24.6.2024

TEXT: Ea Maria Blomqvist

Ett hem för individualister, själsfränder och teamarbetare

Husö biologiska station på Åland grundades på initiativ av professor Bo-Jungar Wikgren år 1959, efter att fullständig undervisning i ämnet Allmän biologi vid Åbo Akademi infördes år 1957. Stationen, som idag lyder under ämnesområdet Biologi (Miljö-och marinbiologi) inom Biovetenskaper, firar alltså 60 år i år. 

Stationens huvudsakliga forskning och specialutredningar har berört kust- och havsområden, samt insjöar på Åland. Stationen tjänar även som fältbas för nationella långtidsstudier av fjärilsbestånd, fladdermöss och havsörn. Redan år 1961 knöt universitetet ett på den tiden unikt samarbetsavtal med Ålands landskapsstyrelse. Detta har medfört att Husö ända sedan starten, parallellt med undervisning, examensarbeten och forskning, har bidragit med tillämpad forskning som betjänat det omgivande samhällets behov av miljöövervakning och myndighetsuppdrag. 

Under de 60 år som stationen verkat har förutsättningarna för forskning, forskningsinriktningarna och samhällets behov av miljöresursövervakning genomgått en hisnande utveckling. Den stora skillnaden mellan de första 30 åren och dagens Husö, är att stationens utrymmen och apparatur är moderna och betjänar studenter och forskarna året om. 

En annan väsentlig skillnad är forskningsfinansieringen: idag har merparten av doktoranderna, de postdoktorala forskarna och specialarbetarna en hyfsad månadslön och slipper hanka sig fram med korta stipendier eller snuttjobb. Forskningsprojekten utförs i regel som teamarbeten inom stora nationella och internationella projektnätverk. Finlands inträde i EU har utan tvekan lett till större forskningskonsortier med olika delfinansiärer. 

Professorn i Allmän biologi vid Åbo Akademi, Bo-Jungar Wikgren, fick nys om att Stiftelsen för Åbo Akademi ägde fastigheten Husö på Bergö i nordvästra Åland. Den donerades av fröken Sigrid Granfelt år 1940 och var tilltänkt som fältbas för främst botanisk forskning. Wikgrens tidigare karriär vid Tvärminne zoologiska station (HU), på nationell nivå inom fiskeribiologi/fiskeriförvaltning och hans goda kännedom om åländska fiskerifrågor bidrog till hans åsikt att Åland vore en lämplig plats för en universitetsförankrad fältstation, som samtidigt kunde gynna det omgivande kustsamhällets behov av tillämpbara undersökningar.

Under Bo-Jungars första besök på Husö framhöll den dåvarande arrendatorn Einar Karlsson att fastigheten var i uruselt skick, men att han det oaktat var intresserad av att lösa in egendomen. Stiftelsens dåvarande skattmästare Tor-Erik Lassenius replikerade att ”Det beror på vad professorn anser”. Professorn ansåg att stället vore lämpligt som fältstation och så blev det! 

Därmed inledde biologerna sin verksamhet på Husö. Stationen grundades officiellt år 1959, även om vissa verksamheter inleddes redan året innan. Bo-Jungar drog sedan årligen ut till Husö tillsammans med sin hustru Karin och deras tre barn. Restid och avstånd till butik och annan service var helt annat än idag – då fanns ingen vägbank över till Bergö, utan man tog sig roende eller med en 2,5 hästkrafters snurrebåt från Svartsmara.  

Bo-Jungar Wikgren hade redan första sommaren rekryterat en av sina unga studenter, ålänningen Sven Nikander, att fungera som stationens första assistent. Lönen bestod av mat och husrum. Andra tidiga ”biologrekryter” och trotjänare under pionjärtiden var bland andra Göran Bylund, Julius ”Julle” Hindström, Carl Storå, Mikael Himberg, Olof Rönnberg, Ilkka Aho, Karl-Erik Storberg och Tore Lindholm. Julle var ibland uppenbarligen ditkallad på grund av sin fingerfärdighet med motorer, mikroskop och all slags övrig analys- och fältutrustning. Sven Nikander nämner att Julles namn återfinns på gamla butikskvitton – han betroddes således även att utföra butiksuppdragen, sannolikt på grund av den ständigt opålitliga snurrebåtsmotorn.

