13.8.2024
Efter 35 år som kommundirektör i Brändö är det dags för John Wrede att tacka för sig. ”Det är ingen naturlag att skärgården avfolkas”.
– Forza skärgården, säger jag! Vi ska själva hålla i ratten och trampa på gasen, ibland behöver vi lite hästkrafter utifrån, men det är vi som kör!
John Wrede beskriver skärgården som en italiensk bil. Forza är italienska för ”framåt!” och det är så här Wrede ser på de små skärgårdskommunernas framtid, de går framåt och utvecklas, bara engagemanget att ”trampa på gasen” finns.
– Jag vill tro på en livskraftig framtid för skärgården och ser många möjligheter till det. Vi ska inte trumma ut det som någon slags naturlag att skärgården avfolkas. Alla kan förstås inte bo här men många! Det finns utrymme, kom hit bara.
Ännu några månader är John Wrede kommundirektör i Brändö på Åland, vid årsskiftet avgår han med pension efter 35 år i tjänsten. Att trappa ner inför pensioneringen är det inte frågan om, han beskriver sig som en ”noll eller hundra”-person, det finns inget mitt emellan. En man med kort stubin, inget tålamod och som tagit sig an sitt jobb som en livsstil, snarare än ett jobb.
Mycket har förändrats i Brändö sedan 1986 när Wrede tillträdde. Då var växthus- och frilandsodlingen en relativt stor näring, de flesta Brändöbor var infödda och ”det gick 13 sjömän på dussinet”. Nu är fiskodlingen Brändö lax den klart största arbetsgivaren och på deras lönelistor finns en hel del nya Brändöbor med ursprung i Baltikum, Ryssland och Balkan. Också många finskspråkiga och överlag folk från fastlandet har flyttat in.
– Infrastrukturen har också ändrat, nu har vi fibernät och trafikförbindelserna är bättre, färjorna är större. Men skärgården, naturen i sig, är den samma, den är fantastisk.
Jobbet som kommundirektör har också förändrats, det har blivit mer komplext och mängden av ärenden som handhas har mångdubblats.
– Till exempel de lagstadgade kraven på olika program och agendor har ökat. Vi ska förstås följa lagstiftningen men ibland känns det som att man tappar fokus. Man har inte tid eller kraft att fokusera på de frågor som är viktiga för kommunen och den enskilda kommuninvånaren.
Wrede talar varmt och bestämt för kommunens och den offentliga sektorns roll och betydelse.
– Det är många som anser att den offentliga sektorn är mer eller mindre onödig, särskilt på Åland där företagen är de enda som räknas. Men i skärgården och i små kommuner överlag är den offentliga sektorn väldigt viktig. Här är det kommunen som tar sig an utvecklingsprojekt och ser till att den service som behövs erbjuds. Ingen privat aktör är intresserad av att verkställa någonting som är viktigt bara för hundra personer, eftersom det inte finns lönsamhet i det. Exemplet jag brukar ta till är fibernätet i Brändö. Det finns inte en chans att någon fiberoperatör hade kommit hit och byggt det för så få användare. Det är så marknadsekonomin fungerar, det är ett faktum.
Brändö kommun med sina 450 invånare är en av Ålands 16 kommuner. Kommunsammanslagningar har diskuterats mer eller mindre livligt under många år. Wrede säger sig inte vara helt emot kommunfusioner, för någonting behöver göras.
– Ibland önskar jag att jag hade en stab på hundra personer att mobilisera för att få saker gjorda. Kommunens tjänstemän, mindre än en handfull årsverken, är väldigt få med tanke på kommunens alla uppgifter. Vi behöver bli starkare för att klara av att sköta allt. Det samma gäller de förtroendevalda, det finns inte tillräckligt med tid och krafter i kommunen som det är nu.
Men att slå ihop Åland till en enda kommun är uteslutet, menar Wrede, även om många tycker att 30 000 invånare kunde utgöra en lämplig befolkningsbas.
– Över 90 procent av invånarna finns på fasta Åland och det är majoriteten som bestämmer. Varför skulle den majoriteten fatta beslut som gynnar oss här ute i skärgården? Det finns ingenting som garanterar att vi skulle särbehandlas positivt, tvärtom, vår röst skulle försvinna i mängden.
Så vad är då lösningen? Enligt Wrede kunde fasta Åland bilda en kommun, norra skärgården en och södra skärgården en annan, till exempel.
