Begreppet ”permakris” avser pågående, sammanlänkade och samtidiga kriser, såsom pandemin, kriget i Ukraina och klimatkrisen. Genom att vi lever i ett permanent undantagstillstånd formar kriserna vardagen och destabiliserar den ”normala” tidsordningen; rutiner, ritualer och sättet dåtid, nutid och framtid praktiseras och erfars.

Projektet Osäkra tider (Disrupted Temporalities) undersöker vardagslivets temporaliteter i Danmark, Finland, Norge och Sverige under pandemin och tillståndet av permanent kris som följt. De fyra länderna har mycket gemensamt: samtliga är välfärdsstater med gemensam historia och de ligger inom samma geografiska område – men kriget i Ukraina har belyst grundläggande skillnader (till exempel när det gäller erfarenheter av krig). De olika nationella reaktionerna på pandemin och krisberedskapen skapar fortlöpande nordiska jämförelser – även i vardagliga diskurser. Syftet med projektet är att förstå hur kris-tider är affektivt sammanflätade, hur de erfars, artikuleras och praktiseras i en osäker vardag. Teoretiskt inspireras projektet av ett performativt tidsperspektiv om tidens obestämdhet och olika temporaliteters samexistens.
Museer och folklivsarkiv i Norden har kontinuerligt dokumenterat människors upplevelser och erfarenheter av dessa kriser. Detta rika arkivmaterial, tillsammans med nya etnografiska undersökningar, utgör den empiriska grunden för att undersöka destabiliserade vardagliga temporaliteter under pandemin och de samtidiga och påföljande kriserna. Dessa kvalitativa källor ger en unik möjlighet att undersöka hur dåtider, nutider och framtider praktiseras. Det destabiliserade praktiserandet av temporaliteter i vardagen har inte tidigare varit föremål för systematiska och komparativa nordiska studier. Projektet bryter därmed ny mark och bidrar till ett växande internationellt forskningsfält om vardagens temporaliteter.

Disrupted Temporalities-hankkeessa tutkitaan arkielämän ajallisuutta Suomessa, Norjassa, Ruotsissa ja Tanskassa pandemian ja sitä seuranneen pysyvän kriisin aikana. Hankkeen tavoitteena on ymmärtää, miten kriisit ja ajat kietoutuvat affektiivisesti toisiinsa, miten niitä koetaan, artikuloidaan ja harjoitetaan epävarmassa arjessa. Teoreettisesti hanke on saanut inspiraationsa performatiivisen ajan näkökulmasta, joka käsittelee ajan määrittelemättömyyttä ja erilaisten ajallisuuksien rinnakkaiseloa.