Bo-Jungar Wikgren var en framsynt visionär och osedvanligt god strateg. Genom sina kontakter till fiskeriansvariga, och med stöd av olika inflytelserika ålänningar, förhandlade han till sig ett – för den tiden och fortfarande – unikt samarbete mellan en universitetsinstitution och en myndighet. Samarbetsavtalet mellan Ålands landskapsstyrelse (idag Ålands landskapsregering) och Åbo Akademi undertecknades år 1961, således bara ett par år efter stationens grundande. 

Avtalet och landskapets finansiella stöd hade en avgörande betydelse för att komma igång med verksamheten. Samarbetet innebar även att Husö kom att bli en föregångare beträffande tillämpad vattenforskning. Detta medförde också att många biologer fått betald praktik och anställts som specialarbetare innan eller under tiden de utfört sina pro gradu- och doktorsavhandlingsarbeten.  

Alla biologer som vistats på stationen har fostrats genom god undervisning och bred, praktisk fältvana inför egna forskningsuppgifter. Därtill har de även fått se och analysera biologins och ekologins direkta samhällsnytta. Husö-biologerna har i högsta grad, med sina egna professorer Bo-Jungar Wikgren, Erkki Leppäkoski, Erik Bonsdorff och andra seniorforskare som förebilder, uppmuntrats att medverka i offentliga debatter och bidra med sin kunskap i populärvetenskapliga artiklar och tidskrifter, samt via radio och TV-framträdanden. 

Redan det att Wikgrens professur vid Åbo Akademi fick benämningen ”allmän biologi” istället för zoologi eller botanik – som var klassiska ämnen på den tiden – innebar en framsynthet av akademin. Bo-Jungars akademiska nyfikenhet kombinerad med ett ovanligt praktiskt handalag och intresse, gjorde att han ständigt snappade upp de senaste rönen, metoderna och de senaste samhällstrenderna. Han såg till att undervisningen följde sin tid, att de nyaste forskningsmetoderna och -fronterna introducerades till både studenter och forskare, samt att nya apparater och manicker införskaffades. Den vägen lades grunden till att biologen kommit att bli en av fakultetens och hela akademins stora och effektiva institutioner – inte bara gällande antalet magistrar och doktorer, utan även beträffande sin internationella genomslagskraft. 

FORSKNINGEN UNDER OLIKA ÅRTIONDEN

1960-talet

Aktuella miljö- och samhällsfrågor gällde fiskerinäringens framtid, nyttjandeplaner för åländska insjöar och behovet av drickvattentäkter, inledande experimentell fiskodling samt förekomst och spridning av miljögifterna PCB, DDT och kvicksilver. 

Forskningsområden på Husö: 

• Fiskeriundersökningar: siksystematik, gädd- och braxenbestånd, kräftbestånd, tillväxtundersökningar
• Fiskeristatistik för yrkes- och husbehovsfiske
• Utprovande av nya fiskeredskap, fiskmärkning 
• Kartering av trålbottnar
• Experimentell odling av havsöring och regnbågslax
• Utplantering av fisk (havsöring)
• Kartering av åländska insjöar: kräftundersökningar, vattenkvalitet
• Vattenväxter i åländska havsområden 
• Fältkurser inleddes 1962: växtekologi, vattendjur 

1970- till 1990-talet

Aktuella miljö- och samhällsfrågor gällde skärgårdens och sjöarnas ekologiska tolerans, människans mekaniska ingrepp (vägbankar, muddringar, dumpningar, sandsugning), övergödningen av havsområden och sjöar, påverkan av avloppsvatten från kommunala och industriella utsläpp, belastningen från jordbruket och fiskodlingar, den ökande färjtrafikens konsekvenser, effekter av oljeutsläpp och andra föroreningar, nyttjandeplaner för åländska insjöar, dricksvattenförsörjningen och sjösänkningar. 

