21.4.2019
Följ med på en botanisk exkursion i skärgården! Men att välja ut en handfull typarter är inte så lätt, för många av skärgårdens växter påträffas också i andra miljöer. Ibland präglar växtmiljön utseendet och det kan vara svårt att hitta rätt bland Florans normtyper.
Vegetation enligt årstid är inte heller det enklaste. Efter en kylig vår med lite modiga vårblommor på soliga och frodiga ställen: vitsippor i skogsgläntor och kabbelekan som lyser gul i våta kärrmarker, brukar vanligen växtligheten explodera en bit in i juni. Under de intensiva sommarmånaderna blommar allt, så mycket de orkar. Eller så är blomningen kort, ifall hettan gör sitt. Redan i augusti är det mesta utblommat och fågelspillningens färg vittnar om mogna blåbär, odon och kråkbär.
En bit in på hösten lyser Bottenvikens guld – havtornen – upp strandlinjerna och mer eller mindre präktiga fröställningar står kvar som monument över sommaren som gått. Rishedarna lyser röda av ljung. Så småningom stillnar naturen inför vintern. Höststormarna och regnen sopar klipporna rena och under vattenytan gör isen några månader senare samma sak.
Denna miniatyrodyssé rör sig därför främst i en glittrande sommarskärgård. Vi har hållit oss uppe på land och inte doppat cyklopen under vattenytan. Detta handlar därför om kärlväxter. Vi rör oss i olika biotoper och har medvetet hoppat över de mest vanliga arterna.
En föränderlig miljö
Skärgården i Östersjön är väl den miljö som mer än någon annan bär spår efter istiden. Mjuka slipade hällar med eller utan inslag av isräfflor. Löst stenmaterial som samlades i isfronterna blev dagens stenstränder. För att inte tala om Bottenvikens steniga moränstränder. Finkorniga sandstränder finns utspridda lite här och var.
Och så har vi landhöjningen. Att landet stiger med 4–10 mm per år längs med våra kuster, har en stor inverkan på vegetationen. En blöt strandäng kan under ett människoliv bli torrlagd och växtligheten förändras till fastlandstyp.
Som alltid har ju människan också gjort sitt. Men för en gångs skull uppfattar vi det som något positivt som vi gärna skulle bevara. Vi ser med vemod att gamla kulturarter försvinner då slåtterarbetet upphört och djuren inte längre betar på strandängarna.
Skärgårdens mosaik
Vilka växter som trivs var, bestäms även av områdets berggrund. Urberget som består av granit och gnejs är svårvittrade. Men ställvis kan marken vara kalkrik i Östersjöns kusttrakter, vilket är ett gynnsamt tillskott för växterna.
Klimatet styrs av närheten till havet. Vårarna är svala då vattnet är kallt, men höstarna är milda då havet lagrar sommarens värme. Vanligtvis samlas regnmolnen in över fastlandet och sommartid är det vanligt med torka på utskärsholmarna.
Miljön väljer växligheten. Vilken är jordmånen, hur exponerad är stranden för vågor och vind, tål växten saltstänk och högvatten?
Skärgårdsmiljön är en mosaik uppbyggd av land och hav. Grovt sett dominerar landmassorna närmare kusten och ju längre ut du kommer, desto mer hav blir det i förhållande till land. Men i verkligheten är det inte riktigt så enkelt, stora vidsträckta fjärdar och ögrupper skapar en zonering av inner-, mellan- och ytterskärgård i miniatyr. Rent botaniskt kan man se en zonering från fastlandet ut mot öppet hav med barrskog, lövskog och kalskär.
Klippstranden
Klippstranden är karg. Större växter påträffas förankrade i klippskrevor och springor. Minns att det inte var lätt för Muminmamman att odla rosor på fyrön i Pappan och havet! Men förutom gul fetknopp och gräslök, så håll utkik efter kustbaldersbrå, strandglim och kärleksört.
Fetknopp; gul (Sedum acre) och vit (S. album)
Lågväxande och torkhärdig. Bildar täta mattor. Den vita arten har rödtonade blad och vita blommor. Juni-augusti.
Gräslök (Allium schoenoprasum)
Rund och bladlös stjälk. Rödlila blommor. Juni-juli.
Kustbaldersbrå (Tripleurospermum maritimum)
Grenad stjälk, smala och korta blad. Blomkorgar med gula stora mittblommor och vita kantblommor. Vanligen stark doft. Baldersbrå är ett gammalt namn som betyder asen Balders ögonbryn, syftande på de vita kantblommorna. Juli-september.
Strandglim (Silene uniflora)
Lågväxt, vanligen med liggande stjälkar. Vita blommor och uppblåst blomfoder. Juni-augusti.
Kärleksört (Hylotelephium telephium)
Köttiga, platta blad och gulgröna blommor. I skärgården finns även röda varianter. Växten har en historia som spåväxt, därav namnet. Juli-september.
