26.7.2024
Ögruppen Norrskär finns mitt i Kvarken – åker du längre är du snart i Sverige. Den största ön Östra Norrskär är stenig och klippig, men Västra Norrskär är mer välkomnande. Här finns den ståtliga Norrskärs fyr, en gammal lotsstation och ett tjugotal fiskestugor, varav de flesta ännu är i användning som små sommarstugor. Enligt en undersökning av Sofia Kellari från 2013 utgör fiskestugorna en viktig del av den österbottniska yttersta skärgårdens byggnadsarv. Marken och vattenområdena på Norrskär har av hävd tillhört Replotborna, tills staten tog i bruk området för fyren, lotsplatsen och fortifikationerna på ön. När lotsverksamheten lades ned övergick förvaltningen till Forststyrelsen.
Under de senaste åren har “fiskarbasturna” på Norrskär gett upphov till många och långa diskussioner kring köksborden i Norra Vallgrund på Replot. Orsaken är den skötsel- och användningsplan, som Forststyrelsen använder som rättesnöre när de förvaltar området. Målet är att området inrättas till ett statligt naturskyddsområde enligt naturvårdslagen.
Men lokalbefolkningen upplever att de hamnar i kläm. Detta fick den då 14-åriga Emmie Sjödahl att i oktober 2017 skriva ett brev, som hittade sin väg fram till områdeschef Mikael Nordström på Forststyrelsen. Sjödahls brev och Nordströms svar kommenteras av landskapsrådet Olav Jern, som i sin roll som ordförande för samarbetsgruppen för uppgörande av skötsel- och användningsplanen för Kvarkens yttre skärgård 2009 – 2011 kunnat följa processen från början.
EMMIES BREV TILL FORSTSTYRELSEN
Hej, jag är väldigt upprörd över en sak ni bestämt utan att fråga om åsikter eller ta hänsyn till oss som njuter av den fina naturen på Norrskär. Norrskär är ett väldigt fint ställe och ett perfekt ställe att få hitta sig själv på, inga bilar eller motordrivna fordon syns till och ingen på ön skulle aldrig med vilja förstöra något i naturen.
Tillbaka till historien – det var VÅRA förfäder som hittade ön mitt i kvarken. Det var våra förfäder som byggde upp små stugor för att kunna överleva på sitt fiske. Därför kallas det fiskarbastu. Det finns endast ett fåtal personer kvar som ännu fiskar på Norrskär, eftersom det är jättedåligt betalt och man nu i dessa dagar kan överleva på annat. Men fortfarande finns dessa stugor på ön som har ärvts från generation till generation. Jag vill kalla det mer en sommarstuga, för numera besöker jag den inte så ofta men några gånger per år. Jag vill komma just hit, för det är här jag varit när jag vuxit upp och det är en av de härligaste platserna i denna skärgård och på denna jord.
Men först tvingar ni oss att betala ett högt arrende (som höjs varje år) på våra stugor på ön som våra förfäder byggt upp. Dessa arrenden är väldigt höga och många äldre har inte möjlighet att betala det. Om man ej betalar måste stugan rivas. Vissa äldre är i för dåligt skick för att ta sig till ön och riva den, och om den ej rivs river ni den åt dem och skickar en räkning vilken de ej heller har möjlighet att betala.
Tänk dig att någon i din släkt har byggt en liten stuga (ca 20m2), som egentligen inte är mycket värd, på en obebodd plats för länge sen. I vår by känner alla alla och vi har en god sammanhållning, ungefär som en stor släkt. Varje liten familj har en stuga på Norrskär. Men sen en dag börjar någon kräva 500 euro per år av dej, för att du har en stuga som skulle vara värd cirka 3000 euro (med havsutsikt) på fastlandet. Dom kräver dessa pengar av oss utan egentlig orsak. Fast det sägs att det görs för att värna om naturen. Så länge jag minns har ingen velat förstöra naturen på Norrskär, endast värna om den. Tänk dig nu igen då att du har en liten stuga dina förfäder byggt, stället du tillbringat alla dina barndomssomrar på. Som barn fanns alla dina vänner kring dig med sin egna familjer i sina stugor. Ön hade en egen gemenskap och vi skapade traditioner tillsammans.