Forskningsområden på Husö:

• Långtidsövervakning av bottenfauna och vattenkvalitet (ÅL-monitorering) i havsområdet kring fasta Åland inleddes 1971 
• Biologiska (bottenfauna) och vattenkemiska undersökningar av recipienter (mottagare av avloppsvatten) i Mariehamn, Bruksviken
• Ekologiska effekter av vägbankar (Finström, Geta, Vårdö, Lemland, Föglö), muddringar, dumpningar, sandsugning
• Fartygstrafikens ekologiska effekter på vattenvegetation och fauna i farledsområden
• Ekologiska grundkarteringar och strandpegling av viksystem och flador, sandbottenbiotoper
• Grunda havsvikars och fladors betydelse som lek-, uppväxt- och vandringsområden för fisk
• Isolerade havsvikars vattenkvalitet och nyttjande som dricksvattentäkter och kräftsjöar
• Uppföljning av oljeskador i den sydåländska skärgården efter oljetankern Antonio Gramscis grundstötning  1979
• Inom grundforskningen inleddes olika experiment i fält och akvarier för att studera de biologiska kopplingarna mellan arter och effekterna av olika störningar (övergödning, syrebrist, sediment) i näringsvävarna. Dykundersökningar kommer alltmer in i bilden.
• Förekomst och betydelse av invasiva arter

1990- och 2000-talet

Aktuella miljö- och samhällsfrågor gällde eutrofiering, algblomningar, giftiga alger, fiskodlingar, EU-direktiv, habitatkomplexitet, biodiversitet, profileringsområdet Havet och inventeringar av den åländska havsmiljön.

Forskningsområden på Husö:

• Inventering av åländska undervattensmiljöer för att stöda ekosystembaserad förvaltning och utvidga det marina nätverket av skyddsområden. 
• Landskapets vattenlag 1998 (ersattes med en ny år 2019)
• EU-direktiv: Vattenramdirektivet, statusklassifieringar, Havsdirektivet och dito övervakningsprogram 
• Natura 2000-habitat
• Övergödning av havsområden och sjöar 
• Skärgårdens ekologiska tolerans
• Fiskodlingarnas miljöbelastning
• Nyttjandeplaner för åländska insjöar, bevattningsfrågan, dricksvattenförsörjning

Forskningen och utbildningen under de senaste 20 åren har präglats av regionala, nationella och internationella samarbetsprojekt jämte uppbyggnad av forskningsinfrastrukturer. Projektnamn som VELMU, FINMARI, EU-Life Algae, BEVIS, PREHAB, SEABED och HAVET dyker upp på dataskärmen när man försöker beskriva utvecklingen på Husö.  

Åbo Akademi har sedan länge profilerat sig inom Östersjöforskningen. År 2017 inrättades forskningsprofilen ”Havet” som skapats tillsammans med Åbo Universitet. För ÅAs del bygger det vidare på forskning som redan i många års tid gjorts vid ämnena marin- och miljöbiologi, offentlig förvaltning och industriell ekonomi. Målsättningen med profileringsområdet är att finna lösningar som möjliggör samexistensen av moderna samhällen och havet, och som främjar en global hållbar tillväxt.

I juli detta år beviljades Åbo Akademi forskningsanslag om cirka 800 000 euro för ett fyraårigt projekt för ”Inventering av åländska undervattensmiljöer för att stöda ekosystembaserad förvaltning och utvidga det marina skyddsområdesnätverket”. Merparten av finansieringen har erhållits från Baltic Sea Conservation Foundation och från Europeiska havs- och fiskerifonden. Fältarbetet sker huvudsakligen utgående från Husö biologiska station. Projektet genomförs i nära samarbete med Ålands landskapsregering som även förbundit sig att skydda värdefulla havsområden. 

ARTIKELFÖRFATTAREN EA MARIA BLOMQVIST är Husö-biolog som haft olika roller under åren 1976-1997: kursist, praktikant, graduarbetare, specialarbetare, sommarassistent och tf intendent. 

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2019.

Tillbaka till Öatlas

Skärgård – artiklar och arkiv