Stenstranden
Stenstrandens karaktär och växtlighet är varierande. Det kan vara en exponerad klapperstensstrand där jorden spolas bort och stenarna nöts runda och släta mot varandra. Eller en skyddad blockstrand med mycket sand och lera som bra grogrund för rötter. Strandastern kan till och med växa ute i vattnet, lite högre upp hittar du kustarun, havssälting och strandkvanne. Strandvänderot brukar kattägarna känna till. Havtorn är en riktig typart längs med Bottenvikens kuster. Strandkålen är kännspak, men inte så vanlig.
Uppspolad tång och andra alg- och växtrester bildar näringsrika driftvallar. I och kring dem frodas växter som brännässla, olika mållor och mjölkört, det vill säga typiska ogräsarter.
Strandaster (Tripolium vulgare)
Grenad stjälk och smala blad. Blomkorgar med gula mittblommor och blålila kantblommor. Juli-oktober.
Kustarun (Centaurium littorale)
En basal bladrosett och parvisa stjälkblad. Små rosa-röda femtaliga blommor. Namnet arun ska Linné ha ombildat från det danska och tyska aurin, vilket lär komma från centaur, av grekiska centaurium.
Havssälting (Triglochin maritimum)
Axliknande blomma. Smala, köttiga blad som smakar salt. Juni-augusti. Påminner om gulkämpar (Plantago maritima) som har gula axlika blommor. Juni-september.
Strandkvanne (Angelica archangelica litoralis)
Stor och grov. Grenad med stora bladslidor. Skaftade blad och klotlika blomflockar. Stark doft. Kvanne är lappländskt/norskt, som Linné hörde under sina resor i norr. Juni-juli.
Strandvänderot (Valeriana sambucifolia salina)
Reslig med motsatta grenar och parflikiga blad. Vit-rosa blommor i kvastlika samlingar. Stark, sötaktiga doft som triggar katter. Antingen gör vänderot dem vilda, eller lugna och kelsjuka. Enligt legenden vänder sig roten i jorden varje år. Juni-augusti.
Havtorn (Hippophaë rhamnoides)
Långsmala silverglänsande blad och taggiga grenar. Växer som buskar eller träd. Vita små blommor som ger orangegula, vitaminrika, bär. Skildkönad. Stort ljusbehov. Rötterna har kvävefixerande knölar och bidrar med kväve till marken. Maj.
Strandkål (Crambe maritima)
Stora och grova med köttiga blad. Vita blomkvastar. Växten har tidigare använts som föda, men förorsakar yrsel. Juni-juli.
Sandstränder
Sandstränder är stressande miljöer. Inte bara för att det kan vara frågan om välbesökta badplatser, utan för att substratet närmast vattenbrynet är i ständig rörelse och det är svårt för vegetation att få fäste. Övergödningen med nedbrytning av stora mängder organiskt material gör att mindre och mer skyddade sandbottnar slammar igen. Uppspolat organiskt material bidrar till att växter får fäste högre upp på sandstranden. Växter med krypande jordstammar är också bra på att binda sanden. Exempel på sådana och typiska sandstrandsarter är saltarv, strandråg och strandstarr.
Saltarv (Honckenya peploides)
Bladen sitter korsvis motsatta. De är köttiga, tätt växande och spetsigt äggrunda. Oansenliga blommor. Juni-juli.
Strandråg (Leymus arenarius)
Stor och grov. Blågrön med gulgrönt ax. Jordstam med utlöpare gör växten till en effektiv sandbindare. Juni-juli.
Strandstarr (Carex paleacea)
Skarpa, trekantiga strån. Växer ofta i täta bestånd. Stråna med ax vanligen hängande. Sällsynt.
Strandängar
Skärgårdens strandängar är rätt små och fragmentariska. De hittas i skyddade vikar med vanligtvis näringsrik lerjord. Näring spolas upp från havet, men kommer också i lika hög grad från lövträden högre upp på land. Tidigare utnyttjades strandängarna som betesmark, vilket höll växligheten nedbetad samtidigt som jorden gödslades effektivt av boskapens spillning. Har du tur, hittar du olika sävarter ute i vattenlinjen och på stranden till exempel havssälting, strandkrypa och gåsört.
Säv (Schoenoplectus sp) – olika arter
Omkring meterhöga strån, axen i en förgrenad samling. Juli-augusti.
Slåtterblomma (Parnassia palustris)
Hjärtlika blad i rosett. En ensam vit blomma per stjälk. Då slåtterblomman slagit ut ansågs det förr vara dags att påbörja slåttern. Juli-augusti.
Gåsört (Potentilla anserina)
Parradiga blad, silvergrå på undersidan, och gul blomma. Långa röda utlöpare. Troligen kommer namnet från att man tidigare – felaktigt – trodde att gäss åt gåsört, eller att den växer på samma ställen där gäss betar. Juni-augusti.
