19.8.2024
Det är bara ett sund på dryga 500 meter som skiljer Halsholmen från Näsudden på fasta Västanfjärd. Men likväl ska man ta sig över det, sommar som vinter.
Någon gång har det hänt sig att vi inte kunnat ta oss över, men det sker mycket sällan, konstaterar Matias Jensén. Min pappa brukar hålla uppe en ränna och åka över med båt flera gånger per dag när isen börjar lägga sig. Det är ganska strömt på det smalaste stället, så ofta kan man både gå, åka sparkstöttning och köra båt över på samma gång. Det är Matias föräldrar, Ina och Magnus Jensén, som är de enda fast bosatta på Halsholmen. De flyttade ut 1999 när de tog över gården efter Inas föräldrar. Men både Ina och hennes två syskon har alltid haft sommarstuga på holmen, så steget att flytta ut året om kändes aldrig långt.
– Samma år som mina föräldrar flyttade hit började min yngsta syster i gymnasiet och bodde i Kimito, så ingen av oss barn flyttade ut till Halsholmen i det skedet. Men när jag år 2002 blev klar med mina studier och fick jobb som byggnadsinspektör i Västanfjärd, blev Halsholmen även min hemö för fyra år framåt.
Halsholmen har varit bebodd sedan 1890-talet. Matias morföräldrar Helga och Uno Sundberg köpte stället på 1930-talet av familjen Nordling, som byggde det första bostadshuset på ön. Båda familjerna livnärde sig på fiske och småbruk, Sundbergs hade även minkar under en kort period.
– Efter att min morfar gick bort i mitten av åttiotalet bodde mormor ensam på Halsholmen i flera år. Hon rodde alltid över sundet, för hon körde inte motorbåt själv, berättar Matias. Då fanns det ännu tre andra bebodda öar i Västanfjärd, idag är Halsholmen den enda. Från Halsholmens sydspets kan man se lyftkranarna i Hangö. Ön ligger nära öppna, fiskrika vatten. Nuförtiden är fisket endast en hobby för de fast bosatta på ön, både Ina och Magnus är pensionärer från och med våren 2010. Magnus Jensèn har arbetat hela sitt yrkesliv vid fältspatsfabriken i Fröjdböle i Kimito.
Närmaste centrum med butik finns på ungefär sex kilometers avstånd i Lammala by i Västanfjärd. Barnen som bott på Halsholmen har gått i skola i Brännboda.
– Till byn och skolan tog man sig förr på samma sätt som idag, det vill säga med egen båt på sommaren och över isen på vintern, konstaterar Matias. Det har aldrig gått någon förbindelsebåt till Halsholmen och postlådan finns vid närmaste fastbosatta granne, som bor på ca en kilometers avstånd på fastlandssidan.
Väglösa öar med i biosfärområdet
Skärgårdshavets biosfärområde inrättades år 1994. Inom biosfärsområdet strävar man efter att bevara miljön genom att styra områdets näringar och samhällsplanering i en miljövänligare riktning. Sommaren 2010 godkände Unesco en ansökan om att Skärgårdshavets biosfärområde utvidgas. Då området grundades var ytterskärgården i fokus. Nu är alla öar utan fast väg med, säger biosfärområdets koordinator Katja Bonnevier i Åbo Underrättelser den 10.6.2010. För Kimitoöns del betyder detta att Träskö – Kimitos enda året om bebodda ö – nu är med, liksom Västanfjärds Halsholmen och Finsjölandet. I Dragsfjärd har bland annat Hitis-Rosala, Biskopsö, Vänoxa, Bergön och Ängesö tagits med. På motsvarande vis har all väglös skärgård tagits med i Väståboland. Genom områdets utvidgning får man nu med huvudöarna i Åboland. Att höra till biosfärområdet innebär inga förändringar i vardagsliv eller markägande, men en ny möjlighet för dem som vill marknadsföra sin hemort. Grundtanken med biosfärområdet är att hitta balans mellan människan och naturen i skärgården, konstaterar Bonnevier
ARTIKELFÖRFTTAREN PIA PROST jobbar som redaktör för Tidskriften Skärgård.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2011.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!