24.6.2024
Sjuåriga Emil pendlar mellan Jurmo och Utö
Måndag morgon. Det är lugnt och tyst i Jurmo byhamn där jag står och väntar på far och son, Klas och Emil Mattsson. Så hörs ljudet av en fyrhjuling som närmar sig stranden. Emil, 7 år, sitter bakpå och pappa kör. Det är första etappen av färden mot skolan. Emil åker varje måndag, som enda skolbarn på Jurmo i Åbolands skärgård, till skolan på Utö. I höst får han sällskap av lillasyster Isa som ska börja i förskolan.
Under vinterhalvåret åker Emil med mamma Patricia Stoor på förbindelsebåten Eivor till Utö. Nu då det är maj och den egna snabbgående motorbåten satts i sjön, åker han den här dagen med pappa till skolan. Efter en kvarts färd som inte alls var så skön som jag föreställde mig – snålblåsten låg på och det blev kallt om öronen ute på den öppna fjärden – kommer vi fram till Utö. Emil tar vant emot vid bryggan och hoppar upp med sin ryggsäck. Han får börja med att äta lunch, lite senare än de andra som redan är på plats. Sedan är det raka vägen till klassrummet och ett individuellt förhör med läraren Brita Willström. Bra går det, fastän förhöret hålls på finska. Skolspråket finska är ett nytt språk för Emil, hemma har han pratat enbart svenska.
I en liten skola med elever i olika åldrar är lärarna vana vid att skräddarsy undervisningen efter elevernas olika behov. Det blir därför inte så mycket extra jobb för lärarna, som är två stycken, att ordna och följa upp Emils undervisning som delvis hålls på distans.
– Det är klart att det är mycket planeringsarbete, men det hör överlag till jobbet som lärare för en grupp elever som är i olika åldrar och på olika klasser. Vi har ofta uppgifter där barnen gör olika delar av samma projekt. En ritar, en skriver och en söker fram kunskap. Vi har möjlighet att anpassa undervisningen väldigt individuellt när vi har så få elever – sex stycken allt som allt. Vi har möjlighet att ge eleverna mera stöd än i stora skolor, och därmed även åt Emil, berättar Willström och kollegan Heini Paasio håller med:
– Undervisningen är personlig och det är små cirklar på Utö. Ibland övergår damernas bastukväll till att vara ett föräldramöte. Gränserna mellan arbetsliv och fritid suddas ut.
Emil är i skolan från måndag till onsdag, och har hemundervisning på torsdagar och fredagar. Då ska han göra uppgifter som han ofta hinner bli klar med redan på Eivor-båten, på väg hem från skolan på onsdag. Den båtfärden räcker ungefär en timme. Hemma på Jurmo har han Skype-möten med läraren.
– Det funkar bra, huvudsaken att man lär sig det som krävs. Emil är noggrann med läxor och uppgifter så det är inga problem, intygar Klas, som inte ser det som ett alternativ att Emil skulle bo borta från familjen i en hel vecka.
Övernatta kan familjen göra i ett hus som kommunen har ordnat på Utö. Klas minns sin egen lågstadietid i Korpo, inneboende hos en främmande kvinna.
– Jag minns själv hur jobbigt det var att bo borta hemifrån hela veckan när jag gick i lågstadiet, berättar Klas. Alla var obekanta och jag kände ingen.
Efter förhöret med Brita rusar Emil ut till de andra barnen, fem stycken, på gården. Det är ingen tvekan om att han trivs som fisken i vattnet på skolgården. Klas berättar om en gång i vintras då Emil kom hem från skolan. Han satt på bilflaket och såg så moloken ut att Klas frågade vad som fattades honom. Efter en stunds funderande svarade han:
– Jag tror att det är det att jag skulle vilja vara på Utö.
På Utö finns skolkompisarna och Emil leker gärna med dem också efter skoltiden. Alla bor nära varandra på en liten ö och det är lätt att träffas. Men vad gör man då som barn i den enda barnfamiljen på Jurmo? Samma saker som andra barn, berättar Klas.
– De bygger lego och ser på filmer inomhus. Utomhus gungar de och leker i sandlådan.
Ensamt blir det ändå inte, då Emil och Isa har sällskap av varandra. Dessutom får de nya kompisar varje vecka, eftersom familjen har uthyrningsstugor och de barn som kommer till stugorna med sina familjer gärna leker på Mattssons gård, som förvandlats till hela öns lekpark.
När Emil är i skolan med mamma Patricia får Isa hänga med pappa i arbetslivet, det vill säga åka till stranden och hämta gäster, rensa fisk – ”fast det blir inte så mycket fiskat för det kommer inte just någon fisk mera” – och städa stugorna. Familjen har också alpackor och höns som ska skötas. Hemma finns en katt. Ibland kan det bli tråkigt för Isa att hänga med på pappas jobb och hon tjatar att hon vill hem, men då måste man som Klas säger, ”bara lyssna på varandra” och vara flexibel. Som egenföretagare kan man styra sitt jobb lite som man vill.
Den här måndagen tar Klas paus från jobbet på Jurmo och följer med Emil till skolan med egen båt. Medan Emil är i skolan går Klas på lunch till hotellet och väntar på att Emils skoldag ska ta slut, för att sedan åka hem tillbaka till Jurmo på eftermiddagen. Imorgon blir det övernattning för Emil på Utö. Vardags- och skolliv skräddarsys och det mesta verkar enkelt att fixa, när det är små cirklar och alla känner varandra.
ARTIKELFÖRFATTAREN KRISTIN MATTSSON, PD, är partisekreterare för Ålands socialdemokrater sedan 1.2.2018.
Hon har lett flera EU-projekt som haft skärgården som målområde. Tidigare har hon jobbat med forskning vid institutet för kvinnoforskning vid Åbo Akademi. Fritidsboende på Nötö och aktiv i Nötö hembygdsförening.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2018.