10.6.2019
Åbo Akademi driver tillsammans med Jyväskylä universitet ett projekt i ämnesgränsöverskridande undervisning. Tanken är att hitta kopplingar mellan olika ämnen och lära elever att se fenomen i vardagen ur många olika perspektiv på samma gång.
Projektet Idemo (Integrated Subject and Democratic Education) kring ämnesövergripande pedagogik är finansierad av regeringen Sipilä i strävan att utveckla lärarutbildningarna nationellt. Projektet beviljades 750 000 euro av undervisnings- och kulturministeriet våren 2018. Arbetet inleddes hösten 2018 och pågår till 2021. Åbo Akademi leder projektet genom akademilektorerna Mårten Björkgren och Tom Gullberg. Jyväskylä universitet är partner i projektet genom universitetslektor Matti Rautiainen och forskare Matti Hiljanen. Projektets koordineras av Nina Enkvist i ett nära samarbete med Vasa övningsskola och lektor Anders Fransén.
– Vad som är en aning speciellt är att projektet leds av lektorer och inte av professorer. Vi satsar just nu på årets ämnesstuderande, de är 45 stycken som deltagit i en studiehelhet som kallas ämnesövergripande pedagogik. Vi har plockat resurser genom ett samarbete med en kurs i tillämpad pedagogik och i ämnesdidaktik, säger Mårten Björkgren.
– Det vi vill är att utveckla ämneslärarutbildningen, både vid Åbo Akademi och vid Jyväskylä universitet. Det handlar om ett forskningsbaserat utvecklingsarbete som bidrar till ett bredare kunnande bland ämneslärare. Den centrala poängen är en samverkan och ett lärande över ämnesgränserna. Vad samarbetet med Jyväskylä gäller så har de en stark tradition av demokratifostran och undervisning i mänskliga rättigheter, färdigheter, attityder och kritiskt tänkande redan sedan tidigare.
Avsikten, säger Björkgren, är att skapa en studiehelhet redan i år för alla ämneslärarstuderande. Projektet har också en blogg där årets studerande reflekterar över ämnesövergripande lärande. Kursen kommer att växa till en två studiepoängs helhet nästa vår med varierande uppföljningar i de ämnesdidaktiska kurserna.
– Under de tre projektåren tänker vi utforska och utveckla ämnesövergripande pedagogik i teori och praktik. Blivande lärare introduceras i på forskning baserade utgångspunkter och verksamhetsmodeller för helhetsskapande undervisning närmast som ett kollaborativt komplement till den i regel ämnesindelade gymnasieundervisningen.
Hur ser det här ut mera konkret, exakt vad är det som lärs ut?
– Tanken är att till exempel i gymnasiet kunna kombinera en kurs i kemi med en kurs i psykologi och i framtiden bredda det här gränsöverskridande samarbetet mellan ämnena. Det betyder inte att man ska slopa de enskilda ämnena i gymnasiet som sådana eller att slopa de ämnesinriktade lärarstudierna – men studier i gymnasiet ska kunna kombinera ämnens mål och innehåll, tematisera och se var beröringspunkterna finns och våra lärare ska kunna leda sådan verksamhet.
– I gymnasierna finns idag finns allt oftare många uppslag till möjliga projekt till exempel genom att studera olika fenomen i vardagen. Då ser man att flera ämnen försöker bidra till en djupare förståelse av det man tittar på samtidigt som man stärker medvetenheten om att alla delar är viktiga.
– Projektet sorterar under ämnesövergripande pedagogik där man tittar på de ämnen skolan undervisar, och på skolans värdegrund i kombination med demokratifostran. Man blir aldrig färdig med utvecklandet av undervisningen. Saker i samhället och vår värld förändras hela tiden och undervisningen måste svara mot det.
Tvärvetenskap och gränsöverskridande är begrepp som betonats åtminstone hela 2000-talet. En aspekt man får höra av forskare som leder tvärvetenskapliga projekt vid universitet är att det som behövs är folk som verkligen kan sina egna ämnen tillräckligt djupt för att de ska ha något att bidra med.
