14.7.2023
Zacharias Topelius (1818–1898) 200-årsjubileum firas i år på många sätt. I det följande ska jag med hjälp av några få av Topelius egna dagboksanteckningar och brev försöka beskriva vilken roll skärgården och havet spelade i Topelius liv.
Alörn (också skrivet Alön eller Alören) ligger ungefär tio kilometer från Nykarleby centrum mot nordväst där man åker ut på havet från åmynningen. Ön är cirka tre och en halv kilometer lång i nord-sydlig riktning och cirka en kilometer bred på mitten. I Topelius barndom var Alörn ett stycke ängsmark som hörde till Kuddnäs gård. När höet skulle bärgas åkte alla från Kuddnäs ut till ön. Hur det kunde vara där skildras i Topelius dagbok 22.8.1840: ”Hela familjen är utrest till Alörns Vattuungar för att bärga hö. Resan räcker från morgon till kväll; vackraste sol skiner öfver gladaste grönska. Middag spisas i gröngräset – hela sällskapet, arbetare, bärplockare och metare, serveras med caffe.”
Topelius var ofta på sjön i ungdomen, och då inte bara till Alörn. Hur det kunde gå till på en sådan resa berättar han om till exempel i dagboken 20.8.1833:
Kl. 11 seglade vi till Stankarholmen med god skjuts; vi tänkte träffa någon Jösse* der. Sedan vi ändteligen kommit i land der, stöfvade vi länge omkring, men aldrig sågo vi mer än några tjäderhönor. I förtreten satte vi oss ned att äta blåbär som där i öfverflöd funnos. Sedan seglade vi till Kubban igen med ännu bätre fart än vi kommo. E. m. beslut blef taget att resa hem: dertill voro vi snart i ordning, och kl. 6 satte vi från land. Vi voro redan en ansenlig bit derifrån, men då hade vi glömt Hyndan melina, den syltfoten. Vi måste vända om, och voro i fara för bränningarna på andra Kubbsidan. Från Alörsskatan fingo vi segla. Kl. 9 voro vi vid nålörn. Nu kom ragnörn, men huru vi arbetade länge och väl, så kommo vi dock ingenstädes. Vi måste vända om, men då krånglade vi med att slippa i land, så att vi voro cirka 1½ timme vid ragnörn. Därifrån spatserade jag hem och sköt ett skott i strand.
* Jösse betyder hare
Topelius som åkte omkring i skärgården tilltalades tidigt av platsen på Alörn. Han var ofta där, för bland annat stadens affärsmän, av vilka många blev skeppsredare under tjärhandelns tid på 1830- och 1840-talen, byggde skäristugor på Alörn. Stugägarna, de mer förmögna Nykarlebyborna, kände alla varandra och hade ett mycket livligt umgänge på Alörn sommartid. Alörn blev officiellt Nykarleby stads hamn år 1859. Då började passagerarångbåtar lägga till vid en nybyggd brygga och kommunikationerna till ön förbättrades väsentligt.
Många minnesvärda saker som Topelius har antecknat i dagboken hände på Alörn. Att Topelius tänkte på ett sommarställe redan 1838 under en picknick framgår av följande citat ur dagboken 1.9.1838: ”Jag föreslår att vi här anlägga ett sommarslott. Stället är förtjusande.” Tomten låg nära Charlottenlund, som var familjen Lithéns sommarställe. Därifrån var det vid utsikt över Alörsfjärden ut mot öppna havet. Charlottenlund synes ha varit ett kärt ställe för umgänge. Så här skriver Topelius i dagboken 2.9.1840:
De öfrige reste i kolblinda mörkret hem, men Lithenerna Bergen, Dyhr och jag sofvo på Charlottenlund, och fortsatte metet följande dagen i skönaste sommarglädje. Hwaraf ock resultatet war abborfisk till middag och quäll – och soupern intogs hos Collander på Emelie [en båt] – hwarpå wi åter sofvo i armarna af Charlottenlund.
