5.8.2024
Ute är det ruggigt höstväder, men inne hos Iris och Clas Sjöberg är det varmt och skönt. Och äppelkakan är god. Runa West låter sig också väl smaka.
Iris och Clas har en gropig båtfärd från skären, det vill säga sommarstugan, bakom sig. Det blåser närmare 15 sekundmeter, men för Sjöbergs är det en mycket bekant båtfärd. Och denna gång hade de bråttom hem med fisken. Skären är närmare bestämt Rågskärs Västerbådan, men hemmet finns på fasta Bergö.
Både Iris och Clas är Bergöbor flera generationer bakåt. Kopplingen till lotsstationen på Rönnskär, dryga 11 sjömil nordväst om Bergö, är stark. Iris morfar, mormor och farfar var alla födda här, den tiden bodde lotsarna med familjer året om på lotsplatsen. Med en lots som pappa är också Iris uppvuxen på Rönnskär, och eftersom Clas jobbat som kutterförare bodde familjen här några år när dottern var liten.
Även Runa är uppvuxen i Rönnskärsarkipelagen, på den lilla ön Innerbådan. Hennes far blev erbjuden tjänst på Strömmingsbådan, men började istället arbeta på sjön.
– Mamm å papp sällskapa i tri månar å tå förlova di se, för han sko va sääker på att han hadd on i behåll tå han kååm. Å så for an till sjöss å va bort i två år å så gift di se. Två år baakett kom min syster. Så vort e sålis så, konstaterar Runa.
De sydösterbottniska dialekterna – till vilka Bergödialekten hör – har konserverats på ett äldre stadium än till exempel de åländska och västnyländska dialekterna. Dialekten på Bergö skiljer sig från grannkommunernas, trots att stommen är densamma. Enligt boken “Bo på Bergö” från 2001 uppvisar Bergödialekten överlag fler likheter med dialekterna söder om Bergö än med Malax, trots att ön hört till Malax kommun sedan 1973. Bergö var tidigare en av de socknar som hörde till Närpes storsocken. Det går alltså en språkgräns mellan de gamla socknarna Petalax och Malax som är ett arv från tiden före kommunsammanslagningen.
Ett exempel på skillnaderna mellan Malax- och Bergödialekterna är slut-n i vissa substantiv (n-ord) som exempelvis gröjtin (gröten). I Malax faller slut-n bort: gröjti.
– Posti, alltså före detta Posten, tog efter Malaxborna när de ändrade sitt namn, säger Clas med ett flin.
Runa, Iris och Clas konstaterar, att innan vägfärjan kom 1962 var det inte i första hand Malax man åkte till för att uträtta ärenden. Passagerarbåten m/s Södern åkte rakt till fiskstranden i Vasa. Under krigstiden var det annorlunda, då var det nog till Malax man åkte för att byta till sig mjöl och kött mot fisk.
Ett av de mest kännetecknande dragen för Bergödialekten är diftongerna. Dialekten har bevarat de primära diftongerna ei, öu och öi. Den gamla diftongen ei låter dock snarast som ett äi på Bergö:
– Ja, va jer e vi säir, funderar Runa, ja kommer int å på naonting nyög fast ja föschyökär.
Bergödialekten har också bevarat fornsvenskans tregenussystem. I fornsvenskan hade alla substantiv ett kön, de var alltså maskulina, feminina eller neutrala. Detta gällde också namn på saker, så på Bergö talar man om hande ståolin (stolen) å honde pennon (pennan) vi hede båo:Le (bordet).
På Bergö är dialekten det naturliga talspråket till vardags. Fast för inte så länge sedan fanns det också skillnader mellan de olika gårdsgrupperna.
– Det var skillnad mellan bydelarna, säger Runa. Barnen kunde ställa till med ordentliga slagsmål när de kom från skolan på dagarna. Österläningan slogs mot västerbyddjaren…
– …och västerbyddjaren slogs mot oppibyssaren, fyller Iris på.
Man använde andra benämningar på en del föremål och fenomen på den västra sidan av Bergö jämfört med den östra. Än idag kan uttalet skilja sig åt.
