Alumnprofilen: Johanna Kiviniemi
Biokemist, medicinsk översättare, egenföretagare, Käännöstoimisto Muotoseikka
Johanna Kiviniemi är biokemist, medicinsk översättare och driver som ensamföretagare Käännöstoimisto Muotoseikka.
Jag studerade ett krävande huvudämne på ett främmande språk och lärde mig flytande svenska.
Berätta lite om dig själv. Vem är du?
Jag heter Johanna Kiviniemi, jag är biokemist och född och uppvuxen i Åbo.
Vad studerade du och när?
Jag studerade biokemi vid den dåvarande institutionen för biokemi och farmaci från hösten 1993 till januari 1998.
Var finns du idag, vad jobbar du med och hur kommer det sig att du hamnade där?
Idag är jag ensamföretagare och jobbar som översättare. Jag grundade mitt eget företag Käännöstoimisto Muotoseikka år 2004. Det var Europapatentombud Ulla Lenkkeri-Schütz, som jag lärde känna medan jag och min man bodde i München, som tipsade mig om att patentbyråerna ständigt var på jakt efter duktiga naturvetare med goda kunskaper i tyska, franska och engelska.
Först gjorde jag expertöversättningar på kvällar och veckoslut vid sidan om mitt forskarjobb. Efter att jag fick min son Ted, som nu fyller 10 år, lämnade jag mitt dåvarande arbete på Orion Pharma och har sedan dess gjort enbart översättnings- och skrivarbeten.
Från och med våren 2019 har jag inom ramen för Nationalspråken rf:s Språkambassadör-projekt besökt gymnasier och berättat för studerande varför det i Finland är viktigt att kunna även svenska.
Du har en helt finskspråkig bakgrund, men när det blev dags för universitetsstudier, så valde du att studera på svenska. Vad har det betytt för dig att ha lärt dig svenska och hur blev tvåspråkigheten så viktig för dig?
I min barndomsfamilj har man alltid värnat om tvåspråkigheten i Finland. På 70- och 80-talen var den en viktig faktor som förenade oss med den övriga Norden i stället för med Östeuropa. I huset vid Aura å där vi bodde var ungefär hälften av familjerna svensk- eller tvåspråkiga. För mig har det alltid varit lätt att lära mig nya språk och jag ville lära mig svenska redan tidigt. Min mamma försökte få mig till en svenskspråkig förskola, men tyvärr lyckades det på den tiden inte.
Vid Åbo Akademi studerade jag ett krävande huvudämne på ett främmande språk och lärde mig flytande svenska. Nu är jag gift med en finlandssvensk man och har en tvåspråkig son och det är väldigt viktigt för mig att kunna tala svenska i olika sammanhang. Jag talar svenska också med många av mina vänner och min 11-åriga gudson. I mitt arbete är det viktigt att jag både kan skriva och kommunicera med en del kunder på svenska, både i Finland och i Sverige.
Samtidigt förblir finskan mitt allra käraste språk, mitt modersmål, som jag likaså tycker att alla ska kunna i Finland.
Har du något speciellt minne du vill dela med dig av från din studietid?
Jag kommer bäst ihåg hur stolt jag var efter att ha avlagt examen på svenska och fått vitsordet eximia för min svenskspråkiga pro gradu-avhandling. För att få ett av de två bästa vitsorden – eximia eller laudatur – måste granskaren låta även professorn läsa avhandlingen och ta ställning till huruvida arbetet kunde godkännas med beröm. Jag tänkte att Eric Bertoft skulle ha kommit lättare undan om han bara hade gett mig ett magna. Efter pro gradu-seminariet tackade jag Eric Bertoft för det fina vitsordet jag hade fått. ”Man ska ha vad man är värd”, sade Bertoft och flinade, och det kändes som att all min möda hade blivit rikligt belönad.
Under studietiden kunde jag aldrig tänka mig att jag skulle bli huvudklassförälder i en svenskspråkig lågstadieskola och en ivrig medlem i Hem och skola i Åbo rf.