18.3.2021
Företag är mycket känsliga för skandaler och negativ uppmärksamhet. Tillämpar man god affärsetik idag räcker det inte med att enbart begränsa sitt agerande till att hålla sig inom lagens råmärken – man måste förstå sin och företagets verksamhet i ett bredare perspektiv.
Vad fungerar som incitament för ett börsbolag att göra etiskt hållbara val? I sin doktorsavhandling undersöker Anna Romberg affärsetik och företagsskandaler ur aktieägarens, företagarens och arbetstagarens perspektiv.
– Att ta i bruk nya styr- och ledningssystem, som etiska riktlinjer och compliance-program (ungefär ”regelefterlevnad”/Red.) är inte en lösning på oetiska affärsföreteelser, säger Romberg.
Romberg har en bakgrund som ekonomiemagister vid Åbo Akademi med redovisning som huvudämne. Efter examen har hon bland annat jobbat på Telia i Stockholm, en tid med Eurasien som fokus – ett jobb som ledde henne in på etiska frågor och frågor om hur man hanterar sådana ur ett styrperspektiv.
Detta är aktuellt eftersom Telia under en period hade dotterbolag i de före detta Sovjetrepublikerna. Affärer gjordes bland annat med Uzbekistan åren 2007–18 – något som dök upp i Sveriges televisions program för undersökande journalistik Uppdrag granskning år 2012. Affärerna i Uzbekistan skulle visa sig ha följder för bolaget som sträcker sig ända fram tills nu då bolagets dåvarande direktörer friades för mutåtal i Svea hovrätt i februari i år.
– Den svenska lagstiftningen är inget som bolag är speciellt rädda för. Istället är det så kallade extraterritoriell lagstiftning, så som den amerikanska korruptionslagstiftningen som motiverar bolag och dess direktörer att implementera formella compliance-program. Telia, som företag, måste till exempel betala miljardskadestånd till USA för samma handlingar som direktörerna friades från i Sverige. Det vill säga för att ha betalt stora summor till dottern till Uzbekistans diktator.
Romberg säger att lagstiftningen för företag, särskilt gällande internationella affärer, har ändrats under de senaste tjugo åren. Idag kan till exempel ledningen inte längre hävda att de inte visste vad deras agenter i ett främmande land höll på med för att på så sätt göra sig immuna mot åtal. (Till exempel att agenten mutar personer i nyckelställning för att få igenom kontrakt eller tillträde till marknader.) Numera är bolagsstyrelsen skyldig att ta reda på hur deras affärer sköts i detalj, styrelserna är skyldiga att ställa besvärliga frågor, och så vidare. Ledningen är ansvarig för att implementera styr- och kontrollsystem för att förhindra oegentligheter och för att säkra att de har rätt information. Man kan inte stänga ögonen och påstå att man ”inte visste.”
Det är ett i brott i sig att inte ha tillräckliga system. Om myndigheterna inte kan påvisa mutor, så kanske de kan argumentera för att styrsystemen och kontrollerna är för dåliga.
– Det här kunde ännu för inte så länge sedan komma som en liten överraskning för folk med lång karriär, det vill säga folk som börjat jobba när andra regler gällde.
USA:s antikorruptionsregler strängare än EU:s
I exemplet med TeliaSonera och Uzbekistan kan man ta fasta på en omständighet som för en fördomsfull lekman kan verka något märklig. Nämligen att amerikansk lagstiftning är strängare än svensk. Det hör enligt Romberg ihop med att man i USA historiskt sätt har tagit internationell korruption på större allvar än inom EU. I EU har man ännu inte kommit till en lika entydig lagstiftning som den amerikanska och det verkar inte finnas någon starkare vilja bland de stora medlemsländerna att få till stånd en sådan. Några krav på strängare antikorruptionslagstiftning på EU-nivå syns inte heller i finländsk politik.
Eftersom amerikanska bolag kan tänkas få en nackdel i konkurrensen genom sin hårdare lagstiftning ser USA till att alla bolag som handlar med dollar använder amerikanska servrar för sina kommunikationer – och om de är börsnoterade i USA också att de alldeles säkert underkastas den amerikanska antikorruptionslagstiftningen. I praktiken betyder det här de flesta större internationella bolag, särskilt i väst. För Telias del, som ingick ett förlikningsavtal med det amerikanska justitiedepartementet (Department of Justice) och finansinspektionen (Securities and Exchange Commission) betydde det att man tvingades betala miljardbelopp i förlikning till det amerikanska justitiedepartementet, medan samma indicier ledde till friande domar i svenska domstolar.
Man kan ännu påpeka att vad gällde den amerikanska förlikningen så var det inte fråga om en domstolsprocess och därför inte heller fråga om någon fällande dom. Det är skillnad mellan jurisdiktioner. I Sverige bör personer först fällas innan ett företag kan ställas till svars. I USA, och även i europeiska länder som Holland och Frankrike har man en annan typ av mekanism som gör att företag kan förlika sig med myndigheter utan en formell domstolsprocess – detta då bevisbördan vad gäller mutor kan vara svår.
– Företag är mer än något annat rädda för att hamna i skandaler och då gäller det inte bara korruption utan allt som kan generera negativa rubriker. Man gör väldigt mycket för att se till att inte dra negativ uppmärksamhet på sig eftersom sådan direkt syns i kundrelationer och kanske främst i aktiekurser som sedan leder till att ledningen får problem med ägarna, kunderna och blir också en mindre attraktiv arbetsgivare.
