20.2.2025

TEXT: Niklas Ollila

Alla har nytta av klarspråk, att texter skrivs så att innehållet är lätt att förstå. Klarspråk är en fråga om jämlikhet, demokrati och hållbarhet. Språktipset 1/2025 reder ut begreppen och ger tips för hur du skriver klarspråk.

Vill du hellre lyssna på Språktipset?

Vi gör Språktipset också i diskussionsform! På ungefär 20 minuter kan du lära dig mer om klarspråk. Översättaren Niklas Ollila och kommunikatören Mia Henriksson vid CLL diskuterar.

Ett tidigare Språktipset för några år sedan handlade om tillgänglighet i texter. Då nämndes bland annat sådana saker som att kontrasten mellan texten och bakgrunden ska vara tillräckligt hög, att texten helst ska vara vänsterjusterad och att typsnittet ska vara läsligt och inte ha så kallade seriffer. Det är alltså sådana saker man ska ta hänsyn till när man till exempel publicerar texter på nätet.

Ett område inom språkvården som går ännu djupare in på innehållet i olika typer av texter är klarspråk. Klarspråk är ett tema som ständigt är aktuellt, och därför ska vi i årets första Språktipset reda ut begreppen och se lite närmare på vad klarspråk är. Temat är så viktigt att det till och med ingår i Förvaltningslagen, där det slås fast att ”myndigheterna skall använda ett sakligt, klart och begripligt språk”. Medborgarna ska alltså kunna förvänta sig klarspråk av myndighetskommunikationen, men egentligen får vem som helst som skriver texter till andra människor gärna reflektera över och sträva efter att uttrycka sig klart och begripligt.

Vad är klarspråk – och vad är det inte?

Det kan råda en viss begreppsförvirring kring klarspråk, eftersom det också existerar något som kallas för lättlästa texter eller lätt språk.

Bland annat Yle erbjuder radionyheter på lätt svenska. Till exempel finländska LL-center skriver så här om lättläst på sin webbplats: ”Lättläst betyder att språket är enklare att förstå. En lättläst text är klar och tydlig och innehåller bara det viktigaste. Alla har rätt att få information på ett sådant sätt att de förstår. Lättläst gör att flera människor kan läsa information, nyheter och böcker.” Lättläst är med andra ord en typ av klarspråk, som på sätt och vis går ett steg längre så att texter ska skrivas så enkla att förstå som möjligt. Lättlästa texter riktar sig framför allt till alla de personer som av olika anledningar har svårt att ta till sig innehållet i längre texter med invecklade meningsstrukturer och abstrakt och på andra sätt svårbegripligare ordförråd.

Klarspråk handlar om att skriva enkelt – eller i alla fall utan onödigt krångligt språk. Bland annat Institutet för språk och folkminnen i Sverige talar om ”vårdat, enkelt och begripligt språk”. Men om man ska definiera klarspråk på ett enkelt sätt så är det fråga om att ta hänsyn till den tänkta läsaren och alltså anpassa språket efter de behov som den tilltänkta mottagaren kan tänkas ha. När man har den tänkta i läsaren i tankarna när man skriver en text är det enklare att ta till sig innehållet i texten, förstå hur man eventuellt ska agera som läsare och det finns inget utrymme för olika tolkningar av budskapet i texten. Nedan ger vi också några konkreta tips på hur man ska gå till väga för att ta hänsyn till sina läsare i en text.

Varför är klarspråk en demokratifråga?

Hållbarhet är ett omfattande begrepp, som vid första anblicken kanske inte verkar ha någon särskilt tydlig koppling till klarspråk. Om man dock tar en närmare titt på FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling kan flera av målen främjas genom god kommunikation, som i sin tur kan skapas genom klarspråk.

Tydligast är detta kanske i mål nummer 16, dvs. fredliga och inkluderande samhällen: för att alla ska kunna vara inkluderade och delta i samhällsdebatten måste man beakta också språket, och på så sätt är klarspråk alltså i hög grad också en demokratifråga. Och vill man tänka på ekonomiska aspekter sparar man också stora summor på klarspråk: Om myndigheterna beaktar klarspråksprinciperna i sin kommunikation behöver medborgarna inte ta kontakt med dem flera gånger bara på grund av att de inte förstått vad myndigheterna försökt säga.

Om en text känns obegriplig eller på något sätt svår att läsa kan det förstås vara fråga om en olycka i arbetet. Texten har kanske inte blivit redigerad eller korrekturläst efter första utkastet. Men det kan också handla om att personen som skrivit texten avsiktligt använt sig av onödigt krångligt språk för att till exempel signalera någon typ av maktförhållande mellan skribenten och läsaren.