År 1846 uppförde rådman Carl Josef Collander en stuga på Alörn, och år 1855 köptes den av Emilie Topelius som fiskarstuga åt maken. Stugan fick då samma namn som det Bertelsköldska slottet i Fältskärns berättelser. Det har förmodats att Topelius redan år 1853 hade namngett stugan i sin fantasi.
Topelius var hela livet en ivrig fiskare som kunde använda sig av olika redskap för att få upp fångst ur havet. I hans ”Fiskare Krönika” kan vi läsa så här 26.8.1851: ”13 gäddor vid Collanders vik, 3 ålar på långref vid Alörn, abbor på nät och mete.” De fyra följande dagarna fiskade han id med metspö, innan det igen blev, i tur och ordning ”abbor, id, en gädda vid Ragnön och en abbor vid Kubban” (abborren kom på nät).
Hur mycket Zacharias Topelius tyckte om sitt sommarställe Majniemi, som man då liksom nu bara kom till med båt, framgår förutom av dagböckerna också av brev. Topelius var redan som barn en flitig brevskrivare. Omkring 4 800 brev av Topelius finns bevarade och drygt 6 500 brev till honom. På topelius.fi får sökordet Majniemi 90 träffar och Alörn får 42 träffar när det gäller brev till och från familjemedlemmar (de flesta gick till modern), förläggare och andra. Ett utdrag av brev från Topelius till mamman Catharina Sofia 4.6.1858 får exemplifiera vad som kunde avhandlas mor och son emellan om sommarstugan:
Nu om Majniemi. Jag hör med fägnad att Hinrik lagar bryggan. Mycket bra vore också, om Daniel hunne med att mura om kammarkakelugnen, så den kan eldas för barnen. Jag undrar om det skulle meritera att mura en liten kökspis i boden, för att spara Mille och andra den långa vägen? Wi lära väl komma att bo för det mesta derute; och kanske vore det bra att ha två kor der i år, om Mamma så tycker. Tack för löftet att Mamma vill vara mycket med oss. Nog göra vi nu Mamma bråk och bekymmer igen; å vår sida skola vi bjuda till att förse hushållet med ett och hvarje, som här fås billigare, och skicka med Österbotten. Det ligger nu här som bäst, går i morgon till Petersburg och tycks hafva god tid, efter det först tisdag d. 1 Juni lär gå härifrån tillbaka åt norden. Då skicka vi äfven en packlåda med kläder. Passagerartaxan är något nedsatt, men alltför dryg ändå för familj. – – – Ännu om Majniemi: Snälla Mamma, finns den qvar, den der lilla promemorian om båtarna, och månntro Dahlsten eller Hinrik åtar sig det – årar t. ex.? Och är Mamma god och förhyr en roddare åt mig? Så att jag hade honom färdig vid ankomsten. Få vi tillsvidare vindskammaren, så kan jag ju ligga på vinden, det går förträffligt; men hvar få de stackars flickorna Argillander rum? – Näten vore bra att ha färdigbyggda vid ankomsten. Förlåt, gulle Mamma, allt detta bråk! Jag skall bjuda till att hålla er med fisk i sommar.
Att fiskandet och näten var viktigt på Majniemi ser man i brevet, men en del bekymmer om alla övriga arrangemang kring en sommarstuga, då dess invånare annars bodde i Helsingfors, kommer också fram i utdraget. Modern fick styra och ställa med mycket praktiskt för att sonen och hans familjs vistelse där skulle gå smidigt.
Ett par exempel på brev till förläggarna där Majniemi nämns ska också ges. Topelius skrev till B.A. Thunberg från Nykarleby 3.8.1855, samma sommar som Majniemi hade blivit köpt:
Nu i medlet af månaden ber jag att, efter ditt goda löfte, få besvära dig med lyftandet af mitt tertial1 – kanske Johnson kunde vid tillfälle höra åt på rektors kansli om det är anländt – och vill du sedan vara god och remittera hit till NyCarleby 150 rubel deraf, så är min sommar försörjd. Inköpet af mitt lilla trefliga Majniemi, jemte min hustrus snart förestående tyska resa2, ha strängare än vanligt anlitat budgeten.