Ni vill att vi skall riva stugorna för att göra det till ett naturskyddsområde, men det finns andra öar, till exempel Östra Norrskär, som har mindre stugor och samma natur. Då är min första fråga: ”Varför vill ni göra just Norrskär till naturskyddsområde då det finns andra likadana och närliggande öar som inte betyder lika mycket för oss i byn?”
Min andra fråga lyder: ”Varför får inte jag och mina barn och barnbarn möjlighet att vistas på ön då mina förfäder och bröder fick det? Då VI egentligen äger stugorna och de som byggde dem inte kunde veta det skulle bli såhär när de byggde dem.”
Min tredje fråga är ”VAD är det ni vill skydda på ön?” Jag vill ha ett mer välformulerat svar än naturen eller fåglarna! För det enda vi vill göra är att värna om vår historia och se till så att inte ön växer igen och förfaller.
Min fjärde fråga är ”Varför vill ni bidra till att förstöra kulturhistoriskt värdefulla byggnader?” Jag menar att det här är en del av vår historia, du vet säkert redan att Norrskär var den sista fyren med fyrvaktare och att Norrskär var den västligaste utposten när det gällde Finlands försvar mot fiender som kom sjövägen. T.ex Sveaborg har bevarats som det är (med befolkning) för att minnas Finlands självständighets strävan.
Min sista fråga är ”Vem skall jag vända mig till inom denna kategori?” Jag har nämligen många frågor som jag ej hittar svar på och vill påpeka saker som ni ej aldrig kommer att förstå på samma sätt som mig, som upplevt ön genom hela min barndomstid. Har ni någonsin fått möjlighet att besöka ön och möta öns stugägare? Jag skulle gärna berätta mera och ge en rundtur.
Med vänlig hälsning,
Emmie Sjödahl 14 år
EMMIE SJÖDAHL är 15 år och bor i Norra Vallgrund på Replot. Till hösten börjar hon i Korsholms gymnasium, men siktar på en kombiexamen med Axxells turismlinje i Åbo. Älskar att resa och rida, och har tränat cheerleading på FM-nivå.
FORSTSTYRELSENS SVAR TILL EMMIE
Hej! Tack för din respons och dina välformulerade synpunkter till Forststyrelsen gällande Norrskär.
Västra och Östra Norrskär ingår i det omfattande Natura 2000-området Kvarkens skärgård, som fastställts av EU och statsrådet år 1998. Syftet är att dessa områden skall inrättas som naturskyddsområden. Motsvarande process är på gång på flera andra håll i Finland. Frågan om hurudana bestämmelser det blir på Norrskär kan jag inte exakt svara på. Det är miljöministeriet som förbereder ärendet, medan Forststyrelsen fungerar som teknisk hjälp.
Förordningen för naturskyddsområdet fastställs av statsrådet. Innan ärendet behandlas av statsrådet kommer det att skickas på utlåtande, så att vem som helst kan ge respons eller komma med sin åsikt om innehållet. Dessutom kommer det att ordnas separata diskussions- och hörandetillfällen för till exempel inbjudna by- eller invånarföreningar, jaktföreningar, naturskyddsföreningar och kommuner. Tidtabellen är fortfarande oklar, men om detta informeras senare via pressmeddelande och på Forststyrelsens www-sidor.
Jag kan ännu påpeka att naturskyddsområden grundas dels för naturvärdenas skull, men dels också för kulturarvets skydd ifall ett område hyser betydande dylika värden. Genom avtal och avtalsvillkor strävar Forststyrelsen till att bevara värden som hör till områdets kulturhistoria och byggnadsarv.
Hyran för markområdena för fiskestugorna på Norrskär bygger på lagen om rätt att överlåta statlig fastighetsförmögenhet. Detta betyder att Forststyrelsen är skyldig att uppbära gängse hyra för markarrenden på Norrskär. Denna praxis finns också på andra håll i landet. Det skulle vara ohållbart och ojämlikt mot andra medborgare ifall det vore helt kostnadsfritt att ha sin stuga på statens område.
