5.6.2023
Strandhugg med lots
Utö. 14 april 2023 klockan 01.10. 15 sekundmeter ostlig vind, klar sikt.
Efter ett dygn av vindhastigheter närmare 20 sekundmeter håller det nu på att mojna, men vinden sliter ännu i mig när jag står vid foten av Utö fyr. Är påpälsad från topp till tå, allra underst har jag på mig min pyjamas. Den av stjärnor översållade natthimlen tar nästan andan ur en.
Fingrarna stelnar i kylan när jag knäpper bild efter bild med min telefon. Jag förundras över att ett hantverk som ännu för bara några år sedan krävde rätt långa förberedelser med stativ och långa slutartider nu kan göras på några sekunder. Resultatet är riktigt fina nattbilder. Lotskuttern som väntar nere vid bryggan har med sina 800 hästkrafter också genomgått en enorm teknisk utveckling, jämfört med de lotsbåtar som användes under flera hundra års tid. Vid dåligt väder med hård vind var det ingen lätt uppgift att med en segel- eller roddeka ta sig ut till de fartyg som behövde assistans av en lots.
Utöbornas historia är sammanvävd med Skärgårdshavets viktigaste farled, vars inlopp finns strax väster om Utö. Åtminstone sedan 1600-talet har ön fungerat som stödjepunkt för lotsar, och på 1740-talet gav lotsningen och farleden upphov till en fast bosättning. För skärgårdsborna var lotsningen ända fram till 1970-talet en livsstil som ofta gick i arv från far till son. I mer än 300 år har det arbete jag nu ska få vara med om utförts på ön och jag kan inte annat än att känna vördnad.
Farlederna i den finska skärgården är som bekant mycket smala. Därför är säkerheten som lotsningen ger av stor betydelse för att förhindra olyckor och miljöskador. I Finland är det Finnpilot Pilotage Ab som utför lotsningstjänsterna – lotsverket är en av de äldsta fortfarande verksamma organisationerna i Finland. Det nuvarande lotsverket anses ha fått sin officiella början i och med Karl XI:s förordning om lotsväsendet från den 19 september 1696, men bestämmelser om lotsningsverksamhet fanns redan på 1200-talet.
Enligt lagen ska alla fartyg som angör och avgår från finländska hamnar anlita lots om fartygets last är farlig eller skadlig eller om fartygets storlek så förutsätter. På appen Marine Traffic kan man se att det fartyg som denna natt beställt lotsning är BBC NILE, ett fartyg på 143 meter under Antiguas och Barbudas flagg, på väg från Åbo till Gdansk.
När lotskutterföraren styr ut från hamnen känns det som att sitta i en lastbil, stabilt och tungt, med de starka maskinerna mullrande under en. Ute på redden står vi stilla och väntar, och här kränger till och med lotskuttern i vågorna. Jag försöker förgäves få syn på fartyget i mörkret, men alla blinkande sjömärken längs farleden förvillar ögonen. Ännu när vi sätter fart framåt för att åka upp längs läsidan om fartyget har jag svårt att tolka vad jag ser i mörkret. Men så mitt i allt tornar fartygets blåa fartygssida upp sig! Högt där uppe skymtar redan lotsen, och medan de två fartygen åker sida vid sida i några knops hastighet klättrar lotsen snabbt ner längs lejdaren och tas emot av den andra lotskutterföraren ombord. Och några sekunder senare är BBC NILE redan tiotals meter ifrån oss, på väg till sin slutdestination i södra Östersjön.
Jag måste bara fascineras över att lotsen, trots alla nutidens tekniska framsteg och hårda säkerhetsföreskrifter, oberoende väder och vind måste klättra ner längs fartygssidan längs en repstege. Men samtidigt klingar det klockrent, som en eloge till alla tusentals lotsar och lotskutterförare som utfört detta tunga, viktiga och ibland också farliga arbete genom århundradena.
Mitt rätt långa strandhugg på Utö i april inkluderade också många andra möten och berättelser, bland annat historien om hur skolbarnen från Utö kunde få skjuts med något fraktfartyg eller någon tankbåt från hamnen i Åbo. Och vid farleden vid Utö var det alltid någon lots-pappa som tog emot dem och välkomnade dem hem.
Pia Prost
Redaktör
Inledaren är publicerad i Tidskriften Skärgård 2/2023.
Klicka här för att komma tillbaka till Tidskriften Skärgårds artiklar!