18.3.2024

TEXT: Pamela Friström

Barnlitteraturen bryter med och mot samhällets och de vuxnas tid

På vilket sätt illustreras tid och miljöfrågor i bilderböcker? Vad händer med bilderboken när vår samtid blir allt mer digital? På vilket sätt utmanar den samtida barnlitteraturen vår uppfattning av tid – inte minst kring de klimatförändringar som präglar vår tid?

I antologin Tidsligheter. Ekokritiska, barnlitterära och kulturteoretiska perspektiv på tid utforskar tretton skribenter från Finland och Sverige begreppet tid i barn- och ungdomslitteratur.

Det handlar om ungas vänskap i smarttelefonernas tid, psykisk ohälsa som omöjliggör förväntade livsförlopp, fantasyskildringar som tänjer på tidsnormer och om klimathotets avtryck i ungdomsromaner. Författarna visar hur bilderböcker utforskar mörker, ängslan och ovisshet, hur bilderbokspoesi ifrågasätter vuxenvärldens klocktid, hur interaktiva flippböcker omskapar tid och hur något så tillsynes enkelt som försättsblad kan rymma ett flöde av tidsligheter.

– Vi lever i en brytningstid när det gäller miljö, ekologi och demokrati. Vad händer med den finlandssvenska barnlitteraturens roll i en sådan tid? Vilka typer av tidslighet beskriver, skapar, upprättar och utmanar barnlitteraturen? säger Mia Österlund, projektledare och specialforskare i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

Vi lever i en brytningstid när det gäller miljö, ekologi och demokrati. Vad händer med den finlandssvenska barnlitteraturens roll i en sådan tid?

Antologin föddes ur ett forskningsprojekt vid Åbo Akademi om konkurrerande tidsordningar i 2000-talets finlandssvenska litteratur och kultur för barn och ungdomar. Projektet knyter samman litteraturvetenskaplig teori med ekokritisk forskning, queerteori och tidsforskning och forskare från varierande discipliner, i både Finland och Sverige.

En tid i förändring

Ett centralt begrepp, hämtat ur ekokritiken, som återkommer i boken är antropocen. Antropocenen, eller människans tidsålder, betecknar en ny geologisk epok då det avtryck mänskligheten satt på klimat och ekologi är bestående. En förändring som sätter kraftiga avtryck även i barnlitterära och kulturteoretiska sammanhang.

– Överlag reagerar barnlitteraturen väldigt snabbt, och det gäller också klimat- och miljöfrågor, säger Österlund.

I antologin skriver Ann-Charlotte Palmgren, universitetslektor i genusvetenskap vid Åbo Akademi, till exempel ett kapitel om mem i sociala medier som anspelar på Greta Thunberg och hur de använts av så väl klimataktivister och högerpopulister.

– Jag tänker att det här är ett kapitel som kan användas i skolvärlden när man har mediafostran, framhåller Österlund.

I ett annat kapitel skriver Jenny Jarlsdotter Wikström, forskare i litteraturvetenskap vid Umeå Universitet om ängslan och ovisshet i Lena Frölander-Ulfs bilderböcker Jag, Fidel och skogen och Mörkerboken.

– Vi har ju ett oerhört läckert material särskilt i bilderböckerna som är så visuellt tilltalande. Enligt läroplanen ska barnlitteratur användas på alla stadier inom den grundläggande utbildningen, och här erbjuder vi nycklar att behandla teman som ångest och ovisshet genom bilderboken. Det är vår gåva till lärarna, säger Österlund.

Medan forskarna arbetade på boken kom pandemin, och begreppet tid fick en helt ny mening.

Ursprungligen var projektet inriktat på att konkret kombinera metoder från litteraturvetenskapen och etnologin i workshopar och intervjuer med unga, men pandemin tvingade forskarna att kasta om sina planer fullständigt.

– Samtidigt blev vårt projekt med ens så mycket mer aktuellt och angeläget än vi hade kunnat föreställa, oss och i ljuset av samhällskrisen fick vår syn på tidslighet ett helt nytt sammanhang, säger Mia Österlund.

Den rika finlandssvenska barnlitteraturen

Enligt Österlund är forskningsantologin en milstolpe eftersom det är ovanligt att finlandssvensk barnlitteratur – tillsammans med inslag av svensk barnbok – får en hel bok tillägnad sig. Det saknas överblickande studier.

– Finlandssvensk barnlitteratur är fortsättningsvis ett område det inte har forskats så mycket i, och mera forskning behövs. Det vi vill förmedla och visa är vilket fantastiskt material den samtida finlandssvenska barn- och ungdomsboken i Finland är – för vad än vi söker teoretiskt, så hittar vi det också i den finlandssvenska barn- och ungdomslitteraturen.

Utgivningen må vara liten till sitt omfång, 20–25 titlar årligen, men till sitt innehåll går finlandssvensk barnlitteratur i uppfordrande dialog med sin samtid.

– Att kunna lyfta den här postmillenniala mycket hyllade, prisbelönta, översatta och internationellt heta finlandssvenska barnlitteraturen och ge den en seriös beskrivning i forskningen har varit väldigt viktigt inte bara för oss utan för hela det litteraturvetenskapliga forskningsfältet. Utgivningen må vara liten till sitt omfång, 20–25 titlar årligen, men till sitt innehåll går finlandssvensk barnlitteratur i uppfordrande dialog med sin samtid, inte minst i frågor som berör vad tid är, hur vi förhåller oss till tid och vad tid kunde vara.

Utforskandet av den svenska barnlitteraturen i Finland stannar inte där. Österlund har redan under två års tid lett följande stora forskningsprojekt, Tippelill. Där utforskas hur en recensionsverksamhet och småningom en forskning i det barnlitterära uppstår från 1800-talet och framåt.

– Med vår kommande bok vill vi lägga grunden för ny forskning. Det gör vi genom att skapa överblick, vilket i nuläget saknas, säger Mia Österlund.

Medverkande i antologin är Pia Ahlbäck, Fanny Ambjörnsson, Sofia Ekstam, Elina Druker, Heidi Höglund, Sofia Jusslin, Maria Jönsson, Judith Meurer-Bongardt, Ann-Charlotte Palmgren, Julia Tidigs, Jenny Jarlsdotter Wikström, Katrina Åkerholm och Mia Österlund.

E-boken finns att läsa gratis på Svenska litteratursällskapets webbsidor.