7.2.2023
I Houtskär pratar vi inte svenska – nää, jänn talår ve barå hootsjärskå. Houtskärskan är besläktad med de germanska språken. Det kan den språkmedvetne snabbt inse, eftersom dialekten har tre genus liksom tyskan. Vi har inte bara en och ett som i svenskan, utan vi har hann (han), håån (hon) och he (det).
För att lättast kunna dokumentera dialekten har vi kommit överens om att använda det finska skrivsättet, det vill säga att skriva orden precis som de låter. Det betyder att man ska glömma alla svenska skrivregler som man någonsin lärde sig i skolan och enbart lyssna till hur ett ord låter, använda det svenska alfabetets bokstäver och så gott det går återskapa de rätta ljuden. Ord som vi i svenskan skriver på ett sätt, men uttalar på ett helt annat, är svårast att minnas att omskriva när man dokumenterar dialekt. Dylika ord är till exempel ordet ”som” – på dialekt måste det skrivas såmm, trots att vi i vanliga fall också uttalar det såmm.
Alla substantiv i houtskärskan tillhör någon av de tre genusformerna och böjs enligt ett visst mönster – precis som i tyskan. Adjektivens böjning är beroende av substantivet. Vi kan ta några exempel:
Pojken var hungrig och flickan var hungrig = Göytin va hongrågär å flikkan va hongrå.
Hunden var vit och katten var vit = Hondin va viitär å kattan va viit.
Problemet för en icke infödd är att veta vilket ord som är han och vilket som är hon. Dessutom är några ord också det = he. Då böjs adjektivet “rund” så här:
En rund boll (han) = In rondär båll
En rund väska (hon) = Än rond vesskå
Ett runt bord (det) = Ä rontt bool
Det finns ord som ändrar väldigt mycket beroende på genus, till exempel adjektivet “gammal”:
En gammal båt = In gamål bååt
En gammal lada = Än gaambäl lädö
Ett gammalt träd = Ä gamålt treed
Enkelt eller hur?
En annan sak som får en att tänka på de germanska språken är verbens böjningsformer. Vi tar verbet ”att läsa” som exempel. På gammal houtskärska blir det ”te läså, lääs (böjs lika i alla pers.pron: ja, tuu, hann, håån, ve, ne, tåmm lääs), laas, ha/hadd lise”. Yngre Houtskärsbor säger nog ”te läså, ja lääs, lääst, ha/hadd lääst”, eftersom de blivit mer ”försvenskade”. Stadieväxlingar som är typiska för tyskan förekommer ofta, liksom att sätta in någon extra bokstav här och där. Vi kan ta verbet ”att komma” – ”te kåmm, ja kåmmbär, kååm, ha/hadd kyme”. Yngre säger istället ”ha/hadd kåme” som perfekt/pluskvamperfektform.
Dialekten varierar också i olika byar i Houtskär. I Mossala har man blivit influerad av Iniö dialekten, så trots att norrbyarna Björkö och Mossala har en väldigt stark dialekt, skiljer sig många uttryck ifrån varandra. I Saverkeit igen har man tagit intryck från Norrskatasidan. Så man kan inte säga att alla talar på samma sätt överallt i Houtskär.
Det roliga med dialekter är att det finns ord som inte existerar i de ”riktiga” språken. Ett ord som säger så mycket, men inte går att beskriva på svenska är till exempel köymåt. ”Tö haaldär nå ii så köymåt!” kan man få höra om man håller i något på ett konstigt sätt, så att det inte blir som det ska. Precis så höll jag i då jag skulle lära mig sticka i skolan och därför blev det aldrig någon stickare utav mig. Jag höll stickorna fel och tappade maskor. ”Haald ii vile!” kan man också bli uppmanad. Då har man hållit i på fel sätt, för ”vile” betyder på rätt sätt. Alla Houtskärsbor vet vad det betyder. Och om nån säger ”Han ee inga vile vissär han tänn gåbbin” – då är det inte bra ställt för den gubben. Det betyder nämligen att han inte är riktigt klok.
Som infödd Houtskärsbo, som lärt mig dialekten med modersmjölken och svenska först i skolan, skulle jag vilja påstå att det är hopplöst för en inflyttad att lära sig tala houtskärska så att en infödd inte skulle märka det. Hur man än försöker, finns det för många fallgropar. Man kan däremot lära sig att förstå talad houtskärska ganska bra, ifall en infödd talar långsamt till en. Men om man blir åhörare till två äldre Houtskärbors diskussion, kan det bra hända att man inte uppfattar många ord av vad som sägs. Detta för att de oftast talar ganska snabbt och orden kopplas samman på ett sånt sätt som man inte är van vid i svenskan, som i “han tog med sig/du tog med dig” = “hann too messä/tuu too meddä”. Dessutom blir vissa pronomenformer helt annorlunda på houtskärska än i svenskan:
Vad sa han/hon? = Va seed in/än?
Såg du honom/henne? = Sååg dö in/än?
Alla substantiv är ”könsbestämda” och det är som med tyskan – bara att lära sig vart de hör! Det fungerar inte att tänka att det som har med damer att göra skulle vara feminint, för exempelvis kjol heter ”in tjool, hann tänn tjoolin, maang tjoolar, tåmm tänn tjoolan” och likaså huvudduk ”in hyvöduuk, hyvöduutjin, hyvöduukar, hyvöduukan”. Båtar som brukar anses vara hon är också maskulina etc.
Att kunna dialekt är något som berikar. Speciellt på senare tid har fler börjat förstå att det är något man ska värna om och försöka bevara för eftervärlden. I Houtskär är vi stolta över vår speciella dialekt och försöker på olika sätt bevara den genom att skriva olika berättelser och sånger samt uppföra revyer och små sketcher. Ett stort arbete gjordes för några år sedan, då en arbetsgrupp med jämna mellanrum samlades och skrev berättelser på dialekt, som därefter utgavs i bokform. Boken fick namnet ”Läsåbook e hootsjärskå”. I boken finns olika kapitel som beskriver livet i Houtskär på dialekt. De flesta av dessa kapitel finns även som ljudfiler på Pro Houtskärs hemsida under fliken “Läsåbook e hootsjärskå”, så om man vill ha en intensivkurs i dialektens alla mysterier, lönar det sig att både läsa och lyssna på dessa kapitel. Det finns även lite grammatik och olika fraser samt övningar med i boken.
ARTIKELFÖRFATTAREN ULLA MATTSON-WIKLÉN är projektledare för projektet Houtskär i utveckling.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2018.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!