6.5.2021
Projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare gav goda resultat i Österbotten. Verksamheten fortsätter med utbildning i Åboland.
– Att vara närståendevårdare är som att vandra i en öken. Du vet inte riktigt hur långt du gått och har ingen aning om hur långt du ska gå. Om du trampar snett eller får mjölksyra, vad gör du då? Jo, du tvingar dig att fortsätta gå, för det finns inga alternativ.
Så beskriver Inga-Britt Gudmundsson sin erfarenhet av att ha varit sin mans närståendevårdare i flera år. Hon talade på det virtuella avslutningsseminariet för projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare, som hölls i mitten av april.
Trots ett helt yrkesliv som anhöriglots inom äldreomsorgen säger Gudmundsson sig inte ha kunnat föreställa hur tung denna ökenvandring kan vara. Och det upprepar också andra närståendevårdare flera gånger under seminariet ”ingen som inte gått igenom det själv kan förstå hur det är”.
Det är här erfarenhetsmentorerna kommer in. Inom projektet har man utbildat 25 personer som själva varit närståendevårdare och som nu vill dela med sig av sina erfarenheter och ställa upp som stöd för andra i samma situation. Erkki Nurmi är en av dessa erfarenhetsmentorer. Han har varit närståendevårdare för sin fru.
– Det var av misstag jag kom med i projektet, jag fick tips i samband med en rehabilitering när min fru var på intervallvård. Jag märkte snabbt hur viktigt det var att komma i kontakt med andra människor som jag kunde prata med. När min fru senare gick bort och jag fick mera tid, ville jag också dela med mig av mina erfarenheter och framförallt lyssna, det är det viktigaste en erfarenhetsmentor kan göra, att lyssna.
Som erfarenhetsmentor har Nurmi deltagit i kaffestunder ungefär en gång i månaden, där man under tystnadslöfte fått prata om livet och vardagen – ofta väldigt personliga saker. När Coronapandemin hindrade fysiska träffar fortsatte man träffas virtuellt.
I Finland finns cirka 350 000 närståendevårdare, av vilka cirka 60 000 utför intensiv närståendevård. Men av dessa har bara 49 000 kontrakt med kommunen. Det här innebär en väldigt stor mängd som inte har tillgång till de stödtjänster som en närståendevårdare kan ha möjlighet till.
En erfarenhetsmentor avlastar inte i den konkreta vården utan finns till som kamratstöd och som en medmänniska – en del träffas i grupp, till exempel har man som ett resultat av projektet blåst nytt liv i en Facebookgrupp skapats och där kan man dela med sig av erfarenheter, ge konkreta tips och råd om stödtjänster, hjälpmedel eller liknande. Gruppen administreras av en av erfarenhetsmentorerna. Träffarna och grupperna erbjuder också gemenskap för närståendevårdare som ofta lever ganska isolerat på grund av att de är bundna vid att vårda.
Projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare har haft fokus på äldre i Österbotten. Deltagarna har varit allt från Kristinestad till Jakobstad. Idén kom från ett katalanskt koncept genom akademilektor i socialpolitik vid Åbo Akademi Fredrica Nyqvist, som har lett projektet tillsammans med projektkoordinator Sarah Åkerman, som forskar i närståendevård.
– Vi har sett det som viktigt att kunna presentera projektets resultat också i vetenskapliga sammanhang. Det har forskats en del i närståendevård men färre studier riktar sig till före detta närståendevårdare och hur de mår. Här kan vi fylla en viktig kunskapslucka, säger Nyqvist.
När projektet har utvärderat mentorernas välmående har resultaten varit kanske överraskande goda, mentorerna känner sig nöjda med sin livssituation och har en känsla av sammanhang.
– Med tanke på vad allt mentorerna gått igenom som närståendevårdare är det fantastiskt att de ändå känner sig så nöjda, säger Nyqvist.
Nyqvist konstaterar att det är viktigt för var och en att känna att man ingår i ett sammanhang och att man känner meningsfullhet i det man gör. Ett citat hon plockar fram av en deltagare i kursen är “Jag kände mig behövd som närståendevårdare och nu när vårdtagaren är borta så vill jag också vara behövd, så nu tycker jag att jag har den där känslan att man har en uppgift”.
I liknande banor tänker Ebba Carling, nybliven erfarenhetsmentor för närståendevårdare.
– Det är en glädje att få ge åt en annan det som man själv saknade som närståendevårdare. Och människomöten är ju alltid givande, oberoende av varför man träffas.
Projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare inleddes i augusti 2018 och avslutas i juni 2021. Målet är att få mentorverksamheten att växa även när projektet tar slut och därför fortsätter nu verksamheten i regi av Folkhälsan. Bland annat planeras en mentorutbildning i Åboland. Värvningsarbetet att finna före detta närståendevårdare som kan tänkas vara intresserade av erfarenhetsmentorrollen inleds i höst och den 2 december 2021 hålls det första åboländska kurstillfället i Pargas.
Pia Nabb, som är sakkunnig inom äldre och närståendevård vid Folkhälsans Förbund Österbotten, säger att erfarenhetsmentorerna är behövda som ett komplement till den professionella vården.
– Jag uppmanar ansvariga för närståendevård i kommun, församlingar och organisationer att ta kontakt med mig vid Folkhälsan, så kan vi tillsammans fundera hur vi med stöd av erfarenhetsmentorerna lokalt kan möta närståendevårdarnas behov, säger Nabb.
Fakta
- Väcktes ditt intresse för att bli erfarenhetsmentor? Är du anhörig eller potentiell samarbetspart? Tag gärna kontakt med Folkhälsans kontaktpersoner:
- I Åboland: Eva Björkqvist, tfn. 040 516 5679, eva.bjorkqvist@folkhalsan.fi
- I Österbotten: Pia Nabb, tfn. 050 542 8175, pia.nabb@folkhalsan.fi
- Projektet Erfarenhetsmentorer för närståendevårdare utfördes som ett samarbete mellan Åbo Akademi, Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia och Folkhälsan.
- Projektet finansierades av Europeiska Jordbruksfonden för Landsbygdsutveckling, Leader Aktion Österbotten, Aktiastiftelsen och Svenska kulturfonden.
- Som ett resultat av projektet har också två handböcker producerats, en för programansvariga och en för erfarenhetsmentorer för närståendevårdare. Länkar till handböckerna i pdf-format finns på projektsidan.