30.11.2024

Temat för årets sista språktips är termlistor, vad de är, hur vi alla kan ha nytta av dem och var vi hittar dem.

Vill du istället lyssna på Språktipset?

Vi gör Språktipset också i diskussionsform! På tjugo minuter kan du lära dig mer om termlistor och var du hittar dem. Översättaren Niklas Ollila och kommunikatören Mia Henriksson vid CLL diskuterar.

Häromveckan meddelade Institutet för de inhemska språken i en nyhet på sin webbplats att Stora finsk-svenska ordboken – en gratis tillgänglig, stor ordbok på nätet – uppdaterats med nya ord och exempel. Ordboken, som till exempel för översättare som jag, är ett ovärderligt arbetsverktyg, uppdateras kontinuerligt, och tack vare det kan man hitta bland annat exempel i ordboken, som härrör sig från det senaste i samhället, som ju är i ständig förändring.

I nyhetsartikeln står det att man den här gången kompletterat ordboken bland annat med ord som har med hållbarhet att göra – ett högaktuellt tema även det. På samma ställe i texten sägs det att ”[o]rden hiilensidonta (kolinlagring) och villiinnytys (återförvildande) kommer från Hållbarhetstermlistan, som publiceras av Språkrådet i Sverige”.

Vad är då en termlista, och är termlistor samma sak som till exempel ordlistor och ordböcker? Språktipset kommer till undsättning, reder ut begrepp och tipsar om hur vem som helst kan ha glädje av termlistorna därute.

Ord, term, begrepp – kusinerna presenterar sig

För att kunna förstå vad termlistor egentligen är kan det vara bra att allra först ägna en tanke åt vad som skiljer åt ord, termer och begrepp. Dessa tre används ibland i vardagsspråket rätt synonymt, men egentligen betyder de inte samma sak.

Enkelt uttryckt är ord vilka som helst ord i allmänspråket, som till exempel enligt Svenska Akademiens ordlista är ”en grund­läggande språklig enhet som om­ges av mellan­rum i skrift”, medan termer istället är något mer specifikt, det vill säga ord som används i en noga definierad betydelse inom ett visst fackområde. Fackord är en nära synonym till term. Begrepp är i sin tur kunskapsenheter eller helt enkelt det som termerna betyder. Det innebär alltså att begrepp inte alls är enskilda språkliga ord eller uttryck. En träffande liknelse som jag hörde i samband med Svensk-finska översättarseminariet i år belyser skillnaden rätt väl: ett begrepp är som sylten i en glasburk, medan termen är etiketten på burken.

ett begrepp är som sylten i en glasburk, medan termen är etiketten på burken.

Och då är det naturligt att gå över till skillnaden mellan termlistor, ordlistor och ordböcker. Ordböcker är bekanta för de flesta av oss i någon form. De är en- eller flerspråkiga uppslagsverk (oftast) över allmänspråket. I dem går det för det mesta att hitta ordbetydelser, böjningsformer och ibland också information om hur ord ska uttalas eller varifrån de härstammar (ordens etymologi).

När det gäller ordlistor är Svenska Akademiens ordlista (SAOL) kanske den ordlista som de flesta svensktalande hört talas om och kanske också använt själva. Ordlistor är ofta inte mycket mer än just listor över ord (eventuellt inom ett mer begränsat område). De kan vara flerspråkiga, som till exempel Svensk-finska utbildningsordlistan från 2005, som tagits fram av Institutet för de inhemska språken och Utbildningsstyrelsen.

Ordlistor ger oftast inga närmare definitioner av ord som är med på listan, och därför är det i SAOL också mest fokus på stavning och böjning, medan det för vissa ord inte alls ges någon definition. Det här är något som ibland lett till missförstånd, eftersom många tror att SAOL är en definitionsordbok, men i själva verket gör SAOL inte riktigt ens ett försök att ge några uttömmande definitioner.

Termlistan serverar dig definitioner

En termlista visar däremot sin styrka precis på definitionsfronten. Det kan vara ett helt team som noga undersökt olika begrepp och tagit fram termer som rekommenderas för just de begreppen. Till exempel skriver Hållbarhetstermgruppen så här: ”Undrar du vilka termer du ska använda när du skriver om klimat, miljö eller omställning? Vill du ha tydliga definitioner? Sök i Hållbarhetstermlistan – där finns termer och begrepp som ämnesexperter och språkvetare har enats om” (mina understrykningar).

Termlistan är inte som en ordbok med flera tiotusentals ord utan en kortare lista med (i detta nu) 50 termer med definitioner. Ibland används flera ord för samma fenomen (begrepp) i allmänspråket, och därför är det fint att det i termlistor ingår tydliga termrekommendationer: det rekommenderas att den primära termen ska användas konsekvent, trots att det kanske också anges synonymer eller alternativa termer.

Vi tar ett exempel för tydlighetens skull och kollar i Hållbarhetstermlistan vad den engelska termen geoengineering heter på svenska. Det första vi möts av i termartikeln är en ruta, där det står att den engelska termen geoengineering på svenska ska heta klimatmanipulering. Som definition anges följande: ”storskalig och avsiktlig påverkan på jordens klimatsystem för att motverka klimatförändringar orsakade av människan”.

Utöver den här kortfattade informationen finns det på samma sida en lite längre text under rubriken mer om begreppet klimatmanipulering. I den förklaras det närmare vad begreppet handlar om, och i det sista stycket konstaterades det att termerna ”geoingenjörskonst, geoingenjörsteknik och klimatintervention [ibland används] synonymt med klimatmanipulering. När ’manipulering’ används i allmänspråket kan det stå för att man otillbörligt försöker påverka någon. Begreppet klimatmanipulering har inte denna negativa betydelsenyans.” Här ges alltså lite närmare bakgrund till termrekommendationen.