– Jag, som är från Bredhällan, har till exempel alltid talat om kåttan (kottarna). Men under den dialektkurs som ordnades för några år sedan var det många som uttalade det mer som kuåttan, mycket längre bak i munnen, berättar Iris. Clas kan uttala det rätt, medan jag själv inte alls får till det.
Iris och Runas intresse för Bergödialekten tog fart när de blev tillfrågade om att skriva ett teaterstycke för Bergös skärgårdsmarknad, som ordnas varje år i september. Ett gäng Bergöbor samlades hemma hos Runa för att dra upp riktlinjerna för vad teaterstycket skulle
handla om. Det blev ju mycket om förr i världen, konstaterar Iris, till exempel om fälgåbbar som for för att jaga sjelar (säl). Ti faar i fääLan betydde att man for på säljakt. Säljakten tog mycket tid i anspråk, vinterfäälan varade ofta 12 veckor, från slutet av februari till april-maj.
– Nu och då kommer jag på nya ord och uttryck, då skriver jag snabbt upp dem innan jag glömmer, berättar Iris. Hembygdsföreningen på Bergö har försökt rädda ordskatten genom att samla gamla dialektord. En del av uttrycken har vi samlat i boken “Livet på Bergö förr i världen” som kom ut 2013.
Dagens Bergöbor har ofta arbete inom servicesektorn. Dessutom sysselsätter sjöfarten på olika sätt ännu många av öborna. Men när vissa yrken blir ovanligare eller försvinner helt, försvinner också en del av orden och uttrycken i språket. De flesta berör olika yrkesområden, men även väder och vind, som tidigare påverkade människans vardag på ett helt annat sätt än idag. Liksom alla dialekter genomgår Bergödialekten hela tiden förändringar.
– Inte talar ungdomarna längre så som vi gjorde, säger Runa. Jag har många gånger pärra (munhuggits) med min son, som talar om miin boåt (båt) å miin bil. Det har ju aldrig hänt på Bärgöijen, förr talade man alltid om männ boåt å männ bil.
Men Bergöborna är mycket stolta över sin dialekt, som i högsta grad är ett levande språk. När kaffet är uppdrucket sjunger Iris den hembygdssång (till melodin Aldrig mer med Hootenanny Singers) som hon själv har skrivit, och som ofta sjungs på olika fester på Bergö. Som vanligt är det svårt att läsa dialekt, men läs texten högt för dig själv så blir du kanske förvånad över hur mycket du förstår!
Hembygdssång (Text: Iris Sjöberg)
Vi sjongär åm vår byi såm seitt ås fyödas,
vår byi såm jer en leiten skärgåschöy
me lindor, kalkaskiften, smoåa päronland å skär,
Degärmaarin, Gråodanbekk å Stiigas kärr.
Refräng: Nåschkatgrynn, Pärisgrånn, Mambribärg,
Klåbbuschskatan, Stampuschkärr å Jåssasbärg,
Såår i Fladan, Kalvskärsgrynnon, Dejruschvattne, Tippagrånn,
Innäursåddin, Breidelhåle, Ytäschgrånn.
Änn seemär våra boån i våra veikar
ve Langstraand, Klåkkaschbådan, Häthanveik.
Fast vattne int ji reint å klaat såm förr tå vi va smoå,
så har di leika råolit nåo entå.
Refräng: Nåschkatgrynn …
Vi glyömär aldri såmbäl kära plassär:
Skäritåonin, Strömingsbådan å Jullkall,
Fladan nårråmöyen, Slåttneskärr å Harrhåle,
Talluschåddin, Salterei å Glåoinje.
Refräng: Nåschkatgrynn …
KÄLLOR:
Bo på Bergö. Människor och resurser i ett ösamhälle (2001). Bergman, Anne et al.
Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 637. Meddelanden från Folkkultursarkivet 19.
ARTIKELFÖRFATTAREN PIA PROST jobbar som koordinator på Skärgårdshavets biosfärområde och som redaktör för Tidskriften Skärgård. På vintrarna finns bopålarna i Pargas, medan somrarna tillbringas vid Andra sjön utanför Nykarleby.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2018.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!