16.12.2024

TEXT: Malla Lehtonen

Centret för hållbar havsvetenskap startade i januari 2024. Det är en spetsenhet vid Åbo Akademi med uppgift att studera hur mänskliga aktiviteter påverkar den marina biologiska mångfalden. Hur uppkommer så kallade lömska problem och hur kan vi försöka lösa dem? När det första verksamhetsåret närmar sig sitt slut tar vi en titt på hur arbetet har börjat och vad som väntar.

Globala massutdöenden avser händelser i jordens historia då hela organismgrupper har dött ut under en relativt kort tidsperiod, sett ur ett geologiskt perspektiv. Forskning visar att vi befinner oss i den sjätte perioden av massutdöende, med minskade populationer och utdöda arter i en aldrig tidigare skådad hastighet. Detta påverkar den grundläggande strukturen och funktionen hos jordens ekosystem. Det är vi människor som orsakar denna förlust av biodiversitet, såväl direkt genom föroreningar, mark- och havsanvändning, som indirekt genom klimatförändringar.

Denna planetära kris ger utslag på tre plan. Det handlar om en förlust av biologisk mångfald, klimatförändringar och olika typer av föroreningar. Handlingsplanen gäller inte enbart att rädda jorden, utan att samtidigt rädda mänsklighetens fortbestånd. Ser vi enbart på biodiversiteten i marina och kustnära miljöer finns det en mängd ekosystemtjänster med största vikt för människan. Vi talar om råvaror och olika typer av försörjning, kustskydd och kulturtjänster.

Att på ett hållbart och rättvis sätt både bevara och utnyttja marina resurser räknas som ett lömskt problem (på engelska wicked problem). Lömska problem är komplexa och omöjliga (åtminstone kan de verkar så) att lösa, eftersom problembeskrivningen är motstridig, ofullständig eller föränderlig. Det bästa sättet att angripa ett lömskt problem är genom tvärvetenskaplig forskning som samlar bred kunskap på samhällsnivå. Det handlar inte enbart om att hitta möjliga lösningar, lika viktigt är det att definiera själva utmaningen korrekt – något som det nya Centret för hållbar havsvetenskap (SOS, Sustainable Ocean Science) har som målsättning att göra.

Centrets uppdrag är att ta fram kunskap kring de lömska problem som kopplar till biologisk mångfald i havsmiljö och studera deras roll i omställningen till en hållbar samhällsutveckling. Forskarna knutna till centret kommer att jobba med att ta fram verktyg för biodiversitetskrisen på global nivå, men använder Skärgårdshavet och den åländska skärgården som modellområden. Den framtagna vetenskapen kan sedan stå till grund för politiska beslut.

Östersjön kan tyckas vara ett litet isolerat innanhav på en global skala, men tillståndet i havsmiljön är i kritiskt tillstånd såväl näringsmässigt som klimatmässigt. Östersjön räknas som ett av världens marina områden där havsvattentemperaturen stiger kraftigast till följd av den globala uppvärmningen.

Ur finländsk politisk synvinkel är Skärgårdshavets näringsmängder av intresse, eftersom området utgör vår sista så kallade hotspot på Helsingfors kommissionen Helcoms lista över de huvudsakliga föroreningskällorna i Östersjön. Skärgårdshavet är därtill ett av världens största skärgårdsområden med en lång forskningstradition. Vi har ett Unesco biosfärområde, en nationalpark och skyddade havsområden. Med andra ord idealiskt för fallstudier.

Havscentrets forskning inbegriper olika synvinklar på en hållbar och rik havsmiljö. En vinkling koncentrerar sig på sjöfart och kopplingen till biologisk mångfald i marin miljö. En ekonomisk tillväxt ökar antalet godstransporter, passagerartrafik och fritidsbåtar. Samtidigt ökar dessa på stressen för havs- och kustnära ekosystem. Är det möjligt att minska de negativa effekterna inom ramen för en hållbar ekonomi?

Ett hållbart jordbruk är ett annat lömskt problem. Avrinning av näringsämnen bidrar till övergödningen och utgör ett av de största hoten mot biodiversiteten i det artfattiga Östersjön. Samtidigt vill vi ha närproducerade livsmedel. Förlust av biologisk mångfald innebär ett stort hot mot vår livsmedelssäkerhet. Centret för hållbar havsvetenskap undersöker hur olika jordbruksmetoder inverkar på mångfalden för att på så vis hitta åtgärder som minskar näringsläckaget till havet.

Genom utbyggnad av den havsbaserade vindkraften finns en möjlighet att förverkliga Finlands energiomställning. Eventuellt kan vi till och med exportera energi i framtiden. Men byggandet och driften av vindkraftsparker ute till havs påverkar havets biodiversitet, främst lokalt. Ett forskningsfält inom havscentret är att noggrannare undersöka hur den biologiska mångfalden påverkas av vindkraftsproduktion. Denna kunskap ska hjälpa myndigheter att fatta hållbara beslut i planering och genomföring av dylika projekt.

Stora miljömässiga frågeställningar och samhälleliga utmaningar är typiska lömska problem. Det betyder också att forskningen kring dessa behöver tvärvetenskapliga angreppssätt. Centret för hållbar havsvetenskap omfattar en mängd olika forskningsinriktningar, allt från marinbiologer och kemister till forskare inom industriell förvaltning, statsvetenskap och juridik. Likaså utgör kopplingen mellan vetenskap och konst en viktig infallsvinkel. Konst hjälper oss att förstå världen och utmanar våra förutbestämda åsikter och antaganden. Detta gör samarbeten mellan konst och vetenskap värdefulla och unika, även när det gäller intrikata frågeställningar såsom miljökrisen.

Skärgårdsinstitutet vid Åbo Akademi medverkar också i arbetet, främst som länk mellan forskningen och den levande skärgården, det vill säga skärgårdsborna. Skärgårdsinstitutet är inte ett forskningsinstitut, men ser möjligheter att stärka den vetenskapliga grunden för konceptet bobarhet (se Skärgård 1/2023) och ta fram nya, forskningsbaserade initiativ som gynnar både människorna och miljön i skärgården.

Centret för hållbar havsvetenskap ordnade sitt officiella kick off-evenemang i september. Programmet lade tonvikt på diskussionen kring tvärvetenskapligt arbete och att lyfta fram samarbetet med konsten. Under år 2025 kommer vi bland annat starta upp mindre forskningsprojekt som knyter an till marin biodiversitet på ett tvärvetenskapligt sätt och fortsätta att utveckla ett internationellt nätverk för havsforskare.

Källor i urval

• IPBES (2019) Global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. E. S. Brondizio, J. Settele, S. Diaz, and H. T. Ngo (ed.). IPBES secretariat, Bonn, Germany. Ch. 1-6.
• Jaureguiberry, P., Titeux, N., Wiemers, M., et al., (2022) The direct drivers of recent global anthropogenic biodiversity loss. Sci. Adv. Nov 11;8(45):eabm9982. doi: 10.1126/sciadv.abm9982
• Soininen, N., Raymond, C.M., Tuomisto, H., et al. (2022) Bridge over troubled water: managing compatibility and conflict among thought collectives in sustainability science. Sust. Sci. 17:27-44. https://doi.org/10.1007/s11625-021-01068-w

Artikelförfattaren Malla Lehtonen är forskningsassistent vid Centret för hållbar havsvetenskap. Hon är filosofie magister i kulturhistoria och har erfarenhet av att koordinera tvärvetenskaplig forskning och samarbeten mellan konst och vetenskap.

Artikeln är publicerad i Tidskriften Skärgård 4/2024. Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!