– Jo, det finns förstås samma utmaning i gymnasierna – att lärarens kunskaper i det egna ämnet är basen för att konstruktivt göra något gränsöverskridande. Lärarens ämnessyn tycks behöva granskas utgående från ett helhetsuppdrag i utbildningen kring till exempel demokrati, delaktighet och hållbar utveckling. Att behärska sitt ämne innebär idag också att se dess relevans och beröringspunkter i samverkan med andra läroämnen. Och i universitetsvärlden är det igen inte lätt att hitta konsensus, vad man tillsammans kan utgå från i till exempel tvärvetenskapligt samarbete. Det vill säga det kan vara svårt att hitta en tillräcklig samsyn om var man hittar en gemensam grund för det ämnesövergripande. Och det beror ofta på en ökad specialisering och att man inte har en gemensam vetenskaplig grund att stå på.
– Men det här med ämnesintegrerade kunskaper är något som de politiska beslutsfattarna utgående från OECD:s riktlinjer drivit länge och regeringen vill förändra och påverka undervisningen, och i sista hand är det statsmakten som bestämmer målen. Regeringen far efter globala trender, men idén om att det tvärvetenskapliga ska utvecklas och drivas är även en trend i Finland överlag.
Björkgren berättar att man som led ett led i arbetet med projektet har inlett kontakter med potentiella projektgymnasier för att stöda dem i utvecklingsarbetet. Möjligheten att delta är en utmaning för gymnasierna på grund av det höga tempot av förändringar i utbildningsuppdraget. Ett första steg är att utreda hur gymnasierna förstår den gränsöverskridande verksamheten och vad man vill uppnå med stöd från Idemo och den kompetens som finns hos lärarutbildare i såväl Åbo, Vasa som Jyväskylä.
– Aktualiteten i projektet hittar man i vår tids stora frågor som inte kan lösas genom att enbart jobba med enskilda ämnen. Jag tänker på frågor som hållbar utveckling, ekologi, polarisering, och andra stora frågor som präglar vår tid.
Aktualiteten i projektet hittar man i vår tids stora frågor som inte kan lösas genom att enbart jobba med enskilda ämnen. Jag tänker på frågor som hållbar utveckling, ekologi, polarisering, och andra stora frågor som präglar vår tid.
– En annan aspekt som statsmakten var bekymrad över och en fråga som inte alls är irrelevant är att vi ska hjälpa till i att utveckla kritiskt och innovativt tänkande och handlingsberedskap hos våra gymnasiestuderande inför de föränderliga krav som de möter i framtidens samhälle och arbetsliv. Och en central färdighet ur det perspektivet är beredskapen att jobba tillsammans över olika ämnesgränser och vetenskapsområden.
Samtidigt säger Björkgren att det inte är så enkelt att veta vilka grundfärdigheter man ska få i gymnasiet och exakt var det ämnesövergripande ska hitta sin plats.
– En del av lösningen finns i verksamhetskulturen, att man mer än tidigare jobbar för att vara mera öppen för att kollegialt jobba tillsammans.
Finns det exempel på tillämpningar av det ämnesgränsöverskridande arbetet i skolor redan nu?
– Landets gymnasier åläggs idag att erbjuda minst tre valbara och fördjupade temastudiekurser som till sin karaktär är ämnesövergripande. Det handlar för det första om tvärvetenskapligt tänkande, för det andra om undersökande projektarbete med hjälp av digitala arbetssätt, och för det tredje om vardagskompetens.
Inom Åbo Akademis ämneslärarutbildning kan nämnas samarbetet med Vasa övningsskola i det ämnesövergripande exemplet ”Learning by Moving”. Här sker en konkretisering av en ämnesintegrerad strävan där den studerande, i dialog med en mentor/studerande i idrottens didaktik, planerar och genomför några lektioner med inslag av fysisk aktivitet i ämnesundervisningen. Detta exempel anknyter till det nationella projektet ”Skola i rörelse” och syftet att frångå stillasittandet under lektionerna och aktivera hela människan i lärandet, både fysiskt och mentalt. Ett sätt är att använda dramapedagogiska arbetssätt som inkluderar fysisk aktivitet eller olika former av värderingsövningar där de studerande rör på sig i eller utanför klassrummet. Enligt vårens utvärderingar anser både lärarstuderande och gymnasiestuderande att dessa inslag haft en positiv betydelse för motivationen och att det är roligt med sådana inslag i undervisningen. De studerande upplever att de orkar bättre när de får röra på sig.
Projektets blogg: wordpress.com/view/idemoproject.home.blog.