6.6.2023
Trots internationellt beröm var Sixten Ringboms verk om Kandinskij länge snarare en legend än en bok som lästes och kommenterades. Under senare år har verket åter upptäckts som en viktig i nyckel i att läsa och se Kandinskijs målningar.
Det är ingen överdrift att säga att de senaste tio åren har inneburit en massiv kulturtrend för kombinationen abstrakt konst och nyandlighet. Allt mera sällan behöver konstnärsnamn som Vassilij Kandinskij och Hilma af Klint några presentationer och förklaringar. De börjar bli delar av populärkulturen. Många kanske rentav kan identifiera madame Helena Blavatskij, ryskfödd andeskådare och grundare av det Teosofiska sällskapet vid förra sekelskiftet. Filmen Hilma av Lasse Hallström kom förra året och lanserades internationellt. Men den självklara kopplingen mellan abstrakta färgkombinationer och esoteriska läror hade inte varit självklar alls om det inte varit för en lärare och forskare vid Åbo Akademi: Sixten Ringbom. När han avled i cancer år 1992, bara 57 år gammal, var han redan den internationellt mest kände konstvetaren från Norden.
Ändå har Ringboms kanske viktigaste verk hittills bara varit tillgängligt i en svåråtkomlig utgåva med svartvita illustrationer från 1970, tryckt i Åbo Akademis humanistiska skriftserie. Det rör sig om The Sounding Cosmos, med undertiteln A Study in the Spiritualism of Kandinsky and the Genesis of Abstract Painting. Länge var boken mera en legend än en bok som faktiskt lästes och kommenterades. Trots att den berömde konstkritikern Hilton Kramer strödde lovord över Ringbom år 1972, i en artikel i New York Times, förblev expertisen tyst eller avvisande. Ringboms forskning passade inte in i den etablerade uppfattningen att teosofin och antroposofin (Rudolf Steiners utbrytning ur teosofin) var bara en pinsam parentes i Kandinskijs utveckling som konstnär. Detta började förändras i mitten av 1980-talet. År 1986 var Ringbom en av de konstvetare som engagerades i utställningsprojektet The Spiritual in Art i Los Angeles. Där bidrog han till att Hilma af Klint upptäcktes internationellt.
Elva år efter Ringboms död, i september 2013, hölls konferensen ”Enchanted modernities” (Förtrollade moderniteter) på Amsterdams universitet. Där blev det för första gången tydligt att konst- och religionsvetare börjat samlas i ett nytt gemensamt forskningsfält där det grundläggande pionjärverket är The Sounding Cosmos. Nu har till slut det svenska bokförlaget Stolpe lanserat en nyutgåva av boken med hårdpärm, tjockt papper och nästan alla Ringboms illustrationer återgivna i färg. Förhoppningsvis innebär detta att The Sounding Cosmos blir läst av fler än bara specialister. Det är ingen enkel bok att läsa, men mera njutbar än mycket annan akademisk litteratur. Ringbom var känd för sin arbetsdisciplin, sin noggrannhet med källorna och sin klara och tydliga engelska.
Ytligt sett har boken en enkel frågeställning: född ryss var Kandinskij präglad av en tyskspråkig romantisk tradition med många fantasifulla inslag. Men var detta huvudsaken, och kan man i så fall bortse från de jämnåriga teosoferna och antroposoferna? Slutsatsen blir att Kandinskijs läsning av äldre tyska romantiker är odokumenterad. Däremot innehåller hans arkiv direkta bevis på att han studerat teosofiska verk som Annie Besants och C.W. Leadbeaters Thought-Forms, en illustrerad atlas över hur tankar och känslor kan observeras som auror och färgade mönster av personer med särskilda gåvor. Ännu i vissa sena bilder använder Kandinskij former som helt tydligt är inspirerade av Besants och Leadbeaters ”tankeformer”.
Men det allra bästa med boken är inte dessa bevis på påverkan, utan att vi får se hur en mästare i bildanalys arbetar. Med täta hänvisningar till 133 illustrationer visar Ringbom hur teman i tidigare bilder, från början föreställande, bryts ner, omgrupperas, korsas och leder fram till kompositioner där varje fläck, linje och form refererar tillbaka till de motiv och symboler de utvecklats ur. Ur yttervärldens kroppar, ting och händelser ville Kandinskij destillera fram en inre ”klang”. Han förväntade sig att mänskligheten skulle utveckla sin känslighet för detta, och förstå sin plats i The Sounding Cosmos, ”det klingande kosmos”. Det som för andra kanske bara verkar vara mönster utan innehåll var med andra ord fullt av innehåll för Kandinskij. Med Ringboms hjälp kan vi rekonstruera innehållet och den ofta religiösa symboliken.
Det är bara synd att förlaget Stolpe inte riktigt verkar ha förstått hur en sådan analys fungerar och hur den blir lättläst. I originalutgåvan är de många bildreferenserna och korsreferenserna förtydligade med bildnummer i marginalen, så att man lätt kan bläddra upp och hitta bilden. I nyutgåvan har dessa nummer tagits bort. Det lär bli mycket bläddrande fram och tillbaka för den som vill läsa boken på annat vis än bara ytligt. Naturligtvis har man inte heller kunnat undvika att trycka en av illustrationerna (nr 56) upp och ner. Det goda med detta är möjligtvis att det verkar finnas stort behov av konstvetare med förmåga att se och inte bara läsa. I Sixtens Ringboms efterföljd.
Fred Andersson
Skribenten är universitetslektor i ämnet visuella studier vid ÅA.