Företag är mer än något annat rädda för att hamna i skandaler och då gäller det inte bara korruption utan allt som kan generera negativa rubriker.
För företag som ofta förekommer i medier kan det här synas i en enorm känslighet för hur saker ser ut. Detta särskilt i USA, där folk kan bli sparkade på vad som för en finländare verkar vara väldigt lösa grunder – till exempel på grund av tvetydiga uttalanden som aldrig skulle kunna leda till åtal i en domstol men som kan skapa ett socialt tryck som upplevs som skadligt för företaget. Att ge sparken för olämpliga uttalanden är alltså en del av företagets försvar mot skandaler och den känsligheten alltså för att skandaler kan ha en negativ effekt på bolagets värde.
Det som Romberg pratar om och det som hon arbetar med inom ramen för Nordic Business Ethics Initiative, som hon är medgrundare till, är dock betydligt bredare än enbart social rumsrenhet. Det Romberg försöker ta tag i är en heltäckande bild av hur företaget uppträder i världen – vilket är mera än att se till att fasaden ser rätt ut.
– Vad jag i mitt jobb gör är att försöka hitta styrmedel för att hjälpa företagsledningen att handla etiskt och visa varför de behöver göra det. Att våga prata om de svåra frågorna, prata om dilemman och säkra att det inte är upp till individen att bestämma vad som är rätt eller fel, och att se till att man transparent tar upp de här frågorna som en del av bolagets styrning.
Om jag förstår det du säger rätt så är företagens etiska beslut fortfarande relaterade till att göra vinst – men det du försöker visa är att oetiskt handlande ger mindre vinst?
– Precis. Kortsiktiga vinster kan ge stora kostnader på lång sikt. Det handlar om rykte och hur kunder förhåller sig till en. Jag brukar tala om att ett företag kan bygga en skuld mot samhället och miljön och på lång sikt är det inte lönsamt. I Telias fall var det ytterst lönsamt att göra affärer med Eurasien under en period, tills den osynliga skulden blev synliggjord av granskande medier.
Ett företag kan bygga en skuld mot samhället och miljön och på lång sikt är det inte lönsamt.
Företag är inte människor
En av sakerna att hålla i huvudet när det handlar om företagsetik är att företag inte är människor och därför inte direkt styrs av samvete eller mänskliga värderingar utan av regelverk och styrdokument. Företag, åtminstone börslistade aktiebolag, har som uppgift att generera möjligast mycket vinst för sin ägare.
Samtidigt är det människor med samveten och värderingar som gör beslut i bolagets namn och sedan tvingas leva med de besluten (och det är människor och miljö som råkar ut för beslutens verkningar). Det som Romberg gör är att hitta sätt för bolagsledningen att motivera varför det lönar sig att handla på ett etiskt hållbart sätt.
Uppgiften är fortfarande att göra maximal vinst, men om man ser helheten som ett språkspel så kan man med rätt vokabulär och genom att introducera logiska kedjor och tidsperspektiv bredda vad som kan och bör tas i beaktande av en ledning som vill agera etiskt men som behöver hitta språkliga verktyg och tankekedjor som ger nycklar till hur man kan styra företaget dit man vill. Antagandet här är alltså att företagsledningen vill styra sitt företag åt ett etiskt håll och då behöver kunna motivera för sina ägare varför det är en bra investering att styra på det etiska sättet.
I beskrivningen av Anna Rombergs avhandling står det att många företagsskandaler visat att hanteringen av etiska risker till viss del hanteras av externa parter, som aktiva ägare, grävande journalister och sociala intressegrupper. Efter en företagsskandal frågar sig många hur oegentligheter som mutbrott, penningtvätt och förskingring kunnat ske. Företaget, styrelseledamöter, chefer och revisorer är förvånade eftersom de antagit att företagets styr- och kontrollmekanismer varit tillräckliga.
– Ibland är de befintliga styrsystemen i vägen för att ledningen ska kunna agera etiskt. Till exempel i att systemet inte tillåter att man tar i beaktande tillräckligt långa tidsperspektiv eller om styrsystemet inte tar hänsyn till etiska dilemman, friktioner och problematisering så kan systemet bli en del av problemet. Det räcker inte heller att bara göra ”det som är rätt”. Redan när man börjar närma sig frågan om det vi är på väg att göra är ”rätt eller fel” borde man bli uppmärksam på att allt kanske inte står rätt till. Man ska inte komma nära gränsen. Att det är lagligt är inte samma sak som att det är rätt, säger Romberg.
Redan när man börjar närma sig frågan om det vi är på väg att göra är ”rätt eller fel” borde man bli uppmärksam på att allt kanske inte står rätt till. Man ska inte komma nära gränsen.
– Det här sättet att tänka utmanar en del invanda föreställningar, normer och praxis – det kommer en ny typ av information med i bilden.
– Och affärsetik ska vara obekvämt. Det är obekväma frågor som man kanske tidigare har ignorerat som blir synliga då man vidgar perspektivet. Det här betyder också att det ställs nya krav på företagens system, styrelse och ledare. Man måste kunna vara transparent i alla omständigheter och kunna upprätthålla en dialog gällande etiska dilemman, vädra olika åsikter och kunna lyfta fram oegentligheter utan att man ”skjuter budbäraren” som lägger fram dessa saker på bordet.