– Kanske man kunde börja så. Då skulle vi få lite mera styrka. Vi kunde också intensifiera samarbetet kommunerna emellan. Men vi kan inte ge all makt till Mariehamn, särskilt inte med ett Åland som allt mer blickar västerut. Från Brändö är det två timmar till Åbo men fyra timmar till Mariehamn, här orienterar vi oss hellre österut. Inga lösningar är ju eviga heller, man måste prova sig fram och fatta nya beslut om de gamla inte fungerar.
När Wrede blev kommundirektör hade han landstigit i Brändö en enda gång tidigare. Det han främst kom ihåg från den gången var en helsikes massa bitande bromsar. Han kom från Helsingfors och tänkte att han stannar kanske tre år. Det blev 35.
– Jag har trivts med jobbet. Det har varit omväxlande, ibland kanske lite för mycket, men det har passat mig. Jag är nyfiken och tycker om att lära mig nya saker. Som kommundirektör i en liten kommun är man nära invånarna och man kan faktiskt göra skillnad. Det finns alltid någonting att fixa för att förbättra för någon. Det kan handla om att sätta några tusenlappar på en ny idrottsplan i någon by eller till exempel har Brändö kommun satsat på att upprätthålla defibrillatorer i alla byar. Det kostar lite men det är livsviktigt.
Det Wrede ser som det viktigaste i jobbet är intressebevakningen, att påminna om skärgårdens existens, tala med folk och rycka i trådar för att hålla skärgården framme.
– Man ska ha stor käft och våga säga till. Även om man är en liten kommun, så har man rätt att höras! Jag gillar inte en inställning där man så att säga går med hatten i hand, vi är en aktör att räkna med bland andra, fast vi är små.
I fråga om intressebevakning och utveckling är olika skärgårdssamarbeten och nätverk också viktiga.
– Jag tycker det är jätteviktigt att skärgårdsregionerna, speciellt i Finland och Sverige, samarbetar. Samarbetet har förbättrats under de senaste cirka tio åren, till stor del tack vare att tekniken utvecklats och gjort det lättare att hålla kontakt, men vi kunde bli ännu bättre på det. Klart att man kan lära sig av europeiskt samarbete också men likheterna är fler här.
Med det sagt konstaterar Wrede att han inte är helt främmande för tanken att fortsätta engagera sig i olika skärgårdsnätverk också efter pensioneringen.
– Jag har ju en del förtroendeposter som fortgår ännu en tid, bland annat i organisationerna Finlands öar och Företagsam Skärgård, och har sagt lite försiktigt att där andras tid inte räcker till så kan jag tänka mig att ställa upp också framöver. Men det är kanske för tidigt att lova någonting ännu, vi får se.
Framtiden ja, hur ser den ut? Wredes vision är att Brändö kommun om tjugo år har närmare tusen invånare, som på ett hållbart sätt kan leva ett gott liv och njuta av skärgården.
– Jag vill tro att det är i den riktningen Brändö utvecklas. Det är ingen omöjlighet bara man hittar sätt att få jobbet med sig hit, det finns möjligheter till bra boende och kommunen klarar av att erbjuda basservice, såsom skola. Kommundirektören har en viktig roll som marknadsförare i frågan om att få folk att flytta hit, det har jag försökt leva upp till.
Sin egen framtid är Wrede ännu försiktig med att utstaka.
– Jag är fortfarande kommundirektör och ska nu först avsluta det uppdraget, sedan får man se hur livet blir. Åtminstone vill jag segla och vara ute till havs mycket mer än vad jag hittills hunnit med. Det är då jag riktigt trivs och kopplar av.
En del längre resor och eventuellt några konsultuppdrag ryms också med i planerna, och kanske att återuppta tecknandet och fotograferandet, som fallit bort i och med det hektiska jobbet. Wrede räknar också med att få mer tid att vara i Korpo, där han har sina rötter och ett hus. Men var bopålarna och planerna slutligen landar, det återstår att se.
– Det känns mycket märkligt att tänka sig själv som pensionär, jag måste vänja mig vid tanken först.
ARTIKELFÖRFATTAREN MIA HENRIKSSON är kommunikatör vid Centret för livslångt lärande, Åbo Akademi. Uppvuxen i Nagu bosatt i Åbo.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2021.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!