3.7.2024
… Hangö Tulludden +17 nord 6, Russarö +16 nord 6, Vänö +15 nord-nordväst 4, Utö +15 nordnordväst 5, klart väder, sikten 50 kilometer…
Från Hangö kan man se att regnet faller över havet i sydost. Men ute på piren i Östra hamnen lyser solen. Eftersom det är ännu är en timme tills turbåten ut till Russarö ska avgå, står vi och väljer bland bakelserna i café och restaurang Bryggan.
Så ni ska åka ut till Russarö? Där bodde jag som 10-åring, säger damen i kassan.
Sari Berndtssons pappa jobbade inom militären. Därför bodde Sari på Russarö i två omgångar under sin barndom, när det ännu fanns många barnfamiljer bosatta på ön. Enskola med årskurserna 1-4 stängdes sommaren 1973, därefter gick barnen i skola på fastlandet.
Skolvägen kunde vara besvärlig, minns Sari, speciellt på vintrarna. Vi blev körda över isen fram till vågbrytarna utanför Västra hamnen, därifrån fick vi själva ta oss över isen och fram till skolan.
Hangö udd och öarna runtomkring har i århundraden varit ett strategiskt viktigt område för sjöfarten och försvaret. För att avvärja en eventuell preussisk attack mot S:t Petersburg, börjare Tsarryssland bygga en stor sjöfästning på Finska viken i början av 1910-talet. En yttre bas anlades på norra kusten vid mynningen av Finska viken, med fästningar på Russarö, Utö och Örö. Russarö bestyckades med sex stycken 234 mm:s kanoner och diverse andra kustförsvarsvapen som hör till ett kustfort. Vid Finlands självständighet övergick Russarö fort till staten.
Russarö har länge varit en sluten ö. Ön är klassad som militärt skyddsområde och det är förbjudet för obehöriga att ta iland. Men sedan 2009 får i ett bestämt antal grupper per år besöka ön. Kryssningarna, som sommaren 2016 kostade 37 euro, kan bokas via Hangö turistbyrå. Inträdesavgiften för fyren var åtta euro.
I början av juni är vi drygt trettio finländare som stiger på m/s Summersea – utlänningar får fortfarande inte besöka ön. Efter en drygt 20 minuter lång båtfärd har vi igen fast mark under fötterna och Kekkonen hälsar välkommen. Närmare bestämt militärmästare Hannu Kekkonen i reserven, som idag befinner sig på ön för en större övning. Därför meddelar han genast att vi får röra oss på ett mer begränsat område än vanligt, dessutom är det strängt förbjudet att fotografera båtar, radarutrustning och containrar. Lockelsen blir genast större att fota just båtar, radarutrustning och containrar, men i praktiken såg vi inget av detta under hela utfärden.
Ön är inte stor, ca 1 km2. Vi vandrar i samlad trupp förbi garnisonsområdet upp mot kanonerna. Under tiden berättar Kekkonen om hur Russarö stod i händelsernas centrum under vinterkrigets första dagar 1941, när fortet på Russarö utkämpade en häftig artilleriduell med fiendens flotta och ryssarna tvingades dra sig tillbaka.
Vissa av besökarna känner helt tydligt igen sig, flera av dem har gjort sin militärtjänstgöring på ön. En äldre man berättar att man ofta sköt med grovt artilleri på hösten, strax innan en årskull hemförlovades. Då var det inte nådigt att vara bullerkänslig. Innan skjutningarna plockade man ut fönstren ur alla byggnader på ön, medan dörrarna öppnades och bands fast, för att de inte skulle smälla fast under övningen. Man fick inte heller elda i kakelugnen eller spisen.
Militärmästare Kekkonen berättar att fortet fram till år 2002 löd under Hangö Kustartilleriregemente. Fortfarande används det som övnings- och skjutområde av marinen.
Russarö +16 nord 6. Så ljuder sjörapporten för Russarö klockan 19. Lämpligt nog sänds väder- och sjörapporten när vi sitter på klipporna nedanför den åttkantiga Russarö fyr, som även kallats Hangös öga. Uppe på taket på den 21 m höga fyren finns Meteorologiska institutets vindmätare. Vanligtvis ska vindmätare placeras på ca 10 meters höjd, men på mindre öar är det inte alltid så lätt att hitta ett lämpligt ställe. På fyröar placeras utrustningen därför ofta på själva fyren.
På Russarö finns Finlands näst äldsta väderstation, grundad 1.7.1881. Den äldsta är Helsingfors Kajsaniemi, som verkat sedan år 1844. Russarö delar faktiskt sin andraplacering med Utö, som fick sin väderstation samma år. Fram till krigsåren skötte fyrvaktarna om avläsningarna – ibland sköttes de av samma person i tiotals år, vilket är bra för tillförlitligheten. Innan väderstationen blev automatiserad bemannades den av personal vid Russarö fort. Skötseln av väderstationen var inte fysisk betungande, men observationerna skulle göras var tredje timme, dygnet runt, i väder som väder.
Den nuvarande fyren på Russarö togs i bruk år 1863 och är en av Finlands äldsta bevarade fyrar. 1884 anskaffades en kanon som användes vid dimma, dåkanonen avfyrades med två, tätt på varandra följande skott med 15 minuters intervaller.
Sommaren 2016 har fyren renoveras invändigt och de första turistgrupperna på åratal släpps in. Så det är med viss spänning vi kliver in genom dörren och vandrar upp för den långa spiraltrappan. Vi stegar oss långsamt uppåt för att komma fram till… absolut ingenting. Fönstren är av frostat glas, så man kan inte titta ut, och både dörren ut till avsatsen och trappan upp till själva linsen är stängda. Så allt vi får göra är att gå upp och ner för en trappa.
På Marine Lines, som arrangerar turerna ut till Russarö, medger man att det även var en besvikelse för dem. Man försöker utverka ett lov att man under bevakning skulle få ta en mindre grupp ut på avsatsen på fyrens topp, men allt är ännu oklart.
Fyren är vacker i kvällsskymningen och trots allt väl värd ett besök. Detsamma gäller själva ön, med en fascinerande historia som sträcker i sig flera hundra år tillbaka i tiden. På 1700-talet är historien sammanflätad med lotsarnas, på 1800-talet med fyrvaktarnas och på 1900-talet med den finska försvarsmaktens historia. Tiden får utvisa vad de kommande 100 åren i Finlands historia för med sig för fyrön utanför Hangö.
Vind
Vindriktningen och vindstyrkan mäts med hjälp av en akustisk vindsensor, eller av en vindflöjel och en anemometer försedd med små koppar. Den akustiska sensorn sänder ultraljud från en sändare till en mottagare. Vindhastigheten beräknas utgående från hur fort ljuden rör sig mellan sändaren och mottagaren. Fördelen med den akustiska anemometern är att den inte har rörliga delar eller delar som lätt blir utsatta för slitage. Den behandlar mätdatan och framställer färdiga värden, som sedan kan användas av centralenheten för att beräkna vindriktning och -styrka. Man beräknar också vindens medelhastighet under tio minuter samt styrkan i vindbyarna genom mätresultat från tre sekunders perioder. Vindriktningen och vindstyrkan mäts på en höjd av ungefär tio meter ovanför anmärkningsvärda hinder i terrängen. Undantag från den nämnda höjden finns dock: t.ex. vindmätare i fyrar av kasuntyp.
Källa: Meteorologiska institutets websida
ARTIKELFÖRFATTAREN PIA PROST är redaktör för Tidskrfiten Skärgård.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2016.