26.2.2019
Vårt arbetsminne korrelerar med hur bra vi klarar oss i karriären. I början av decenniet fanns det många aktörer på marknaden som sade sig erbjuda minnesträning som förbättrar arbetsminnet. Senare forskning visar att påståendet inte håller.
För ungefär tio år sedan var det i ropet att öva upp sitt arbetsminne med träningsprogram. Daniel Fellmans doktorsarbete vid ämnet psykologi vid Åbo Akademi undersökte om det går att förbättra arbetsminnet genom en intensiv och adaptiv arbetsminnesträning.
– För det första behöver ”arbetsminnet” definieras. Man kunde säga att arbetsminnet kan efterliknas med människans motsvarighet till datorns RAM-minne. Det handlar om en förmåga att medvetandehålla och manipulera information under en kortare tid. Arbetsminnets kapacitet är begränsad och det finns variation mellan individer, säger Fellman.
Han säger vidare att arbetsminnet är kopplat till de flesta vardagliga förmågor som kräver kognitivt tänkande eller kognition över huvud taget. Studier har till exempel påvisat att det finns ett samband mellan arbetsminnesprestation och hur framgångsrik man kommer att vara i skolan. Även om ovanstående samband inte är kausalt kan man säga att arbetsminnet besitter ett prediktivt värde om hur man kommer att lyckas i framtiden.
Kan man utvidga arbetsminnet genom träning? Det påstår en hel del kommersiella aktörer i minnesträningsbranschen. Googlar man får man direkt en mängd resultat, tips och länkar till träningsprogram (ofta riktade till barn). Även en del forskningsresultat påstår detsamma: att träningen ger effekt.
– Jo, för tio år sedan tydde en del forskning på detta men tyvärr var metodologin i dessa tidiga studier bristfälliga. Sampelstorlekarna var små och studierna inkluderade sällan en aktiv kontrollgrupp som fick så kallad placeboträning i samma mängd som experimentgruppen fick minnesträning. Senare studier som tagit i beaktande de metodologiska tillkortakommandena visar att arbetsminnesträningen har mycket liten effekt.
Fellmans egen forskning gjordes med testgrupper (med 30–40 deltagare per grupp) varav en grupp ägnade sig åt arbetsminnesträning och den andra (aktiva) kontrollgruppen ägnade sig åt frågesportsuppgifter som inte belastade arbetsminnet i större utsträckning. Båda grupperna utförde tre eller fyra träningssessioner per vecka i fyra eller fem veckor. Arbetsminnesträningen var både utmanande och intensiv, svårighetsgraden justerades utifrån hur bra man presterade – när man blivit bra på en uppgift höjdes nivån.
Träningen handlade om att komma ihåg icke-relaterade siffer- och bokstavssekvenser, och problemlösningsuppgifter.
På vilket sätt kopplar arbetsminnet till språkförståelse?
– Långa svåra meningar kräver arbetsminne för att förstås.
Men säg att man läser Immanuel Kant, som skriver omöjligt långa meningar – i början är det svårt att hänga med men man lär sig medan man läser och det som först var obegripligt blir åtminstone mer begripligt efter en tid – och det är bundet till att jag blir bekant med kontexten Kant skriver i. Har mitt arbetsminne förbättrats i så fall?
– Nej, det där är en strategi du lärt dig i läsningen.
Men säg telefonnummer då. Jag tenderar att komma ihåg dem genom att först komma ihåg riktnumret eller den första trenummerserien, säg 050, och sedan de följande siffrorna i grupper om tre, två, två – och när jag gör det så har jag större chans att komma ihåg någons telefonnummer.
– Det är fråga om chunking, eller uppdelning, en typisk strategi. Tillbaka till Fellmans undersökning. Resultatet för den grupp som tränar arbetsminnet var att deltagarna blev bättre på den uppgift de tränat på under träningsperioden samt i otränade arbetsminnesuppgifter som delade samma uppgiftsparadigm med den tränade. Däremot observerades inga förbättringar i arbetsminnesuppgifter som inte delade samma uppgiftsparadigm med den tränade uppgiften. En potentiellt viktig mekanism för den här begränsade träningsframgången är de strategier som man använder. Deltagare som tog i bruk minnesstrategier visade bättre framgång.
Resultatet i avhandlingen ger inget stöd för den rådande kapacitetshypotesen, enligt vilken arbetsminnets begränsade kapacitet kan utvidgas genom intensiv och utmanande träning. Fynden talar snarare för strategiförmedlingshypotesen enligt vilken kapaciteten inte ökar men man börjar använda sina minnesresurser effektivare genom att tillämpa strategier under träningsperioden.
Känner du till någon vetenskaplig diskussion av att vårt användande av sociala medier skulle påverka vår minneskapacitet – i meningen att vår ständiga uppkoppling, chattande, hoppande från ämne till ämne, bild till bild, och så vidare skulle ha haft en effekt på vårt arbetsminne?
– Tillsvidare har jag har inte sett någon övertygande evidens som skulle ge stöd för ett sådant påstående. Därför är det svårt att dra några större slutsatser kring sociala mediers inverkan på minneskapaciteten just nu.
