4.7.2024
Ett stycke öster om kärnkraftverket på Hästholmen i Lovisa sträcker sig en lång landrygg ut förbi Jomalsund och Vahterpää mot Söderby och öppna östra Finska viken. Närmaste granne i öster är Pyttis i Kymmenedalen. Här strax söder om Söderby finns två öar som under drygt 150 år tjänat lotsar, sjöbevakare, kustartillerister och sjöräddare men nu fått helt nya, civila funktioner.
Det är stora, bördiga och flacka Lövö bara ett stenkast från fastlandet över Västersundet och lilla klippön Boistö längre ut intill niometersfarleden mot Kotka.
I Tallbacka högre upp på landtungans västra sida möter Lasse Andersson med ”Boistön kulkuri”, en snabb, sjöduglig passbåt för 11 passagerare. Andersson, som kommer från en gammal lotssläkt, är tillsynsman på Boistö, som han tillsammans med öns värdinna Siv Nygård håller i perfekt skick året om för gästande konferensdeltagare.
Maritim kultur präglar Boistö
Båda är handplockade av sjöfartsrådet Juha Nurminen, öns nuvarande ägare. Han är inte bara en hängiven havsvän utan också samlare av unika kartor, sjökort och nautiska antikviteter samt ordförande i John Nurminens stiftelse. Att Juha Nurminen dessutom är en skicklig sportdykare och undervattensfotograf hör naturligt ihop med hans brinnande lidelse för att på nytt förvandla Östersjön till ett rent hav. Ett intresse som gått i arv till sonen Jukka, vars fantasieggande undervattensbilder pryder väggarna på Boistö. Hösten 2014 hölls här ett informellt toppmöte i miniatyr med deltagare från bl a USA och Ryssland. På agendan stod då bl a krisen i Ukraina. Det här visar vilken typ av möten diskret avskilda Boistö kan användas för. Endast förhandsbokade konferenser, seminarier eller toppmöten tas emot och då bara med en grupp i taget. Alla transporter sköts antingen med ”Boistön kulkuri” eller med dess större syster ”Boistön kutteri”, en isgående lotskutter från norra Sverige. Lövö däremot förvaltas till största delen av Forststyrelsen (36 av öns 46 hektar) för allmänt fritidsbruk under ordnade former. En ordentlig brygga med plats för tillfällig förtöjning finns. En grupp privata fritidshus ligger avskilt i nordväst på ön. Besökare uppmuntras att i första hand använda naturstigarna, men vissa aktiviteter förekommer, senaste sommar t ex hela tre restaurangdagar. En gammal hangar för luftvärnspjäser får sommartid några gånger tjäna som en improviserad restaurang. Då säljer också Mikael Lindholm från Söderby fisk och demonstrerar fiske med ryssja. Övernattning kan ännu inte ordnas på Lövö.
Röda granitklippor och språkgräns
När Lasse Andersson tar båten i en vid båge söder om Boistö glittrar havet som ligger öppet mot Ljusan och Orrengrund i väster och Långviran i öster. Här är vi inte bara vid gränsen mellan Nyland och Kymmenedalen, vi rör oss också intill språkgränsen, där de svenska namnen på holmar och skär bara några sjömil längre österut försvinner för att ersättas med finska. En vid sväng runt de branta och blankslipade hällarna på Boistös sydsida visar lotsstugans vaktrum från 1892, i dag en vit och totalrenoverad byggnad med den målade skylten BOISTÖ högst upp. Klipporna är runda och röda och färgen för tankarna till den röda graniten på Onas och Emsalös stränder i Borgå skärgård ett gott stycke västerut. Förbi den tidigare sjöbevakningsstationen, också den totalrenoverad och tillbyggd med en inkvarteringsflygel, svänger vi norrifrån in i öns lilla men goda hamn. Där visar Lasse Andersson hur en båt kan manövreras: runt bryggan som ligger i vinkel i den trånga hamnbassängen backar han elegant in på plats. Vid kajen intill ligger den gamla lotskuttern och dessutom finns det plats för besökande servicemän. På en slät bergsknalle intill kan en helikopter landa och i det gamla båthuset ovanför hamnen finns ett litet museum med anknytning till öns historia. Till vintern eller för översyn kan öns båtar tas upp på sjöbevakningens gamla slip intill. Att gå husesyn i de tidigare lots- och sjöbevakningshusen blir en upplevelse: så här kan en ägare med smak och känsla för kultur och historia ge gamla hus nya vettiga funktioner. Moderna gästrum med egna badrum växlar med salonger för olika ändamål, bibliotek, konferensrum, terrasser och naturligtvis serviceutrymmen av olika slag. En stor bastu finns separat i en stockbyggnad, flyttad norrifrån och omsorgsfullt timrad på nytt på plats med god havsutsikt. För middagar tas serveringspersonal ut från Lovisa, i övrigt är Boistö en egen liten avskild värld, där gästerna antagligen känner sig som kungar i sitt eget lilla rike. Från lotsstugan kan man se Hogland blåna vid horisonten 19 sjömil längre bort i sydost. Till Lovisa centrum är det 13 nautiska mil.
