3.12.2024

TEXT: Mia Henriksson

Två stora projekt har under 2024 avslutats vid Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi. Båda är projekt som gett ringar på vattnet och vars resultat lever vidare – vilket i sig kan anses som mycket gott goda resultat. Vi bekantar oss närmare med resultaten av Habitability och SALT.

Projektet Habitability – För livskraftiga och bobara skärgårds- och vattenområden har spridit ringar på vattnet ända i Kroatien. Pia Prost, som var projektansvarig för temanätverket Habitability, är nyss hemkommen från Zagreb där hon deltagit i lanseringen av bobarhetshandboken på kroatiska. Handboken togs fram inom ramen för Habitability-projektet.

– Huvudmålet för projektet var inte att sprida bobarhetskunskap till Kroatien, men visst känns det spännande att det finns intresse för vad vi åstadkommit i vad jag brukar kalla Europas andra stormakt i skärgårdsfrågor vid sidan av Finland!

Förutom Finland och Kroatien har bara Estland en skärgårds- eller ölag och mycket få länder har en lika aktiv skärgårdspolitik, vilket får Prost att se dem som skärgårdsstormakter. Lanseringen av bobarhetskonceptet ordnades 29.11 i Zagreb av europaparlamentariker Tonino Picula och den nationella öföreningen Island Movement. Planen är att presentera bobarhetskonceptet på olika kroatiska öar i vår.

Så vad var då huvudmålet för nätverksprojektet, om det inte var att slå igenom i Kroatien? Det var att sätta grunden för ett tvåspråkigt, landsomspännande nätverk på gräsrotsnivå för ö- och skärgårdsbor, såväl längs kusten som i Insjöfinland.

– Det har vi faktiskt lyckats med. Vi har rest runt och informerat om nätverket och ordnat träffar för ö- och skärgårdsbor runt om i landet. Nu har vi över 900 personer på mejllistan som utgör grunden för nätverket. Och det bästa av allt är att det nu har blivit klart att nätverket fått finansiering att leva vidare, säger Prost.

Nationella Skärgårdsdelegationen (SANK) och Svenska kulturfonden har gått in ekonomiskt så att föreningen FÖSS Finlands Öar rf – Suomen Saaret ry kan fortsätta driva det nationella nätverket.

– Det är ett faktum att ett nätverk behöver någon som driver det. Någon som sammankallar till möten och rent administrativt driver frågor framåt. Eftersom det är ett tvåspråkigt nätverk krävs det också resurser för att upprätthålla allting på två språk. Finansieringen ger en heltidsanställning för tre år framåt, det är nu upp till FÖSS besluta hur de jobbar vidare.

Ett praktiskt exempel på hur nätverket kan vara till nytta är den enkät kring skärgårdens telefonförbindelser som på relativt kort tid fick över 660 svar. Resultaten presenterades på Kommunikationsministeriet för Traficom och de största operatörerna den 3 december 2024.

En andra målsättning som nätverksprojektet Habitability hade var att sprida information om bobarhetskonceptet. Bobarhet är ett verktyg för att analysera och utveckla öar och ösamhällen. Att vara bobar (bobarhet/habitability/asuttavuus) betyder att det finns jobb, bostäder, skola, färjor, gemenskap; allt sådant som förutsätts för att kunna vara ett hållbart samhälle, som kan ta hand om sina människor, sköta sin natur och vårda det omgivande havet eller vattenområdet.

Inom projektet har man spridit information om bobarhet, vilket också resulterat i att konceptet tagits i bruk på flera ställen. Hittills har nio bobarhetsanalyser gjorts i Finland och ytterligare elva är på gång.
Till exempel Pargas skärgårdsområden har under hösten inlett arbetet med bobarhetsanalyser.

– Det är väldigt roligt att se människors engagemang i sina ösamhällen och i bobarhetskonceptet. Det är ju det här vi jobbat för under tre år, att få samhällen att se nyttan i och använda verktyget. På ett sätt har det varit lätt, eftersom bobarhetskonceptet tar ner hållbar utveckling på en mer konkret och vardagsnära nivå. Man förstår vad det är man analyserar och utvecklar, verktyget talar “öspråk”, säger Prost.

Med hjälp av bobarhetsanalyserna vill man skapa hållbara samhällen. Det här fortsätter också Skärgårdsinstitutet att jobba med, trots att nätverksprojektet är slut. Bobarhetskonceptet är vidareutvecklat vid Skärgårdsinstitutet utgående från en modell från Kökar och man kommer att fortsätta stöda dem som jobbar med bobarhetsanalyser, för att försäkra sig om att analyserna följer en viss standard. Dessutom ska man fortsätta jobba med verktyget för att göra kopplingen till hållbarhet tydligare och i planerna finns också att ta fram en version som lämpar sig för rurala områden.

– Nätverksprojektet Habitability har varit givande att jobba med på många sätt och jag är glad för att det lever vidare. Det som gläder allra, allra mest är att se hur folk som mötts inom ramen för vårt projekt nu har kontakt och samarbetar också utan oss. Då känns det att vi har lyckats!

Temanätverket SALT fortsätter sprida hembygdsfostran

Det andra projektet, också det ett nätverksprojekt, är SALT Skärgård och landsbygd i samverkan. SALT-projektet hade som syfte att främja barn och ungas hembygdsidentitet, välbefinnande och delaktighet i skärgården och på landsbygden.