Svar på din första fråga, det vill säga varför just Norrskär kommer att ingå i naturskyddsområdet och varför ön inte kan avgränsas så att det skulle beröra endast omkringliggande skär:
Norrskär är en del av helheten i Norrskärs-arkipelagen och den hyser både nationellt och internationellt sett betydande naturvärden. (Se även svaret på fråga 3.)
Svar på fråga 2 gällande användningen av din familjs stuga på Västra Norrskär:
Det byggda kulturarvet är betydande på Norrskär och som jag nämnde ovan så är det inte bara naturvärden utan i vissa fall också kulturarven som beaktas då man inrättar naturskyddsområden. På vilket sätt detta kommer att beaktas på Norrskär kan ingen ännu säga.
Svar på din tredje fråga, det vill säga vad som skall skyddas på Norrskär:
Norrskär är ett viktigt område både ur naturskydds- och kulturhistoriskt perspektiv. Naturen består främst av torra hedar och längs stränderna dominerar stenstränder och strandängar. Ur naturskyddssynpunkt är det speciellt viktigt att ta i beaktande ögruppens fågelfauna, eftersom Norrskär är en viktig häcknings- och rastplats. Lots- och fiskekulturen är också viktigt och har beaktats bland annat genom att området kring fyren och fiskestugorna hör till byggda kulturmiljöer av riksintresse (Museiverket).
Svar på din fråga 4, varför Forststyrelsen vill bidra till att förstöra kulturhistoriska byggnader: Forststyrelsen har inte förstört kulturhistoriska byggnader på Norrskär, tvärtom har vi upprätthållit och reparerat vissa av byggnaderna kring fyren. Vi har inte blandat oss i hur privatägda byggnader sköts, förutsatt att de inte förstoras, att det görs nybyggen eller att man avsevärt förändrar befintliga byggnader. Sådana fall skulle leda till att de kulturhistoriska värdena försämras. Samma målsättningar finns att hitta i Korsholms kommuns strandgeneralplan, samt i reglerna för nätverket för kulturmiljöerna av riksintresse (Museiverket). Regler gällande byggnader och byggande finns på alla håll i Finland, oberoende om de är i privat eller statlig ägo.
I fortsättningen kan du gärna vara i kontakt med undertecknad ifall du har fler frågor. Jag tror att vi alla i grund och botten har samma målsättning, dvs bevara och skydda Norrskärs natur och kultur för kommande generationer.
Med vänlig hälsning,
Mikael Nordström
MIKAEL NORDSTRÖM är områdeschef på Kustens naturtjänster, Forststyrelsen
OLAV JERNS KOMMENTARER OM PROCESSEN PÅ NORRSKÄR
År 1848 tändes den första havsfyren på finländska sidan av Kvarken, Norrskärs fyr. Fyrpersonalen på Norrskär bodde där året om, trots att fyren släcktes till vintern då isarna hindrade trafiken. Norrskär ligger 40 km från fastlandet. Sommaren 1987 gick den sista fyrvaktaren på Västra Norrskär i Kvarkens skärgård i land. Fyren automatiserades.
Den sista fyrvaktaren Evert Söderholm var hemma från Bergö. Yrket hade funnits i hans släkt sedan 1700-talet. Knappast hade han en aning om att 30 år senare skulle man på allvar ifrågasätta människans närvaro på Västra Norrskär – denna pärla i Kvarken där människa och natur format varandra under århundraden – och att en skötsel- och användningsplan för Kvarkens yttre skärgård skulle bli ett rättesnöre, genom vilket myndigheterna skulle tolka och reglera vad som är tillbörlig verksamhet.
Att omsätta ett rätt isolerat skärgårdområdes användning i ett modernt, myndighetslett planeringsformat är ingen enkel process, i synnerhet som en skötsel- och användningsplan inte i sig garanterar åtkomsten till statliga anslag. Låt mig först ta upp planens namn på området, Kvarkens yttre skärgård. Det kräver en förklaring som i planen lyder såhär: ” Den här skötsel- och användningsplanen behandlar den del av Kvarkens skärgårds Natura 2000-område (FI0800130) som består av ögruppen Norrskär, Utgrynnan och Storkallan samt sälskyddsområdet Snipansgrund-Medelkalla. Det tredelade planeringsområdet hör till Korsholms kommun och ligger mitt i Kvarken, ca 40 km från finländska fastlandet. Hela området ägs av staten. Forststyrelsen förvaltar området i enlighet med denna plan. Målet är att området inrättas till ett statligt naturskyddsområde enligt naturvårdslagen.” Månne fyrvaktarfamiljerna som år 1848 etablerade sig på Västra Norrskär tänkte så här för att överleva i de karga förhållandena.
