För Språkcentret gäller det att följa med sin tid – de studerande behöver få en språkutbildning som är relevant för en arbetsmarknad i ständig förändring. Vad behöver en klasslärare kunna, eller en hälsovetare, eller en statsvetare inom den offentliga sektorn?
För att få höra synpunkter från arbetsgivarhåll planerar Språkcentret i Vasa ett seminarium kring detta tema den första november. Seminariet ”Språkcentret i tiden” uppmärksammar samtidigt att Språkcentret i Vasa har verkat i 30 år. Språkcentret har fått understöd av Aktiastiftelsen för att ordna seminariet.
Kristina Granstedt-Ketola anställdes i mars 1989 vid det som då hette Språktjänst vid Österbottens högskola. 30 år senare är hon fortfarande entusiastisk och i full gång. Före vår pratstund har hon precis talat inför 150 nya studerande vid Åbo Akademi i Vasa.
– Det är introduktionsvecka och jag berättar åt dem varför det är viktigt att studera språk, vad som är obligatoriskt, och vilka andra möjligheter som finns för dem, säger Granstedt-Ketola.
I och med att Åbo Akademi i Vasa är en del av Vasa högskolekonsortium finns det ett bredare utbud av språkstudier att välja mellan, utöver finska, engelska, tyska och franska kan högskolestuderande i Vasa också läsa spanska och kinesiska.
– Det är en fin möjlighet som tyvärr alltför få utnyttjar. Intresset för främmande språk har minskat, det märker vi helt klart. Och det märks att många inte läser så mycket mer än engelska i gymnasiet längre, jämfört med tidigare då det var obligatoriskt att läsa minst ett främmande språk till, utöver engelskan.
Den begränsade studietiden och begränsat antal studiestödsmånader är antagligen en orsak till att efterfrågan på språkkurser gått ner på universitetsnivå.
– Grundkurserna lockar, men sedan hoppar man av. Många säger att de gärna skulle fortsätta men att de inte hinner. Det är synd, säger Granstedt-Ketola.
Själv undervisar hon i franska och dessutom kommer hon för andra året i rad nu att leda kursen ”Introduction to native languages”, alltså en introduktion till både finska och svenska för utländska studerande.
– Vi testade kursen ifjol. För en del passade den inte alls, de tyckte det blev rörigt. Men en del tyckte den var jättebra, att det var lyxigt att få lära sig två språk i den tvåspråkiga studiestaden Vasa. Vi provar igen i år.
Flera nya utmaningar
En annan nyhet för Språkcentret i Vasa att bita i under läsåret är den kompletterande utbildningen för lärarbehörighet inom småbarnspedagogik som ordnas på Åland 2019–2022. Ett trettiotal har anmält intresse för utbildningen, i vilken det ingår samma språkstudier som för studerande i småbarnspedagogik i Vasa.
– Vi har redan börjat gå igenom anhållan om valideringar, där vår uppgift är att se över vad de studerande behöver komplettera för att få sina språkstudier godkända. Senare ska vi också arrangera en kurs i finska.
Enligt lag behöver ålänningarna inte ha tjänstemannafinska men Ålands landskapsregering har önskat att utbildningen är den samma som den ordinära utbildningen, i vilken det ingår fem studiepoäng finska.
– Det blir en intressant utmaning att hitta en nivå som passar alla som går utbildningen på Åland, säger Granstedt-Ketola.
Utbildningen som ordnas på uppdrag av Ålands landskapsregering är förlagd vid Öppna högskolan på Åland och koordineras under de två första åren av Öppna universitetet vid Åbo Akademi.
Många organisatoriska förändringar under åren
När Språkcentret i Vasa grundades 1989 som Språktjänst vid Österbottens högskola, var Österbottens högskola takorganisation för ett samarbete mellan Svenska Handelshögskolan i Vasa och Åbo Akademi i Vasa. Man hade vissa gemensamma funktioner, varav Språktjänst var en. Granstedt-Ketola var då den enda heltidsanställda och hade under många år enbart en timlärare i bisyssla till sin hjälp.
– Det gav ingen egentlig möjlighet att utveckla verksamheten.
På den tiden hade man enbart kollegialt samarbete med Språktjänst vid Åbo Akademi i Åbo. I mitten av 1990-talet blev Språktjänst i Vasa en del av Fortbildningscentralen vid Österbottens högskola. Resurserna var fortfarande små och först 1998 fick man sin första timlärare i huvudsyssla i modersmålet svenska, som var tillsvidareanställd. I början av 2000-talet fick man den andra, en timlärare i engelska och småningom också en anställd timlärare i huvudsyssla i finska. Några år efter det överfördes man till att organisatoriskt höra till Centret för språk och kommunikation vid Åbo Akademi i Åbo. Centret, som numera går under namnet Språkcentret, hör sedan år 2015 organisatoriskt under Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia (CLL).
– Det är en ganska konstgjord sammanslagning, eftersom vi har en helt annan finansieringsbas än CLL och dessutom är vår målgrupp en helt annan än CLL:s i övrigt. Men inte låter vi det störa, vi fortsätter upprätthålla och utveckla vår verksamhet.
