6.8.2024
– där havet möter urtidsnatur och unik kultur…
På Källskär kan man se många av de olika särdrag som är typiska för skärgårdsnaturen – en landskapstyp som är mycket unik globalt sett!
Genom sitt läge ute i ytterskärgården är ön hårt utsatt för naturens krafter. Här rasar under höst och vinter ofta hårda stormar som ibland når orkanstyrka. Under sommaren kan långvarig brist på nederbörd leda till svår torka. Denna extrema miljö ger ön dess särart vad gäller vegetation och djurliv.
Människan har också satt prägel på ön. Källskär har varit ett viktigt fiskeläge för Kökarbor sedan lång tid tillbaka. Här ute fanns god tillgång på fisk och sjöfågel. Som ett stolt minne från äldre generationers arbetsvillkor står den gamla fiskestugan i norra hamnen. (OBS! privat ägare!) Öns strategiska läge gjorde att det uppfördes en befästning på ön under andra världskriget. Resterna efter batteriet syns uppe på öns högsta punkt.
Källskär är mest känt för ”Grevens” liv och verksamhet här på ön. Friherre Göran Åkerhielm (1920-†1992) från Stockholm kom till Kökar och Källskär i egen segelbåt första gången 1958. Han återvände därefter varje år och kom att förälska sig i naturen och livet här ute i skärgården.
1965 fick Åkerhielm möjligheten att köpa den mellersta delen av Källskär. Här i ett stenigt alkärr påbörjade han med stor entusiasm ett byggprojekt som varade i 18 år. Det fanns en tanke hos Åkerhielm att i anläggningen söka smälta samman vårt grekiska kulturarv med det finsk-nordiska. Tidigt tog planerna form med att uppföra en ”medelhavsträdgård” kring ett urnordiskt bostadshus. Med god hjälp av kökarbor och vänner röjdes alkärret från buskar och snår och de tunga moränblocken stuvades om för att bilda grund för huset och trädgårdens olika rum. Allt arbete skulle ske med handkraft och inga maskiner fick användas. Arbetet i sig var en viktig del av livet här ute!
Han lejde en av Finlands stora arkitekter, Reima Pietilä till att rita bostadshuset. Huset fick formen av en karelsk ryggåsstuga med en stor murad eldstad mitt i huset och en (grekisk!) pelargård av grova stockar på sjösidan. Stockstugan byggdes i Österbotten och fraktades hit som byggsats med båt 1969. Pelargården uppfördes på en stor stenterass med utsikt ner mot sjön. Mitt på terrassen restes en mäktig flat sten och som kom att fungera som ostbricka i samband med de lukulliska middagar som serverades här ute.
Trädgårdens olika delar byggdes successivt upp. Stora stenmurar restes av unga kökarbor enbart med hjälp av spett och vajerspel. Murarna fungerar som vindskydd och värmemagasin vilket gör att växter som normalt aldrig skulle överleva här ute i den kala, vindpinade ytterskärgården klarar sig väl och frodas.
Ursprungligen fanns det dock i stort sett ingen jord här. För att kunna förverkliga sin trädgårdsdröm så var Åkerhielm tvungen att frakta hit all odlingsjord. Jord i hällkar och bergskrevor samlades in och bars till trädgården. Gäster skickades ut till grannöarna för att samla jord och allt avfall från hushållet, trädgården och dasset komposterades och användes som gödning. Mellan huset och berget anlades en fantastisk rhododendrongård med en öppen vattenkanal. Under blomningen i juni fylls hela den delen av trädgården av ett hav med blommor i vitt, blått och rött.
På motsatt sida av huset byggde Åkerhielm en krocketplan med exakta mått och med en ytterst välansad gräsmatta. Här spelades ofta på kvällarna ett parti krocket omgärdat av tydliga regler och förordningar. Mellan krocketplanen och huset anlades en kryddträdgård med allahanda aromatiska örter som behövdes till hushållet: timjan, salvia, kummin, rosmarin, libbsticka, smörgåskrasse m m. I andra delar av trädgården fanns väldoftande rosor, grönsaksland, potatisland, och ett hjärtformat jordgubbsland. I en vindskyddad, varm del av trädgården anlade Åkerhielm en liten vingård med äkta vinstockar! Vinstockarna finns fortfarande kvar och ger på höstarna välsmakande druvor! För att förstärka intrycket av medelhavsmiljö så planterades ädla lövträd som ek, kastanj, lind, lönn och även buskar som cypresser, tuja och kaprifol. Somrarna här ute i ytterskärgården är ofta nederbördsfattig och ibland kan det uppstå långvarig torka. Åkerhielm byggde därför ett sinnrikt bevattningssystem med kanaler som bl.a. mynnar i tre brunnar i den lägst belägna delen av trädgården. Överloppvattnet dräneras ut via en kanal som går ut via dass! Han ledde även in vatten med hjälp av långa slangar från hällkar runt omkring på klipporna. Som kronan på verket placerade Åkerhielm ut marmorstatyer i alla vädersträck i trädgården. Här finns bl a Sergels staty av UIla von Höpken som Venus, och Sergels berömda staty av Mars och Venus, samt en marmorstaty av Herkules. Och högst över alla vakar uppe på berget en bronsstaty av den grekiska guden Hermes; gudarnas budbärare men även vägfararnas, vältalighetens och idrottens gud. Hermes passade bra ihop med Åkerhielm!
1984 skänkte Göran Åkerhielm hela anläggningen till Ålands Landskapsregering och den fungerar nu under sommaren som stipendiebostad.
Källskär är unik men också sårbar!
Njut av vistelsen på Källskär men tänk på:
* Brandfaran sommartid är mycket stor, undvik grillning och rökning inne på ön. Förbjudet att elda.
* Marken och vegetationen slits lätt, följ vandringslederna.
* Undvik vandring på ön utanför lederna under perioden april–juli på grund av häckande sjöfågel.
* Murarna i trädgården rasar lätt, var vänlig och klättra inte på murarna.
* Husen vid hamnen bebos av stipendiater, visa hänsyn.
* Plocka inte med er någonting från ön, lämna stenar och växter kvar där de passar bäst! Tag däremot med er era sopor härifrån.
* Husen i norra hamnen är privatägda.
* Ormar är en naturlig och viktig del av djurlivet här på ön. Låt dom vara i fred!
* Håll alltid hundar kopplade
ARTIKELFÖRFATTAREN ANDERS FRIDFELDT är geografiker och forskare som tillbringar en del av somrarna på Kökar, bl a på Källskär.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2005.
Klicka här för att komma till Tidskriften Skärgårds artiklar och arkiv!