Processen med skötsel- och användningsplanen påbörjades år 2004 och avslutades år 2011. Planen gjordes enligt anvisningarna för skötsel- och användningsplaner som fastställts av Forststyrelsen år 2007. Delvis användes också Forststyrelsens nya anvisningar, som fastställdes år 2009. Under planeringsprocessens gång ordnades nio informations- och diskussionstillfällen.
Som stöd för planeringsprocessen grundades i december 2009 en samarbetsgrupp bestående av centrala samarbetsparter i området. Samarbetsgruppens syfte var att stöda planeringsarbetet och komma med förslag till planen, samordna olika intressen samt informera om planeringsläget till respektive organisation. Det var då jag kom in i bilden, eftersom jag i min egenskap av landskapsdirektör vid Österbottens förbund utsågs till ordförande för samarbetsgruppen. Visserligen hade jag länge följt med planläggningsfrågorna i hela Kvarkens skärgård, eftersom Österbottens förbund sköter uppgörandet av landskapsplaner och alldeles särskilt arbetade för att få in Kvarkens skärgård på Unescos världsarvslista. Det lyckades år 2006 och Norrskär finns med i världsarvet. Men samarbetsgruppens roll var att sammanjämka stridiga uppfattningar om planens innehåll.
Planen innehåller en beskrivande del och en åtgärdsdel. Den beskrivande delen utreder ingående de olika naturtyperna, men också områdets historia och mänskliga aktiviteter även om dessa inte är lika utförliga. Kring dess frågor rådde rätt många olika uppfattningar i samarbetsgruppen. Särskilt delade var åsikterna om fågelobservationerna och deras riktighet samt predatorernas roll och i vilken utsträckning jakt och fiske påverkar naturen. Den andra stora stridsfrågan var människans närvaro och hur kulturlandskapet och den bebyggda miljön bäst bevaras. Den tredje fråga som förorsakade mycket debatt var myndigheternas och då i synnerhet Forststyrelsens roll och samverkan med myndigheterna.
Samarbetsgruppens medlemmars olika sätt att närma sig problembilderna innebar att åtgärdsdelen, som innehåller två huvudkapitel, dvs. planen för användning och skötsel samt förvaltning och miljökonsekvenser, krävde mycket tid för att få en enhetlig omfattning. Kortfattat fastslår planen att planeringsområdet i hundratals år har utnyttjats av skärgårdsbefolkningen och utgör ett viktigt område för fiske och jakt ännu idag . Dessa aktiviteter bör därför fortsätta och kunna utvecklas, som en del av den traditionella skärgårdskulturen. För att bevara kulturlandskapet bör hedarna hållas öppna och de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och miljöerna bevaras.
Huvudmålen för skötseln och användningen av Kvarkens yttre skärgård är att skydda häckande fåglar samt flyttfåglar som använder området som rastplats (med speciell hänsyn till arter i fågeldirektivet och hotade arter), att föra fram områdets geologiska formationer i informationsmaterial som en del av världsarvet Kvarkens skärgård, att bevara och vid behov sköta områdets Natura 2000-naturtyper (även under vatten), att bevara det öppna kulturlandskapet, fornlämningarna samt de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna och miljöerna, att främja förutsättningarna för bevarandet av den traditionella skärgårdskulturen (till exempel jakt och fiske på planeringsområdet), att speciellt trygga förutsättningarna för yrkesfiskets fortbestånd, att främja vetenskaplig forskning och uppföljning av naturskyddsvärden, att styra rekreationsanvändningen genom att öka informationen om områdets värden för besökare och att möjliggöra småskalig guidad naturturism, att på sälskyddsområdet skydda sälar (särskilt gråsäl) och att tillförsäkra dem en ostörd livsmiljö, att befrämja vetenskaplig forskning och uppföljning av sälbeståndet, samt att bevara marina naturtyper enligt sälskyddsförordningen.
