25.2.2025
Mind the gap
Det framtida arbetslivet kommer sannolikt att konfronteras med en brist på arbetstagare med rätt kompetenser, vilket utmanar samhällets utvecklingsmöjligheter. Skillnaden mellan de kompetenser som framtidens arbetsliv behöver och de som individerna idag besitter kan kallas en kunskapsklyfta eller kunskapsbrist.
I en värld som präglas av stora ekologiska, ekonomiska och sociala utmaningar samt snabba förändringar ställs medarbetare inom olika sektorer inför allt högre kompetenskrav. Förändringar i organisationernas verksamhetsmiljöer, strategier och processer påverkar arbetsuppgifter, vilket ställer krav på nya färdigheter i alla delar av värdekedjan. Följaktligen måste vi alla vara beredda på att kontinuerligt uppdatera våra kompetenser. Till exempel kräver den digitala transformationen kunskaper som inte nödvändigtvis ingår i dagens läroplaner, utbildningsprogram eller utvecklas i arbetslivet. Det är därför viktigt att främja en kultur där organisationer och individer tillsammans kan utvecklas.
Även om behovet av att åtgärda kunskapsklyftor är uppenbart och mer aktuellt än någonsin, saknas det ofta en djupgående förståelse av begreppet. Olika parter har olika intressen, vilket leder till oenighet om vilka kompetenser som behövs och hur kompetensfrågorna ska hanteras. Rikala et al. (2024) har studerat hur begreppet kunskapsklyfta förstås, särskilt i industrisammanhang. Figuren nedan illustrerar deras resultat med digital transformation som exempel.
En kunskapsklyfta är en avvikelse mellan inlärningsresultat och branschspecifika kompetensbehov; en klyfta mellan de kompetenser som medarbetarna besitter och de som samhället och arbetslivet behöver. Följaktligen kan en kunskapsklyfta förstås som en svårighet att tillhandahålla rätt kompetens till rätt personer vid rätt tidpunkt för att öka deras potential – kapaciteten att förbättra och utveckla organisationens resultat och skapa värde.
Det är dock långt ifrån enkelt att ge rätt kompetenser till rätt personer vid rätt tidpunkt i en värld som ständigt förändras. Arbetslivets kunskapsklyftor beror dessutom på preferenser, förväntningar och utbud hos tre aktörer – arbetstagare, arbetsgivare och utbildningsanordnare – som i sin tur påverkas av megatrender, traditioner, verksamhetsmiljöer och arbetslivets realiteter. Att lösa kunskapsklyftor är en utmaning utan entydiga och tydliga lösningar.
Det är lätt att instämma med Rikala et al. (2024). Utbildningsarrangörer på alla utbildningsnivåer, arbetsgivare, anställda, studerande och politiska beslutsfattare bör förstå vikten av kontinuerlig kompetensutveckling och hitta sina roller när det gäller att överbrygga kunskapsklyftor i dagens digitaliserade, globaliserade och föränderliga värld.
Källa
Rikala, P., Braun, G., Järvinen, M., Stahre, J., and Hämäläinen, R. (2024). Understanding and measuring skill gaps in Industry 4.0 — a review. Technological Forecasting and Social Change, 201, 123206. https://doi.org/10.1016/j.techfore.2024.123206.
Janne Roslöf är direktör för Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi. Texten ingår som ledare i nyhetsbrevet CLLsius 1/2025.