3.7.2024
Sommartid är Simsalö ett paradis med vacker natur, livligt umgänge och mycket aktiviteter som man kan delta i eller låta bli. Hösten och våren har båda sin charm, medan vintern är en helt annorlunda årstid i skärgården. Då är vi helt beroende av vädret. Är det ordentligt kallt utan snö och vind, blir det bra isar och man kan färdas hur som helst. Men om det är kallt och varmt om vartannat och mycket snö och vind, så blir det ingen is och allt blir krångligt.
Eftersom Sibbo inte alltid haft ordnad trafik i skärgården året om, trots att det är många som bor här, så har alla skaffat sig egna båtar, skotrar, svävare, järnbåtar med mera för att kunna bo i skärgården. Under menförestid har vi haft kommunal transport. Men för några år sedan fick vi ordnad trafik året om, vilket betyder att man nu alltid kommer till fastlandet oberoende av vädret, vilket är en enorm skillnad.
Det roligaste är den dagen när man bestämmer sig för att prova isen och se om man kommer till fastlandet. Det är männen som gör det och åtminstone för min del skulle det inte falla mig in att fara med, det överlåter jag mer än gärna till min man som har mer iserfarenhet. Männen funderar ut vilken rutt de skall prova och så beger de sig iväg och märker ut vägen så att man kan hitta den igen. Det är verkligen livsviktigt att de gör detta jobb. När man sedan i mörker, snöfall eller dimma skall ta sig över isen med snöskoter från fastlandet, är man mycket glad över att ha den märkta vägen så att man säkert hittar hem.
Under de 20 år som jag bott här, har vi haft fem-sex vintrar med plogad väg så att man kan åka bil till hemstranden. Det är verkligen obehagligt att köra över de första gångerna, men sedan tar lättjan överhanden och så kör man gladeligen hem. Men för det mesta är det snöskoter som gäller för oss.
När isen har lagt sig sker den allmänna transporten med svävare, och det är minsann ett lätt och behändigt sätt att ta sig fram på i skärgården. Jag blir upplockad på isen och efter 5 minuter är jag i Gumbostrand, där jag har bilen parkerad. Är det blankis går det ännu fortare, nästan så fort att man blir rädd. På våren när isen är svag på många ställen, händer det att isen brister under svävaren. Den liksom ”faller”, för att sedan ta sig upp igen. Det här är smått obehagligt – man tittar ängsligt på luckan i taket och bestämmer sig för hundrade gången att gå ner i vikt så att man åtminstone skulle komma ut genom takluckan om det skulle behövas…
Men sedan har vi också den tiden då man varken kan använda båt, skoter eller svävare. Då får vi använda menföresbåten Sibbe igen. Företaget som sköter skärgårdstrafiken i Sibbo och Borgå köpte Sibbe av kommunen, målade om den i företagets färger och nu trafikerar den igen. Det är en besvärlig tid, eftersom man inte kan komma hem annat än när båten går. Och det är inte så ofta, i medeltal två gånger på morgonen och två på eftermiddagen. Vi har fått en kvällstur varannan vecka, men det skulle vara bra med en kvällstur i veckan under menförestid. Åtminstone jag har många möten kvällstid och övernattar ofta två-tre nätter i veckan på fastlandet, vilket kan bli ganska tungt.
En vinter med starka isar i skärgården är efterlängtad. Så fort det är ett veckoslut med bra isar och vackert väder, är det fullt med folk som skidar, går, åker skoter eller fyrhjuling och har picknick. Och det viktigaste av allt; man transporterar ut virke och varor till sina hus och sommarstugor.
Under menföre är det lugnt i skärgården och det har också sin charm. Man är ”tvungen” att bara vara hemma och tacka nej till allt möjligt, eftersom man inte kan röra sig helt fritt. Man eldar i spisen, tänder ljus, kryper upp i soffan och läser en bok. Usch vad trist med menföre!
I Sibbo skärgård går det att bo och arbeta på fastlandet, även om det är krångligt ibland. När man går över isen till menföresbåten i snöoväder, tar sig hem från fastlandet på svaga isar eller åker båt i helmörker en oktobernatt, så händer det sig att man undrar att “hur tänkte jag nu”… Men det som överväger är lugnet på Simsalö, att helt byta miljö efter en hektisk arbetsdag, sammanhållningen bland alla människor, att leva med naturen och att njuta av det otroligt vackra och ombytliga landskapet.
ARTIKELFÖRFATTAREN CLARA LINDQVIST bor på Simsalö i Sibbo skärgård sedan 23 år tillbaka. Hon är samboende, har tre vuxna pojkar och två katter. Clara jobbar som biträdande rektor i Grundskolan Norsen och är kommunstyrelsemedlem för SFP i Sibbo sedan 2005.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2018.