– Det talas om att Hogland igen skulle öppnas för besök från Finland under 2016, säger Lasse Andersson. Det är många år sedan det senaste mycket kortvariga experimentet, så vi får väl se hur det går. Med ”Boistön kulkuri” kan man köra dit på en timme…
Sjöbergs stuga och en sextummare
Det korta skuttet över till Lövö och Lilla Lövö strax intill ger en annan skärgårdsupplevelse, mer lik den man förknippar med ordet. De två öarna hör ihop historiskt trots sina nya ägare. När lotsarna på 1800-talet förlades till Boistö byggde de hus för sina familjer på Lövö. Där fanns betesmark för kor, där kunde man hålla grisar och höns som skulle ha blåst bort på Boistö. Här bodde 1836 sex-sju lotsar med sina familjer och mat fick man ur havet. I dag finns bara ett halvt förfallet hus kvar, Sjöbergs röda stuga. Delar av ön är upplåtna som betesmark för ett femtiotal får. Forststyrelsen har en egen gäststuga för besökande forskare. En bemannad infokiosk eller något café finns dock inte på Lövö, men båtturer till ön förekommer i viss utsträckning. Lövö är intressant både för naturvänner och för militärhistoriskt intresserade. En välbevarad 152 mm Canet-kanon, en s k sextummare, står kvar till synes oskadd i sin kasematt mitt i den frodiga grönskan. Fler kanoner fanns under våra senaste krig på både Lövö och Boistö, men de är demonterade och flyttade till bl a Rankö. Den bevarade pjäsen står med låset oskadliggjort och eldröret pekande mot havet i sin krigstida bunker, där ammunition och bemanning också fick plats under jord. Fukten har inte kommit åt att förstöra anläggningen. Pjäser av den här typen fanns utmed hela vår kust i söder och kan ännu återfinnas på några platser. Frågan är om inte kanonen på Lövö hör till de bäst bevarade; runt den kunde ett litet lokalhistoriskt museum lätt byggas upp. Lövö var den östligaste posteringen i det finlandssvenska Pellinge kustavsnitt, där fortet på Pörtö (också med en bevarad kanon, dock inte i lika gott skick) var den västligaste utposten.
– Canet var en fransk fabrik, men pjäser av den här typen tillverkades också på licens i Sovjetunionen. Det säger företagaren Petri Vainio från Kotka. Han fyller delvis samma uppgifter på Lövö som Lasse Andersson på Boistö, och har forskat mycket i öarnas historia.
– I sovjetisk tjänst var kanonens räckvidd 15 kilometer, men de pjäser Finland övertog modifierades så att skottvidden till ryssarnas överraskning kunde fördubblas, skrattar Vainio.
ARTIKELFÖRFATTAREN THURE MALMBERG är journalist med Emsalö, Borgå som sommarviste och
Söderkulla, Sibbo som vinterviste.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2015.