12.10.2018
Sympower är ett företag på elmarknaden som säljer flexibilitet till stamnätet och handlar med reserverna på elmarknaden.
Sympower uppstod 2015, verksamheten började officiellt 2016 med bolaget uppdelat så att moderföretaget finns i Amsterdam och dotterbolaget i Åbo. Verkställande direktör för Åbobolaget är Mikael Marisa. Han har rekryterat Alexander Gyllenberg och Santeri Vuori, båda studerande vid Åbo Akademi. Sympower har drygt 20 anställda runt om i världen.
– Egentligen är det här inte ett resultat av vår kreativitet, snarare är det en påföljd av EU-kommissionens lagstiftning som kräver att det ska finnas firmor som producerar den här typen av tjänster, säger Mikael Marisa.
– Vår typ av företag behövs för att EU ska kunna uppnå sina mål i att reducera koldioxidutsläppen. Det vi skapar är flexibilitet på marknaden genom att identifiera lämpliga kunder som kan delta i vår reservpool. Flexibiliteten gör att marknaden och beredskapen att ta in mera väderkänslig grön energi växer.
Sympower är den största aktören på den finländska marknaden för efterfrågeflexibilitet inom störningsreserver. De ingår ett avtal med kunden som bestämmer hur och när kunden är beredd att stänga ner eller minska sin konsumtion och installerar mjukvara som sammanlänkar Sympowers övriga kunder med stamnätsbolaget. Man hoppas att mjukvaran ska bli industriell standard i branschen.
– Det vi försöker göra är att identifiera en process, till exempel flistillverkning i skogsindustrin, eller det som vi redan gjort: sågar som torkar trä, säger Vuori.
– De maskinella torkarna är stora eldrivna fläktar. För själva torkningsprocessen spelar det ingen märkbar roll om det förekommer små pauser. Vi ringde helt enkelt upp alla sågar som torkar trä som vi kom på och inledde ett samarbete med dem, säger Gyllenberg.
– En del av arbetet är att fundera på vilka processer som vi kunde ta med i vårt samarbete. Belöning och champagne åt den som kommer på något bra och ringer in, säger Marisa.
All världens docenter
Av Alexander Gyllenberg, Santeri Vuori, och Mikael Marisa är det Vuori som har en utbildning som man rimligtvis kunde associera med ett tekniskt yrke – han studerar process- och reglerteknik vid Åbo Akademi och ska ta paus från arbetet för att bli klar med sin diplomingenjörsexamen.
Mikael Marisa är däremot statsvetare från Åbo universitet och Alexander Gyllenberg studerar nationalekonomi vid Åbo Akademi.
Marisa och Gyllenberg säger med en mun att universitetsstudierna varit av avgörande betydelse för deras förmåga att sköta sitt jobb i företaget.
– Strängt taget finns ju inte ett sådant här jobb innan vi skapat det, säger Marisa, så det gör det ju svårt att utbilda sig till det.
– Det man lär sig vid universitet är att ta in stora mängder information, sortera den, förstå vad som är väsentligt och hur ett sammanhang kopplar till ett annat, säger Gyllenberg.
– Och till exempel nationalekonomi ger förutsättningar för att förstå hur världen fungerar och vad som påverkar vad. Att nationalekonomin kan ge sinsemellan motstridiga bilder är inte relevant i det här fallet – utan att man lär sig se helheter.
– För mig har den vetenskapliga metoden varit avgörande, säger Marisa.
– Vad kan konstituera ett bevis för att något fungerar, vilka krav måste uppfyllas för att jag ska kunna lita på att något är fallet.
