Alumnprofilen: Monika Janfelt

Berätta lite om dig själv. Vem är du?
Jag är Monika Janfelt och hemma från Österbotten. Efter en mellanlandning i Stockholm är jag sedan flera år bosatt i Danmark. Jag är gift och har två döttrar och just nu är jag bokaktuell med: You and your PhD. Essential career advice for doctoral students.

Vad studerade du och när?
Jag började studera historia hösten 1983 och valde mina biämnen så att jag kunde bli historie- och samhällslärare i gymnasiet. Det var den vägen jag gärna ville gå. Jag tyckte det var roligt att studera, och läste därför också lite spanska, religionshistoria och filosofi. Jag auskulterade och lämnade in min pro gradu avhandling 1990.

Vad arbetar du med nu och hur kommer det sig att du hamnade där?
I dag är jag egenföretagare. Vi valde namnet Moveo Nordic som firmanamn därför att de nordiska länderna på så många olika sätt är min värld, både arbetsmässigt och privat och därför att Moveo handlar om att hjälpa människor att förflytta sig i sitt arbetsliv.

Under min forskarutbildning vid Åbo Akademi och min mångåriga forskarkarriär vid Syddansk Universitet (SDU) lärde jag mig det som är grunden för mitt företag: att förstå vad forskning handlar om och hur universitetssektorn fungerar. Och inte minst att arbeta mycket självständigt.

Idag hjälper jag dels forskare med karriärval, strategiska beslut och reflektioner över sitt arbetsliv, dels universitet, fakulteter och forskningsgrupper med att designa kurser och större utvecklingsprogram.

Man skall kunna hantera många olika roller, uppgifter och uppdrag som konsult. Ibland håller jag kurser och workshops, utvecklar nya aktiviteter, ger feedback på testprofiler eller talar med enskilda forskare om deras arbetsliv. Andra gånger skriver jag böcker, håller föredrag, läser in mig på nya ämnen och förbereder ett nytt uppdrag, eller deltar i en konferens. Och som i alla andra jobb är det en hel del administration och så skall man vara bra på att lösa små och stora problem.

Men du började alltså din karriär som forskare?
Min handledare, professor Max Engman, frågade om jag ville forska och skriva en licentiatavhandling. Jag såg det som en enastående möjlighet och tänkte att gymnasielärare kunde jag alltid bli senare. Efter licentiatexamen forsatte jag med en doktorsavhandling och på den vägen blev det. Efter min disputation (1998) och min tid i Åbo, och senare Stockholm och Köpenhamn fick jag en fast forskartjänst som lektor vid Syddansk Universitet (SDU).

Efter 11 år med forskning, olika nordiska samarbetsprojekt, undervisning, handledning, tentor mm. kände jag att det var tid att uppleva andra sidor av arbetsmarknaden. Ett karriärskifte betydde också att jag kunde utveckla min egen professionella roll på ett nytt och annat sätt. Jag hade en dröm om att bli egenföretagare men var osäker på om det kunde gå. Därför beslöt jag att söka en tjänst vid HR-avdelningen på SDU. Efter 5 år som karriärkonsult på SDU var jag klar att bli egenföretagare på heltid. Det är där jag är nu.

Var ser du att behoven ligger när det gäller karriärcoaching och -rådgivning för just forskare? Vad är det som efterfrågas och i vilken omfattning satsas det i Norden på t.ex. unga forskares karriärutveckling?
Många doktorander och s.k. ”unga forskare” frågar sig om de vill eller kan fortsätta med forskning eller om de skall göra något annat, och vad detta annat i så fall kunde vara. Det inte alltid lätt att se vilka möjligheter man har och hur man kan hantera sina karriärval. De frågor mera etablerade forskare står inför handlar ofta om strategisk riktning  och ledning. Men också hur man hanterar stor arbetspress.

Nordiska universitet satsar mera och mera på olika karriäraktiviteter för forskare. Men de gör det på väldigt olika sätt. Några universitet har etablerat karriärcentrer för doktorander, där man erbjuder många olika slags karriärservice. Andra arbetar inte med en enhetlig model, utan mera projektbaserat.

Det finns ett stort behov av olika kärriärutvecklingsaktiviteter för forskare och ledare på alla nivåer i universitetssektorn. Dels för att det är krävande att vara forskare idag, men också för att arbetsmarknaden har blivit rätt mobil. Ibland har vi själva ett behov av att lära oss nytt och därmed flytta på oss. Ibland blir vi tvugna att söka oss vidare. Därför är frågor om karriärval inte något som bara unga människor står inför, utan något som vi alla då och då måste förhålla oss till.

Under studietiden kunde jag aldrig tänka mig att bli forskare. Det visste jag med säkerhet.

Du kan läsa mera om Monika Janfelt på www.moveonordic.com och se hennes CV på LinkedIn.

Fotograf: Camilla Hey