna sälja Pirkka-produkter till samma pris. De övriga varorna är lite dyrare eftersom man tar in så små mängder. Jag som är ny Kökarbo sedan några månader tillbaka har förundrats över utbudet. Här hittar jag Yogi-te och Nordqvists franskrostade kaffe. När jag nämner det, säger Raimo:
– Man måste lyssna på kunderna. Ta in allt de frågar efter. Prova, prova, prova. Så att du hittar det som fungerar.
Och medan vi samtalar märker jag ett annat drag, definitivt en framgångsfaktor, som kännetecknar flera på Kökar. I butiken finns trevliga Kökar-huvtröjor till salu. Jag säger att jag vill ha en sådan men helst en med dragkedja. Raimo svarar direkt att sådana säljs på caféet. Olika företag på ön samverkar istället för att konkurrera.
Raimo berättar att han drivs av att göra nytta. Skulle han ha en butik i Helsingfors och sedan lade ner, skulle ingen bry sig. Det finns alltid en annan butik runt hörnet. Men här är det viktigt, här gör jag en skillnad, säger han. Jag kan bidra till samhället.
På vägen ut stannar jag till i kassan och köper en skylt till bilen. Den ser ut som en registerskylt: ”Kökar Annorlunda”. Julia i kassan säger att närkontakten till människorna är det bästa. Att man känner folk i ett litet samhälle, man bryr sig om varandra. På sommaren är det kul med alla besökare och mer ruljans. Nu när det är lugnare finns det ändå alltid saker att göra i butiken. Det här friåret och valet att vara på Kökar nära mormor ger henne upplevelser som aldrig kommer igen, det vet hon, hon som till vardags bor i Helsingfors.
Rainer i sin tur är mest stolt över att det har fungerat så bra och att kundunderlaget är troget. Och nu håller Majliden Ab på att bygga en ställplats för husbilar, Caravanare, på en ledig tomt bredvid butiken. Ytterligare ett ben att stå på och ett behov att fylla, som passar både köpman och styrelseordförande.
Kökar Skärgårdsbutik är värd ett besök. Välkommen!
Artikelförfattaren Ester Laurell är informatör för INTERREG Central Baltic-programmet. Hon prövar tacksamt på att bo på Kökar under ett år – tack vare ett års förlängt uppdrag och Corona, som ändrade arbetsrutinerna.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2020.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!