Alumnprofilen: Tor Stendahl

Berätta lite om dig själv. Vem är du? Vad studerade du och när?
Mitt namn är Tor Stendahl, jag är 52 år gammal och bor i Helsingfors med min fru. Vi har två barn. Ursprungligen är jag hemma från Åbo, men flyttade till Sverige när jag var 10 år gammal. Under tonåren bodde jag i Sverige, tills familjen flyttade till Helsingfors när jag var 17 år. Där slutförde jag mina gymnasiestudier i Gymnasiet Lärkan. Till Åbo återvände jag när jag började studera kemiteknik år 1990.

Jag studerade analytisk kemi som huvudämne vid Kemisk-tekniska fakulteten från 1990–1997. Jag visste från början att jag inte var en forskartyp, utan att jag ville jobba med försäljning, och därför valde jag industriell ekonomi som biämne.

Att studera kemiteknik är lite av ett släktfel – min far, bror, farbror och svåger har alla studerat kemiteknik vid Åbo Akademi. Dessutom har jag en del kusiner som också studerat där. Själv har jag alltid varit intresserad av kemi och naturvetenskaper, men när jag sökte studieplats baserade sig mitt beslut delvis på det faktum att min bror redan studerade kemiteknik vid Åbo Akademi. Det var ett lätt val, eftersom jag hört så mycket om hur studierna och studielivet gick till.

Var finns du idag, vad jobbar du med och hur kommer det sig att du hamnade där?
Idag jobbar jag på BASF Oy som landschef för Finland och är med om att driva ett projekt för att bygga en fabrik som ska producera katodmaterial för batteriindustrin i Harjavalta.

Jag blev anställd på BASF Oy strax innan jag blev färdig diplomingenjör och har nu redan jobbat inom företaget i 24 år. Jag började min karriär som teknisk försäljare, och har sedan dess haft möjlighet att jobba inom flera delar av företaget, huvudsakligen inom försäljning. Flyttade även med familjen till Göteborg för att jobba vid vårt kontor där.

Det är mycket givande att jobba för en av världens största kemikoncerner. I och med att det är så stort, så känns det att man verkligen kan åstadkomma förändringar i världen och det har också betytt att jag har fått många nya möjligheter och positioner, även utomlands.

Berätta mer om hur ditt jobb bidrar till ett mera hållbart Finland och en mera hållbar värld?
I dagens läge är det viktigt att förstå hur kemi kan vara en möjliggörare för hållbarhet. Kemi finns överallt. Kemi bidrar till tillgången till rent vatten, till att få bättre skördar med hjälp av bekämpningsmedel och t.ex. till minskat beroende av fossila bränslen genom elektrifiering av bilindustrin i och med utveckling och produktion av nya och bättre batterimaterial. Vill man vara med och göra världen mera hållbar så är kemi inte alls dumt att kunna.

På BASF producerar vi kemikalier för nästan alla branscher och applikationer och vi jobbar hårt på att både minska vårt eget CO₂-fotavtryck och på att erbjuda våra kunder produkter som hjälper dem uppnå sina hållbarhetsmål och sänka slutprodukternas CO₂-avtryck. Vi jobbar bland annat med kemisk återvinning av plast, med att sluta cirkeln för batterier, med utnyttjande av förnyelsebar energi i våra kemiska processer samt med ökad användning av förnyelsebara råvaror iställer för fossila.

Just nu leder jag ett projekt som är det första av sitt slag i Europa. Vi bygger en fabrik i Harjavalta som ska producera katodaktiva material (Cathode Active Materials – CAM). Katodmaterialet är en av de viktigaste komponenterna i elbilars batterier och har en stor inverkan på laddningshastigheten, körsträckan och säkerheten.

Vårt mål är att innan 2025 utveckla ett material som fördubblar kördistansen för en normal familjebil från 300 till 600 km och som kan laddas full på 15 minuter. Fabriken kommer att bli en viktig del av den europeiska värdekedjan för batterier. Tillsammans med vår andra investering i Tyskland, förser fabriken cellproducenterna med hållbart producerat katodmaterial och bidrar därmed till att vi minskar CO₂-utsläppen från trafiken och ökar antalet elbilar i trafiken framtiden.

Har du något speciellt minne du vill dela med dig av från din studietid?
Jag var mycket aktivt med i studielivet. Jag var bland annat ordförande för Kemistklubbens styrelse år 1993, satt med i Borgrådet 1991 och Axels Sportklubb 1992. Jag var även sångledare ett par år, spexamiral och fungerade som studeranderepresentant i fakultetsrådet och institutionsrådet som fanns på den tiden. Ännu idag är jag aktiv inom kemiteknikernas alumnförening Axels och Stinas Gamyler.

Generellt var det studielivet och framförallt de vänner som man fick under studietiden som var den största behållningen för mej (förutom en bra utbildning förstås 🙂 ). Under min studietid fick jag vänner för livet och ett nätverk som jag fortfarande har nytta av i arbetslivet.

Tillsammans med studiegänget kom vi på alla möjliga slags spratt och rivalitet mellan studentföreningarna var inte alls ovanligt. För att nämna något lite extremt så kan jag berätta att vi en gång lyfte upp en KK-grönmålad Volvo Duett på Åbohankens tak. Det blev nog en chock för hankeiterna nästa morgon …!

Under studietiden kunde jag aldrig tänka mig att jag skulle kunna ha användning av de konditionella konstanterna (analytisk kemi). Trots att vissa delar av studierna kändes irrelevanta så är det tröstande att veta att jag faktiskt hade mycket nytta av mina studier när jag väl tog steget ut i arbetslivet. Jag hade nog inte heller tänkt mig att jag skulle jobba så här länge för en och samma arbetsgivare, men det bevisar bara hur väl jag har trivts.