Alumnprofilen: Susanna Sepponen

Susanna Sepponen, berätta lite om dig själv. Vem är du?
Jag är en 45-årig hållbarhetsexpert, humanist och nordist med bakgrund i Åbo, Helsingfors, Oslo, S:t Petersburg och Ålands skärgård. Idag bor jag i Borgå med min familj. Jag trivs bäst i gröna, urbana miljöer och uppskattar Borgås kulturhistoria, konst och musik, närproducerade gourmetmat, internationella turism, friluftsområden, skogar och skärgård. Jag är en ivrig förespråkare för livslångt lärande och värdesätter goda upplevelser, så på fritiden sysslar jag med allt möjligt från matlagning och undermålig golf till varierande språkstudier och verkliga och virtuella resor i världen.

Vad studerade du och när?
Jag studerade ryska, polska, företagsekonomi och östhandel och blev utexaminerad från Åbo Akademi år 1999 som filosofie magister i ryska språket med fackspråklig-merkantil inriktning.

Var finns du idag, vad jobbar du med och hur kommer det sig att du hamnade där?
Idag jobbar jag som senior konsult och business manager på företaget Gaia Consulting i Helsingfors. Vi är specialiserade på hållbar affärsutveckling och arbetar med våra kunder inom privat och offentlig sektor för mer hållbara lösningar med fokus på klimat, miljö, energi, resurseffektivitet, bioekonomi, cleantech, riskhantering och säkerhet. Jag jobbar mestadels med innovationsstudier, strategiprocesser och evalueringar av program och organisationer. Jag jobbar också mycket med nordiska och arktiska samarbetsprojekt. Arbetet är superspännande och jag lär mig något nytt varje dag, samtidigt som det känns viktigt att vara med på ett hörn och bidra till bevarandet av planetens bärkraft.

Då jag kom till Gaia för fem år sedan hade jag en lång bakgrund inom nordiskt forsknings-, innovations- och utbildningssamarbete. Jag har tidigare jobbat bl.a. på Finlands Akademi och på Nordiska ministerrådets samarbetsorganisation NordForsk i Oslo.

Du har arbetat med många spännande saker, men din karriär är inte nödvändigtvis den mest typiska för person med en examen i språk. Har det varit ett medvetet val från din sida och i vilken mån upplever du att du haft nytta av din examen?
Valet att läsa ryska handlade för mig mer om passion än om specifika karriärplaner. Mitt intresse för ryska språket och litteraturen vaknade redan då jag efter studentexamen vistades en längre tid i S:t Petersburg. Jag blev väl ganska förälskad i både språket och staden och återvände regelbundet under många år. Då jag år 1997 fick jobb som projektledare för utbildnings- och forskningsfrågor på Nordiska ministerrådets kontor i S:t Petersburg blev jag engagerad i det nordiska samarbetet. Det kändes också väldigt naturligt, då jag alltid identifierat mig som nordbo minst lika mycket som finländare. Mitt nuvarande arbete är också baserat på ett starkt engagemang och en tro på att forskning och innovation är centrala drivkrafter för mer hållbara samhällen både här i Norden och globalt.

Den största nyttan jag hittills haft i arbetslivet av min examen är väl just det att jag har en högre högskole-examen. I dagens arbetsliv där kunskap fort blir utdaterad och nya behov uppstår, blir det allt viktigare att bygga en bra grund för fortsatt lärande, som man sedan kan utveckla åt olika håll. Och även om det ryska språket aldrig har kommit att utgöra kärnan i mitt yrke så har jag alltid haft stor glädje av språket och emellanåt också konkret nytta, t.ex. fick jag för en tid sedan fungera som tolk på ett arktiskt möte som vi stod värd för.

Har du något speciellt minne du vill dela med dig av från din studietid?
Först och främst vill jag nämna den aktiva, generösa och extremt roliga ämnesorganisation Druzhba som fungerade på ryska institutionen under hela min studietid och alla de minnesvärda evenemangen och resorna som vi ordnade. Jag minns också med tacksamhet alla arbetsmöjligheter som uppstod under studietiden. Bl.a. fick jag jobba som föreläsare och kanslist på ryska institutionen, med intervjuundersökningar på dåvarande Åbo Handelshögskola och med varierande tolkuppdrag. Jag lyfter på hatten för alla som var beredda att ge en ung student de här möjligheterna till professionell utveckling och är glad att jag vågade hoppa på tåget när möjligheten erbjöds.

Under studietiden kunde jag aldrig tänka mig att språkvetenskapen i framtiden skulle ha en så stor betydelse för digitaliseringen av samhället och bl.a. utvecklandet av hållbara samhälls- och välfärdslösningar. Att detta inte var helt uppenbart för mig på 90-talet är ett annat bra exempel på hur lite vi kan förutse vilka möjligheter våra grundstudier öppnar för oss och att det viktigaste är att skapa en god bas av kunskaper och färdigheter att bygga vidare på resten av livet.