9.5.2022

Dagboken som källa: ett axplock ur bibliotekets samlingar

Privata dagböcker kan ge upplysningar om miljöer, skick och bruk från olika tider. Man kan hitta personliga perspektiv på betydelsefulla världshändelser liksom man kan få en bild av vardagens stilla lunk. Dessutom kanske man lär känna mänskan bakom dagbokstexten. Martin Ellfolk är arkivamanuens vid Åbo Akademis bibliotek och har plockat fram ett antal intressanta dagböcker:

Den 12 maj har av Folklivsarkivet vid Lunds universitet utsetts till ”Dagbokens dag” och visst är dagboken som källa värd att uppmärksammas.

I Handskriftssamlingarna vid Åbo Akademis bibliotek finns ett stort antal dagböcker, en sökning i handskriftssamlingarnas databas Manusam ger över 160 träffar. Dagboksanteckningarna kan vara allt från sporadiska kalendernotiser till långa dagliga reflektioner om livets gång.

Här några exempel på våra dagböcker:

Johan Blåman (1773-1816), bonde i Munsala. Så mycket annat känner man inte till om denne Blåman, han förde dagbok från slutet av 1700-talet; den första anteckningen är daterad 1799 och den sista är daterad 1813 men sidor saknas. Blåmans språk tyder på att han var en åtminstone något beläst person. I dagboken noterar han händelser i sin familj, sitt jordbruk och sin omgivning. Särskilt intressanta är hans anteckningar om kriget 1808-09 och de ryska härjningarna i trakten. Nedan om ett kungabesök (Gustaf IV).

18.7.1802:

Juli 18, som var 4 söndagen efter trefaldighet, klockan mellan tu och tre reste deras kongl. Majestäter, konung Gustaf Adolf och drottning Fredrika Dorothea Wilhelmina med svit genom denna by, och fägnade sine undersåtar med nådige och milda ögnakast från vagnen — afreste under åskådarenas välsignelser och lyckönskningar samt tre gånger hurra. Ombytet skedde på lötet i Munsala by, der två löfsalar voro uppförda — alla broar voro mönjade med löf och locken öfvertäckta med granris. I Nykarleby spisade deras majestäter middag hos Rådman Jakob Kämpe. Samma dag fylde jag mitt 29 ålders år. Lefve Konungen, lefve Drottningen ett långt och lycksaligt lif!

Lefve Konungen, lefve Drottningen ett långt och lycksaligt lif!

Olga Pacius (1850-1917, gift Helenius) var dotter till Fredrik Pacius, ”den finska musikens fader”. Hon förde dagbok under en resa med sin far och mor till Tyskland 1869-70.  Familjen tillbringade först några månader hos släkten i Hamburg och sommaren 1870 turistade man längs floden Rhen. Den 20-åriga Olga skriver bl.a. om musik, teater, sevärdheter och kläder i de tre häften som dagboken består av.

Biebrich, 30.6.1870:

Se så! Nu har fru Schweger flyttat in i samma våning som vi! Nu äter hon middag alla dagar med oss och på alla våra utfärder skall hon med! Det är åter vårt vanliga öde att alltid hafva något påhäng. – Mamma hufvudvärk, jag icke heller riktigt frisk till följd hvaraf ingen utfärd blir af. Pappa ensam till fots till Wiesbaden, på theatern ”Hugenotterna”. – Frun är odräglig, hon skryter så förskräckligt, jag påstår att det är af bara dumhet.

Frun är odräglig, hon skryter så förskräckligt, jag påstår att det är af bara dumhet.

Carl-Rudolf Gardberg (1898-1972), bibliotekarie, överbibliotekarie vid Åbo Akademis bibliotek 1953-66. I hans dagböcker från åren 1909-1919 kan man bl.a. läsa om scouting och utfärder, om skola och tonårsangst, om skyddskår och inbördeskrig. I samlingarna finns också Carl-Rudolf Gardbergs fars, Rudolfs, och hans sons, Carl Jacobs, dagböcker som tillsammans ger personliga bilder från Åbo under nästan ett helt sekel.