Det är Hållbarhetstermgruppen som ligger bakom termlistan, en arbetsgrupp som bestått av sakkunniga inom själva ämnesområdet, språkvetare och terminologer. ”De rekommendationer som vi ger baserar sig på konsensus inom en bred grupp av sakkunniga inom ämnesområdet.” Det bästa med termlistor är uttryckligen det gedigna kunnandet som ligger till grund för varje rekommendation.

Arbetsgruppen som har jobbat med termlistan har utgått från vissa principer i sina rekommendationer. Bland annat har gruppen strävat efter att rekommendera etablerade och ändamålsenliga termer. Om en redan etablerad term inte är missvisande och fungerar i språkbruket är det inte ändamålsenligt att försöka etablera en annan term istället.

Från Hållbarhetsordlistan kan vi ta till exempel termen tippningspunkt, som alltså motsvarar den engelska termen tipping point och har definitionen ”punkt där en förändring i ett system blir så stort att ett jämviktsläge förhållandevis oåterkalleligt och abrupt övergår i ett annat läge”. Även i den här termartikeln kan man läsa närmare om hur arbetsgruppen tänkt. Bland annat står det att termen i vissa avseenden kan vara problematisk, eftersom det i många fall ändå handlar om gradvisa förändringar, snarare än om en punkt i tiden, men ”i jämförelse med hur långsamma sådana förändringar brukar vara är de dock förhållandevis abrupta.”

Återigen står det sist i artikeln att några andra ord också använts i svenska texter i ungefär samma betydelse (tröskelpunkt, tröskelvärde), men rekommendationen är alltså tippningspunkt.

Andra termlistor från nära och lite mer fjärran

Arbetet med Hållbarhetstermgruppen leds av Institutet för språk och folkminnen i Sverige, men termlistor finns det gott om också på den här sidan av Bottniska viken.

TEPA-termbanken är en samling av fackspråkliga ordlistor och ordböcker, som tillhandahålls av Terminologicentralen. Relativt nya tillskott bland termlistorna här i landet är Natoordlistan och Ordlistan om inre säkerhet. Båda illustrerar mycket väl det faktum att det i vissa sammanhang, till exempel sådana som berör säkerheten i ett land, är ytterst viktigt att det konsekvent används rätt termer och att alla inblandade också känner till vad termerna betyder. ”Natoordlistan innehåller rekommendationer för svenska och finska motsvarigheter till Natos engelskspråkiga termer. Ordlistan beskriver Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), dess organisationsstruktur och dess verksamhet.”

Exempelvis kan man i Natoordlistan läsa att den engelska titeln chief of defence ska heta försvarschef på svenska med anmärkningen att ”försvarscheferna kan ha andra benämningar i olika länder”. På ett annat ställe i listan står det att cooperative security ska heta kooperativ säkerhet, och i samma artikel står det också att termen säkerhetssamarbete är en ”avrådd term”, en term som inte rekommenderas, eftersom den i en Natokontext inte beskriver samma begrepp som termen kooperativ säkerhet.

Det här är, återigen, styrkan med termlistor: utöver rekommendationer anger de också termer som man gärna ska undvika.

Termlistan Ordlistan om inre säkerhet är också ett användbart verktyg för till exempel översättare, journalister och andra som skriver texter kring temat och som vill hålla sig till den rekommenderade terminologin. Exempelvis kan man i termartikeln för ordet beredskap läsa att termen används ”både för den finska termen varautuminen och för den finska termen valmius”. Den här typen av anmärkningar är guld värda icke minst om man till exempel till vardags arbetar i en finskdominerad miljö och är osäker på vilka termer som motsvarar varandra i olika språk.

I samma termartikel hittar man också rekommendationer för vad termen ska heta på engelska. Som ofta är fallet anges det här också en hel rad synonymer – preparedness, contingency planning, precautionary measures, emergency preparedness och emergency planning –, men återigen rekommenderas främst en av termerna, nämligen preparedness.

När det gäller flerspråkiga termdatabaser är IATE-databasen, som tillhandahålls av Europeiska unionens terminologer, en mycket viktig källa för termdata. IATE står för Interactive terminology for Europe och används flitigt bland annat av översättare som arbetar inom olika EU-organ.

Det fina med IATE är bland annat att man kan välja vilka språkkombinationer man vill se närmare på. Till exempel kan man slå upp termen resilience (som för övrigt också finns med i Hållbarhetstermlistan) och se vilken term som använts för samma begrepp på exempelvis estniska, franska och svenska i olika kontexter. I en utrikespolitisk kontext används termerna kerksus, résilience respektive resiliens. I termlistan anges också termförslagets tillförlitlighet med antalet stjärnor och det är också möjligt att se den föreslagna termen användas i ett textsammanhang. En termlista kan alltså vara en riktig skattkista till kunskapskälla!

Källor:

• Institutet för de inhemska språken, sprakinstitutet.fi
• Svenska akademiens ordböcker, svenska.se
• Hållbarhetstermlistan, https://www.isof.se/ ➝ Hållbarhetstermlistan
• Natoordlista, https://valter.sanakirja.fi/ ➝ Natoordlista
• Ordlistan om inre säkerhet, https://sanastot.suomi.fi/sv/terminology/sisturv

Språktipset produceras vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och publiceras också i nyhetsbrevet CLLsius.