Strandkrypa (Galux maritima)
Lågväxt, kal och lite köttig. Skotten är en till två decimeter och växer antingen upprätt eller längs med marken. Bladen är små och äggformade, de nedre motsatta och de övre mer strödda. Små rosa blommor. Juni-juli.
Små ängar och örtbackar
Små ängar och örtbackar på öar har vegetation efter underlag. Under försommaren kan du på Åland och i Åbolands skärgård hålla utkik efter blodnäva och orkidéerna nattviol samt Adam och Eva. På mindre skär kan skrevor gödda av fågelgödsel lysa blåa av styvmorsviol, strandveronika och kråkvicker eller lilarött av fackelblomster. På torrare ställen breder rishedar ut sig, i den mån de kan. Här frodas ljung och kråkbär. På fuktigare fläckar är det inte ovanligt att hitta hjortron och ängsull.
Adam och Eva (Dactylorhiza latifoila)
En orkidé som blivit karaktärsart för Åland och Houtskär. Stadig stjälk och antingen röd eller gul blomma. Färgvarianterna förekommer i ungefär lika stort antal. Trivs i kalkrik miljö och gynnas av kulturpåverkan. Maj-juni.
Nattviol (Platanthera bifolia)
Två breda blad vid basen, därav artnamnet. Vita blommor i sporre som doftar gott, speciellt tydligt nattetid. Har används som afrodisakum. Den grönvita nattviolen (P. chlorantha) är mycket snarlik, men en egen art. Juni-juli.
Blodnäva (Geranium sangiuneum)
Smalflikiga blad och stora blodröda blommor. Trivs i kalkhaltig jord. På hösten blir hela växten blodröd. Juni-augusti.
Styvmorsviol (Viola tricolor)
Avlånga parflikiga blad och blomma i trefärger – violett, vitt och gult, vilket gett det vetenskapliga artnamnet. Kan blomma hela säsongen från april till oktober. Namnet lär komma från att nederst sitter styvmodern med grötfatet och smörklick. På var sida sitter de egna döttrarna i ljusa kläder och längst bak styvdöttrarna klädda i mörkt.
Strandveronika (Veronica longifolia)
Rikt förgrenad. Långa, smala blad. Blå blommor i flera toppställda ax. Juli-september.
Kråkvicker (Vicia cracca)
Mångpariga små blad och blålila blommor i klasar. Tidigare namn hänvisar att fåglar och andra djur gärna äter fröna. Men kråkvicker tros komma från en förvrängning av artnamnet cracca, som en tysk botanist gav på 1600-talet. Det i sin tur tros vara en förvrängning av namnet en grekisk filosof gav växten på 300-talet. Juni-augusti.
Fackelblomster (Lythrum salicaria)
Avlånga blad och röda blommor samlade i långa ax. Juli-september.
Kråkbär (Empetrum nigrum)
Barrlika små blad. Växter med andra ris, som ljung, odon och blåbär. Små, röda blommor i bladvecken blir svarta blanka bär som gärna äts av fåglar och andra djur. Namnet kråkbär lite förklenande då de vattniga bären inte ansetts goda och användbara. April-maj.
Hjortron (Rubus chamaemorus)
Stora flikiga blad med sågade kanter. Stor vit blomma. De omogna bären är röda, för att sen bli gyllengula. Skildkönad, krävs både han- och honblommor för att ge skörd. Juni.
Ängsull (Eriophorum angustifolium)
Stadiga strån med hängande ax som vit ull. Maj-juni.
Vi hoppas att denna lilla genomgång ska vara till nytta och hjälp inkommande sommar. Det finns mycket att upptäcka i vår vackra skärgård. Kom bara ihåg att skärgårdsmiljön och Östersjön är känsliga områden. Respektera det. Håll koll på fridlysta växter, häckande fåglar och lämna inte skräp efter dig. Mycket nöje!
Artikelförfattarna: Cecilia Lundberg är doktor i marinbiologi och var flera år lärare på fältkursen Biotop och artkännedom för miljöbiologistuderande. I dag arbetar hon vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi. Cecilias far, Olof Rönnberg är doktor i botanik och pensionerad lektor från Åbo Akademi.
Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 1/2019
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!
Tips på litteratur och webblänkar:
- Hæggström, Carl-Adam och Eeva, 2008. Ålands flora.
- Johansson, Klas-Rune, 1987. Skärgårdens växtvärld. Ostkust och västkust. Natur och kultur.
- Mossberg, Bo och Stenberg, Lennart, 2018. Nordens flora, Bonnier Fakta.
- Den virtuella floran finns på följande webbadress: linnaeus.nrm.se/flora
- Den åländska floran är ett digert verk som på över 400 sidor enbart koncentrerar sig på växtligheten på Åland. De två andra är riktiga klassiker. Den första upplagan av Nordens flora (under namnet Den nordiska floran) utkom 1992. Den senaste revideringen gjordes 2018 och innehåller nu 3 300 arter.
- Skärgårdens växtvärld finns tyvärr inte längre att få i nytryck, men kan hittas via antikvariat främst i Sverige.