Huvudmålen är utmålade intentioner, medan planen sedan innehåller en mängd preciserande åtgärder och uttalade begränsningar. För att styra markanvändningen delas planeringsområdet in i markanvändningszoner samt i tre olika begränsningszoner. Dessutom införs förbud av vistelse, så att vistelse på viktiga häckningsområden begränsas under tiden 1.4 – 30.7/15.8. Och det finns en stor mängd andra åtgärder, både begränsande men också stimulerande.
Men planen har dock inte lyckats lösa en helt grundläggande konflikt, det vill säga människans rätt till närvaro på basen av den hävdvunna användning av Norrskär, som går långt tillbaka i tiden.
Dilemmat illustreras väldigt tydligt i Emmie Sjödahls brev med bland annat frågan ”Varför får inte jag och mina barn och barnbarn möjlighet att vistas på ön då mina förfäder och bröder fick det? Då VI egentligen äger stugorna och de som byggde dem inte kunde veta det skulle bli såhär när de byggde dem.”
I planen sägs att markarrendeavtal görs med ägarna till alla stugor på planeringsområdet. De privata byggnadernas kulturhistoriska och landskapsmässiga värden bevaras. Alla stugägare har goda kunskaper om områdets natur- och kulturvärden. Användningen av de privata stugorna gynnar kulturvärdena och stör inte områdets naturskyddsvärden. Men Forststyrelsens svar på Emmies fråga stöder inte den uppfattning, som jag fick av skrivningarna i planen då jag jobbade med samarbetsgruppen, nämligen att Forststyrelsen ville se till att arrendatorerna verkligen uppfattas som en välkommen grupp människor på Norrskär. Forststyrelsen svarar nämligen bland annat så här: ”Det byggda kulturarvet är betydande på Norrskär och som jag nämnde ovan så är det inte bara naturvärden utan i vissa fall också kulturarven som beaktas då man inrättar naturskyddsområden. På vilket sätt detta kommer att beaktas på Norrskär kan ingen ännu säga.” Planen skulle skapa säkerhet, men jag får ett intryck av att Forststyrelsen inte helhjärtat stöder ambitionen i planen.
Ett annat fall som jag uppfattar att skapar osäkerhet är Forststyrelsens utlåtande (MH 669/2018) till byggnadstillsynen i Korsholm i ett ärende som berör ett meddelande om åtgärd på en privatägd stuga på Norrskär. Det ena frågetecknet är att utlåtandet innehåller en mängd förmaningar om vad som får göras, utan att utlåtandet preciserar vad som exakt är aktuellt för den berörda stugan. Samtidigt har Forststyrelsen genomfört en renovering av kasernen på Norrskär och genom det arbetet tydligt visat vad som är gångbart vid en husrenovering på Norrskär. Skulle det inte varit trovärdigare att Forststyrelsen hänvisat till sitt eget exempel på en genomförd renovering istället för att trassla in sig i en mängd svårtolkade krav?
Det andra stora frågetecknet jag ritar i Forststyrelsens utlåtande gäller arrendatorernas rättsliga position. Forststyrelsen skriver nämligen att ”Forststyrelsen påpekar att miljöministeriet kommer att inrätta ett naturskyddsområde i området i enlighet med naturvårdslagen och områdets användning kommer att regleras i en förordning. Det är alltså osäkert om arrendeavtalet kommer att förlängas innan vi vet vad som stadgas i förordningen.” Som slutkläm meddelar Forststyrelsen att Forststyrelsen inte i det här skedet (28.2.2018) kan ta ställning till ett eventuellt förnyande av arrendeavtalet.
Min slutsats är att arbetet med skötsel- och användningsplanen för Kvarkens yttre skärgård hade som ambitiöst mål att skapa en konsensus kring hur Norrskärs framtid skall utformas, men i praktiken har planen inte kunnat ge svar på den mest utmanande och för Norrskärs hävdvunna besökare viktigaste frågan, nämligen om mänskorna har en framtid på Norrskär?
ARTIKELFÖRFATTAREN OLAV JERN är landskapsråd. Han var ordförande för samarbetsgruppen för uppgörande av skötsel- och användningsplanen för Kvarkens yttre skärgård 2009 – 2011.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2018.