Det riktigt handgripliga resultatet av projektet är SALT:s materialbank. Materialet kan användas som inspiration och stöd vid planeringen av pedagogisk verksamhet som främjar utvecklingen av en positiv hembygdskänsla hos barn och unga – alltså hembygdsfostran på landsbygden och i skärgården. Materialet går att ladda ned i pdf-format och finns tillgängligt för vem som helst, på finska och svenska.

Men projektet lever kvar också på andra sätt. Bergö skola i Malax hörde till pilotkommunerna i SALT. Där vaskade man fram sex huvudteman som är viktiga för Bergöborna och som man tänker att barn och unga behöver för att känna samhörighet med Bergö. Under projektets gång jobbade man med några teman och det fortsätter man med också framöver, just nu med satsning på historia och traditioner.

I hembygdsfostran betonas delaktighet och välmående men ett element är också att motverka avfolkning. Man vill att barn och unga ska trivas på hemorten och återvända dit efter avklarade studier. Det här är ett långsiktigt arbete men i Bergö skola antar man utmaningen och fortsätter med hembygdsfostran.

– Jag hoppas att vår satsning på hembygdsfostran ska leda till att fler unga som flyttar bort väljer att återvända som vuxna, säger Anna-Lena West i en intervju i tidningen Läraren.

Här kan du läsa hela intervjun där West berättar om hur SALT-projektet implementerats i skolan (Tidningen Läraren 29.8.2024).

Tiina Saaresranta som var projektledare för SALT ser många positiva följder av projektet. Flera av pilotkommunerna har inkluderat hemorten i befintliga planer för kulturfostran.

– I SALT har vi velat visa barn och unga det som är fint och intressant på deras hemort. Man behöver inte alltid åka bort, till stan, för att uppleva kultur. Det finns ofta på närmare håll bara man ser sig omkring med rätt glasögon på, säger Saaresranta.

I Nådendal har staden ett program för kulturfostran för förskolan och grundläggande utbildningen, Kulttuuriväylä. Tack vare att man deltog i SALT har man nu också införlivat helheten skärgårdsfostran i programmet. Helheten är uppdelad i fyra områden: Skärgårdsnaturen och vi; skärgårdsbons kunskaper; skärgårdens kulturarv och lokalhistoria; skärgårdens vardag och näringsliv förr, nu och i framtiden.

– Processen i Nådendal var mycket givande. Bildningssektorns alla områden deltog i diskussioner om skärgårdsfostrans betydelse, dess koppling till stadens strategi, och hur skärgårdsfostran kan vara ett verktyg för att främja strategins målsättningar. Det grundades också en styrgrupp för skärgårdsfostran, med brett deltagande i staden. Jag hoppas att det fortsätter att verka, säger Saaresranta.

I småbarnspedagogiken i Nådendal skapades också ett eget material med fokus på skärgårdsfostran riktat till stadens fyraåringar. Materialet lanserades hösten 2024 och kommer att tas i bruk i stadens alla daghem från och med 2025. Produktionen bekostades ur kommunens egna resurser och genom en extern donation och man planerar fortsätta skapa material och pedagogiska verktyg också för andra åldersgrupper.

I Velkua skola i Nådendal, en av skolorna som deltog som pilotskola i SALT gläds rektor Päivi Soukka åt att skärgårdsfostran nu finns som en del i Nådendals program för kulturfostran.

– Vi som är en skärgårdsskola har haft en hel del skärgårdsfostran i undervisningen redan, men att det nu struktureras och tas i bruk i hela Nådendal är jättefint! Vi fick mycket ut av att vara med i SALT, inte minst inspiration av hur andra gör och kontakter till skolor i andra kommuner, kontakter som vi redan använt oss av.

Ett viktigt resultat av projektet menar Soukka är att många nya tankar och tankeprocesser väcktes och många av dem har småningom konkretiserats och utvecklats till verksamhet eller verktyg som används i skolan. I Velkua skola har till exempel gymnastikläraren gjort upp en årsklocka som tar in skärgården under olika årstider i undervisningen. Snart tar man också i bruk ett roddkörkort, med målet alltså att eleverna ska lära sig att ro.

I Pargas stads skärgårdsdelar har man skärgårdskunskap på schemat, vilket inspirerat också Velkua skola.
– Vi har börjat fundera på hur man kunde få in skärgårdskunskap eller skärgårdsfostran som tillvalsämne i årskurserna 7–9. Jag är rätt säker på att det här kommer att bli verklighet, säger Soukka.

SALT:s projektledare Tiina Saaresranta tillägger att hembygdsfostran ofta inkluderar konkret verksamhet där eleverna lär sig praktiska färdigheter men resultatet är mer än så.

– Många pedagoger i projektet poängterade hur goda möjligheter den här typen av verksamhet ger för att skapa nytt och inspireras, det är ett sätt att ta in funktionella metoder och fenomenbaserat lärande i den grundläggande utbildningen. Samtidigt skapar det trygghetskänsla för eleven att veta att man kan själv och att märka att man klarar av allt möjligt. I tider som vi nu lever, som är osäkra och oroväckande, upplevs det som viktigt att via hembygdsfostran kunna erbjuda positiva erfarenheter och inge trygghetskänsla på den egna hemorten.