1.7.2024
På västra Emsalö intill djupfarleden till oljehamnen i Sköldvik i Borgå bor keramikkonstnär Tidi Fohlin. Vintertid har hon bara två grannar i närheten, och vägen genom skogen är lång, backig och ödslig. Stranden är stenig; det var här istiden lämnade skräpet sedan klipporna längre ut mot havet först slipats släta, säger hon. Till butiken är det nära åtta kilometer och bussen går bara två gånger om dagen. Det innebär skärgårdsliv mitt i staden Borgå.
Tidi var bara nio år när hon tillsammans med konstnärspappan B-G (Bror-Gösta) i en gammal ombyggd livbåt första gången kom till Emsalö. Fohlins bodde då i Helsingfors, men när B-G fick höra att tre strandtomter på Emsalö i dåvarande Borgå lk var till salu, larmade han två vänner och de tre gamla kamraterna köpte var sin tomt. I dag är Fohlins tomt Birka vid Prästudden den enda med ursprungliga ägare.
Först var tomten ett sommarviste där man övernattade i en riskoja tillsammans med spindlar, men med åren byggdes hus och bastu och familjen flyttade ut för gott. Sedan 1984 är Tidi fast bosatt där med sin nuvarande man Peter Gylling.
– Peter är inte konstnär, och konstnärer skall inte leva ihop: det blir inte bra. I stället kompletterar vi varandra, säger Tidi Fohlin.
Tidi heter egentligen Marie-Louise i förnamn, men är mest känd under det smeknamn hon fick redan som baby. Pappa B-G älskade ju att måla, men var ingen sångare, så när han skulle vyssja flickan till sömn nöjde han sig med att nynna tidi, tida. Det blev därmed snabbt flickans namn.
– Pappa B-G älskade hav, båtar, hundar och skärgård. Han var hedersmedlem i Finlands Motorbåtsklubb, och när en storm slog sönder vår första livbåt grät jag som bara en nioåring kan gråta.
– Men han skaffade nya båtar och hans tavlor med motiv från den östnyländska kusten är välkända. Han fascinerades också av kustmotiven i Norge och Sverige. Vid sidan av måleriet försörjde han familjen som konservator, säger Tidi, som gick i fars fotspår och blev illustratör för bland annat skolböcker för det finska förlaget WSOY. Efter faderns död övertog hon Prästudden och byggde ett eget hus där.
Något enstaka konserveringsjobb sköter hon ännu, men faderns ateljé hyser nu en del av Tidis keramikverkstad. Utanför finns en brännugn för rakuteknik, och varje år kommer deltagare i Tidis kurser i Borgå MI eller Sibbo till Emsalö för att lära sig göra keramik. Att få komma ut och arbeta med lera är också något de fem barnbarnen uppskattar högt.
Inför julen har Tidi och Peter under många år ordnat en utställning tillsammans med någon gästande konstnär. Det här har blivit något av ett vintrigt visitkort för Emsalö, men då besökarna med åren blivit allt färre är det risk för att de ekonomiska realiteterna gör den här kulturformen omöjlig.
– Pappa var en kraftkarl. Han såg tomten som en utmaning, bröt sten och byggde murar och en vågbrytare som skydd för vågorna. Han murade och fällde träd. Nu har havet – med hjälp av svallet från passerande tankfartyg – tagit stora delar av bryggan. När någon tanker rev upp speciellt mycket svall tog han telefonen och skällde ut vakthavande på bryggan. Hur han fått tag i numren vet jag inte, men sådan var han, säger Tidi Fohlin.
B-G Fohlin gillade snabba motorbåtar. Men han kände också havet. Det ser man i hans målningar med skärgårdsmotiv. Efter den första livbåten följde andra flytetyg, både segel- och motorbåtar. När han efter ett motorproblem tvingades lämna båten i Stockholm där den förstördes när någon kastade en brandbomb på den, lämnade han sjölivet. Men motiven fanns kvar i hans huvud: hav, holmar, skär och båtar, och han målade ända till slutet.
Tidis förhållande till havet är lite annorlunda: tillsammans med Peter seglade hon gärna.
– Att segla är lugnande, säger hon. – När man stängt av hjälpmotorn och bara hör vågorna mot stäven och seglet smälla ibland känns det rätt.
Glad keramik som porträtt
Penslar i en stor kruka i ateljén och ett staffli vittnar om att Tidi Fohlin också känner för måleriet, men hennes egen konst tar sig främst uttryck i keramik. Kärleken till den konstformen har med åren växt, bland annat under regelbundna besök på Kreta både på egen hand och med elever från MI och Axxell.
– Där finns så mycket keramik. Nu senast har jag arbetat med att för en liten utställning här hemma kopiera en del antika mönster i svart lera och vit kaolin.
– Jag gör ibland också familjeporträtt i keramik. En gång var det en japansk familj som ville ha ett sådant, och jag gav personerna ett japanskt utseende. Det dög emellertid inte, de ville se sig avbildade som européer.
– Man kan skicka en familjebild till mig och samtidigt ange hur mycket man tänkte sig att betala för det. Många vill också ha den egna hunden i keramik och det går naturligtvis bra, säger Tidi Fohlin.
Liksom Tidi älskade pappa B-G hundar, och genom åren blev det många fyrbenta vänner på Birka: först en collie som fick ge sitt namn Trinet till båten som så olyckligt brann upp. Sedan kom Lucky, en foxterrier, som också fick stå fadder för en båt. Nästa i tur hittades på en tisdag i Grekland. Hon var liten med mycket spring i benen och fick naturligtvis heta Triti efter grekiskans tisdag.
– När pappa blev gammal och trött blev också Triti det och dog. Det tog pappa så hårt att han själv dog kort därefter. Nu ligger de två i samma grav, säger Tidi Fohlin.
Men ännu håller en hund vakt på Birka. En sexårig vit och vänlig Jack Russell som heter Cosmo håller Tidi sällskap när hon målar. Sällskap har hon också av Radio Vega, som alltid står på.
– Cosmo har ännu inte fått någon båt uppkallad efter sig, men Peter håller på att rusta upp en gammal roddbåt som vi har i lidret. Den kan få heta Cosmo, säger Tidi Fohlin.
ARTIKELFÖRFATTAREN THURE MALMBERG har jobbat 30 år på HBL som reporter och biträdande redaktionschef. Han har varit medarbetare i Tidskriften Skärgård sedan snart 20 år tillbaka och har författat ett antal böcker, främst om skärgård och sjöfartshistoria.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2018.