Här lefva vi som i djupaste fred, oaktadt våra 4 kosacker3 och krigsnyheterna både norr- och söderifrån. Jag har gjort plumpa fisken4 och önskar att du varit med, för att se prof på sorten.
De mina må alla bra och förena sig i en hjertlig helsning till din gumma och Emma. Helsa Emma och säg att om hon vill komma och taga torrhö på Majniemi, så skall hon få en söt blåmålad räfsa och varma våfflor och nyssplockade åkerbär så mycket hon orkar äta.
På topelius.fi finns följande ordförklaringar till detta brev:
1 Tertial var en tredjedel av årslönen som Topelius hade som e.o. professor i Finlands historia.
2 Tyska resa är en eufemism som enligt Svenska Akademiens Ordbok betyder förlossning. Dottern Eva föddes den 4 september.
3 Uttrycket våra 4 kosacker syftar på Nykarlebys enda garnison som bestod av fyra kosacker.
4 Gjort plumpa fisken = fiskat med puls (ett slags stång).
I det citerade brevet ser vi att köpet av Majniemi och barnsbörden kostade pengar, men livet levdes i fred och ro. Krigsnyheterna kom, men i friden på Majniemi gladde man sig mest åt det som jorden och havet gav. Det var mysigt på höbärgningen för de små: en söt blåmålad räfsa, varma våfflor med färska åkerbär till, men delta i arbetet skulle både stor och liten efter förmåga. I två senare brev till Thunberg i juni 1864 och juli 1866 kommer än en gång jordbruksrapporter, för växtlighetens välmående och goda skördar var viktiga för alla. Vi får också veta att Topelius år 1864 hade en ny båt som hette ”Nalle” och att han gärna hade Thunbergs som passagerare, då skulle flaggan hissas, i synnerhet om pappa Thunberg också kom. Gästfriheten var stor, och det ställde stora krav på dem som skötte hushållsarbetet i primitiva förhållanden.
Topelius bodde med sin familj på Majniemi i tolv år. Sista sommaren där blev år 1868, det år då Topelius mor dog. Men Topelius vistades trots det på Alörn och tog in hos sin svåger, rådman Lybeck, som då ägde Charlottenlund. Ännu något år kunde man också samlas på Majniemis veranda, tills stugan såldes och i samband därmed flyttades till Andra sjön där den stod i arton år. Vårvintern 1896 flyttade driftiga seminarister stugan tillbaka till Alörn och satte den i skick. Det ordnades olika slags tillställningar med penninginsamlingar för ändamålet, och pengarna räckte också till stugans möblering. Den 15 juli 1897 fick Majniemi ta emot sin forna ägare Topelius som gäst och då överlämnades stugans nycklar till honom.
Som sammanfattning av vad Majniemi betydde för Topelius citerar jag den dikt som Topelius skrev då han besökte Nykarleby den allra sista gången och då erfor att den älskade stugan på Alörn hade återuppbyggts på nästan samma ställe där den en gång stod och också rustats upp:
I Majniemis främlingsbok
8 augusti 1897
Ett sommarhem. Ett tomtebo
för barnafröjd och åldersro,
förgånget ren i tidens ström,
uppståndet som en ungdomsdröm
och åter rest på Alörns strand
af unge söner till vårt land.
Här tystna dagens storm och strid
i morgondagg och aftonfrid.
Här bor ett älskadt minne minne blott
af lif, som flytt, och tid, som gått.
Dröj vandrare, eho du är;
var lugn, var god, var lycklig här!
Källor, tillgängliga 29.8.2018:
topelius.fi
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/kronqvib/kuddnas/bkmajnie.htm
http://www.nykarlebyvyer.nu/sidor/texter/prosa/sfv/alornls.htm
ARTIKELFÖRFATTAREN BIRGITTA SARELIN är docent i praktisk teologi, företrädesvis hymnologi, och pensionerad akademilektor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon är också utbildad kantor med historiska orglar som särintresse.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 3/2018.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!