Det är inte heller otänkbart att skribenten till exempel vill dölja något bakom det svårbegripliga språket – i akademiska sammanhang till exempel oklara forskningsresultat eller i arbetsplatskommunikationen exempelvis dåliga nyheter från ledningen till de anställda. Klarspråk ger alltså också ett trovärdigare intryck än onödigt krångligt språk. Givetvis har inte alla som inte skriver klarspråk någon typ av onda avsikter. Människan påverkas också av stilen i texter som hon läser, och därför kan exempelvis en jurist eller någon annan som ofta läser lagtexter också själv skriva svårbegripligt helt enkelt inspirerad av texterna hen själv ofta läser.

Konkreta tips: Tänk på det här när du skriver en text

Både Institutet för de inhemska språken här i Finland och Institutet för språk och folkminnen i Sverige har på sin webbplats en hel del råd om hur man kan skriva klarspråk. Språkinstitutet i Finland sammanfattar klarspråksbegreppet så här: ”en medveten strävan att skriva ett lättförståeligt språk i alla offentliga texter”. Institutet har fokus på myndighetskommunikation, men samma princip gäller förstås också många andra typer av texter i samhället, till exempel de akademiska. Institutet för språk och folkminnen har bland annat följande råd för dem som vill skriva klarspråk:

1. ”Tänk på dina läsare.” Här handlar det alltså om att ta hänsyn till läsarens behov när man väljer hur man formulerar sig. Istället för att inleda med hänvisningar till lagparagrafer e.d. bör man fokusera på det som är det viktigaste att veta ur läsarens synvinkel. Utöver meningsstrukturen gäller det här också ordvalet. Istället för mänskligt agentskap kan det vara lättare att förstå (människans) vilja till engagemang.
2. ”Sortera innehållet.” I journalistiska texter följer man ofta principen att det viktigaste bör komma först, och det är en bra princip också för andra typer av informativa texter. Utöver det bör man inte försöka säga för mycket i en mening eller i ett stycke, och ibland kan det också vara på sin plats att använda punktuppställningar för att sortera innehållet för läsaren. Till exempel i meningen ”I publiken undrade man också hur vikariesystemet fungerar i staden, föräldrar har erfarenhet av att 20 barn vårdas av två vårdare.” (fi) är det fråga om onödig satsradning, dvs. flera huvudsatser efter varandra utan några bindeord. En bra princip är att våga sätta punkt.
3. ”Skriv meningar med flyt.” Här går vi närmare in på meningsstrukturen. I svenskan ska man helst skriva så kallade högertunga meningar. Det betyder att största delen av innehållet i meningen kommer efter – eller höger om – verbet i huvudsatsen. Istället för till exempel Att så många av medborgarna som möjligt deltar i samhällsdebatten och röstar i val är viktigt för hela samhället. får man gärna skriva: Det är viktigt för hela samhället att så många av medborgarna som möjligt deltar i samhällsdebatten och röstar i val. Det är oftast också bra att undvika parentetiska inskott – som till exempel det här –, som utgör ett ofta onödigt avbrott i meningsstrukturen.
4. ”Använd ord som läsarna förstår.” Här är det särskilt viktigt att tänka på kontexten. Det här är också ett exempel på att man ska ta hänsyn till den tänkta läsaren, men det ska inte tolkas som att man ska undvika till exempel olika typer av facktermer i vetenskapliga texter. I vetenskapligt skrivande ska man givetvis använda korrekta termer, som är typiska för vetenskapsområdet i fråga. Men i sammanhang där onödigt krångligt språk inte hör hemma ska man undvika det. Institutet för språk och folkminnen ger bland annat följande exempel: ”Populationen i stadsdelen har låg trafikalstring.” I klarspråk har meningen alltså följande betydning: ”Få personer i stadsdelen har bil. Därför är det lite trafik där.” Behöver man använda facktermer i sådana här sammanhang ska man givetvis förklara dem. I det här sammanhanget kan också nämnas onödig användning av passiv. I många fall blir meningar lättare att förstå om verbet får stå i aktiv, för då är det också tydligt vem det är som gör vad. Jämför till exempel meningarna: ”Möjliga sparåtgärder diskuterades på mötet i måndags.” och ”Universitetets styrelse diskuterade möjliga sparåtgärder på sitt möte i måndags.”

Det här bara några grundläggande tips på saker man kan tänka på när man vill skriva klarspråk. Temat är omfattande, men det finns flera gratis hjälpmedel att ta till. Institutet för språk och folkminnen i Sverige har en hel webbplats med råd om klarspråk och flera konkreta tips. Institutet för de inhemska språken har också en gratis nätkurs på sin webbplats på adressen sprakinstitutet.fi.

Källor och fler tips:

Institutet för de inhemska språken, sprakinstitutet.fi

Institutet för språk och folkminnen, isof.se

LL-center, ll-center.fi

Mediespråk, mediesprak.fi

regeringen.se, ➝ 17 globala mål för hållbar utveckling

Tio punkter för tillgängligare texter. Språktipset av Malin Johansson, Språkcentret vid Åbo Akademi 8.9.2022.

Språktipset produceras vid Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi och publiceras också i nyhetsbrevet CLLsius.