7.9.1915

Sjutton år – det är inte ännu mycket! Men alltid något ändå – jag tycker mig skåda tillbaka på ett nog så långt liv (!) —– ”Hon” har inte skrivit. Inte en rad sedan det första brevet – och det är bra länge sedan dess. Vad denna tystnad kan bero av, vet jag ej. Dagligen går jag och hoppas att det skulle komma – men – förgäves. Och ensamhetskänslan och längtan fortfar.  Nu, sedan Arne också är i M:hamn, finns här ingen att sympatisera med – ingen som riktigt förstår en. Kamrater har man ju i skolan fast huru mycket – men det är inte detsamma. – Och Anni – skriver inte.

”Hon” har inte skrivit. Inte en rad sedan det första brevet…

Alice Cronwall (1892-1959) arbetade som biträde i Åbo Akademis kansli under de första verksamhetsåren, 1918-1920. Hon skrev under denna tid en ”Akademisk dagbok”, om stort och smått vid det nya universitet, hon nämner bl.a. en stöld av rektor Edvard Westermarcks cigarrlåda! Alice Cronwall blev senare bibliotekarie vid Åbo stadsbibliotek.

23.2.1919:

Igår skrev jag en promemoria om inrättandet av en professur i astronomi med ”Furis” som förste innehavare. Emil Schybergson och Rindell skulle få varsitt exemplar av den. Svante har synbarligen författat den och han synes ha vissa utsikter att få donationer till den. Observatoriet kostar 800,000 och anläggningskostnaderna stiga till 500,000 mk. Inemot halvannan miljon sålunda. Undrar vem Svante tänker att skall donera det.

Elli Björkstén (1870-1947), gymnastikdirektör, var en ledande gestalt för utvecklingen av damgymnastiken i Finland. Hon skrev dagbok framförallt under sina resor men också under vinterkriget 1939-40 som hon tillsammans med ”Walle”, Valborg Londén,  genomlevde i deras Villa Solvalla i Noux som senare blev idrottsinstitut.

1.12.1939:

På f.m. kom Helga Durchman infarande och sade att hon hade ett hemskt meddelande, som hon ej vet om hon skall våga säga. Efter den ouvertyren kom det fram att fru Grabowski, som kommit med son, svärdotter och ett litet barn, berättat att hela vårt hus var nedskjutet. Att Walle och jag fingo en våldsam Choque är givet. Men jag kom till slut till det att vad Gud vill sända är väl bra för någonting. Sent på aftonen ½ 10 kom fru Eriksson hitspringande och sade: Jag hämtar goda nyheter. Richard har ringt från Helsingfors och berättat att han varit uppe och att det var bra hos oss. Blott en dörrspegel hos Walle var sönder, så man kunde titta in och en som var skadad. Annars var allt bra – ja, litet vatten på golvet. Men alla fönster äro splittrade i hela huset. Gud vare tack och lov att intet värre skett. Det är ett underverk.

Att Walle och jag fingo en våldsam Choque är givet.

Agge Jakobsson (1905-1970) från Norrskata, Korpo inkallades första gången 19 juni 1941 och kom att kämpa vid Hangöfronten. Han blev inkallad en andra gång 17 juni 1944.  Jakobsson förde sporadisk dagbok under bägge tillfällen.

Hangö, 7.12.1941

Vi voro inne i vår Löjt. Pohjanpältos villa, den var ganska bra ännu tråtts två krig. Ryssarna har här bygt korsun och skytte gravar över allt i staden. Så det såg nog så ut som om de skulle ha ämnat taga emot. Här finns nog mycket sorgliga syner också, av brända och förstörda hus. Skulle nog vara mycket intressanta ting att se men man vågar ej, för de djävla minorna, som finnes över allt här. Somliga ricktiga fällor som de satt ut. Snöstorm, ett ricktigt varg väder, vi sätter upp ett tält till samt flyttar i det. Har skaffat oss ved av en ryss korsu. Var även och såg huru ryssarna hade bodt. Ganska mycket skrot hade de lämnat efter sig. Jag hittade mig ett par skidor. I kväll tog löjtnanten kort av oss i tältet. I kväll har vi det ganska hemtrevligt i vårt tält

Man kan studera dagböcker och annat material från arkivsamlingarna i arkivläsesalen i Boktornet. Läsesalen är öppen tisdag-fredag klockan 10-16. Kontakta manus@abo.fi innan ett besök.