2.5.2023

Fråga forskaren: Det som glimmar i kronan har fascinerat i århundraden

På lördag 6 maj 2023 kommer sankt Edvards krona för första gången på 70 år ses pryda ett huvud igen då Charles III kröns till kung av Storbritannien. Hur mycket kan en geolog berätta om materialet i den pampiga kronan? Vi talade med Nina Oker-Blom, ÅA-alumn och expert på smycken, klockor och silver på Stockholms Auktionsverk.

Först lite bakgrund: sankt Edvards krona tillverkades på 1600-talet och väger drygt två kilogram, den är 30 centimeter hög, gjord av i huvudsak massivt guld och dekorerad med bland annat rubiner, ametister och safirer. Kronan används enbart i samband med kröningsceremonin och bars senast av drottning Elizabeth i samband med hennes kröning 1953. Bland de övriga material som använts i kronan finns ädelmetallerna silver och platina.

– Kännetecknet för samtliga ädelmetaller är att de inte oxiderar, de reagerar alltså inte med syre. Ädelmetaller är därför de typer av metaller som oftast används i smycken, och av dem är guld lättast att bearbeta. Som material är guld förhållandevist mjukt och det blandas ofta för att bli hårdare. Det guld som använts i sankt Edvards krona är av väldig hög karat, det betyder att guldhalten i legeringen är hög och materialet är därför rätt mjukt, säger Nina Oker-Blom.

Hon skrev sin magisteravhandling i geologi om mineralet turmalin och dess olika färgvarianter. Alla prover som undersöktes var uppsamlade i Finland. Efter sin examen vid Åbo Akademi har hon specialiserat sig inom gemmologi, läran om ädelstenar.

Oker -Blom förklarar att det finns tre huvudsakliga egenskaper som gör en sten till en ädelsten: den ska vara vacker, hållbar och sällsynt. Hur vacker en ädelsten är kan vara svårt att bestämma, därför tar man fasta på stenens färg, glans, lyster och briljans, alltså hur ljuset reflekteras i stenen. En ädelsten behöver vara hållbar för att inte bli matt och repas, och slutligen behöver en ädelsten också vara sällsynt. Tidigare delade man in ädelstenar i hel- och halvädelstenar, men den klassificeringen är i dag slopad.

I Sankt Edvards krona ingår över 440 slipade ädelstenar, juveler, bland annat av varianterna turmalin, topas, rubin, ametist, safir, granat, peridot, zirkon och akvamarin.

– Av alla ädelstenar är diamanter med naturlig färg de mest dyrbara: rosa, gröna och blå, till exempel. Hos allokromatiska ädelstenar beror färgen på spår av andra ämnen, orenheter, som egentligen inte hör till den kemiska kompositionen. Järn kan till exempel ge upphov till olika färger hos olika mineral. I en smaragd bidrar vanligtvis krom till att göra stenen grön och hos safiren är det en kombination av järn och titan som ger upphov till den blå färgen.

Sankt Edvards krona anses vara en av de viktigaste symbolerna för den brittiska monarkin. Den visas till vardags upp för allmänheten i Towern i London och har nu modifierats för att passa Charles III huvud. Sannolikt har man monterat någon form av stöd på insidan av kransen för att möta måtten på regentens huvud. Ett minst sagt utmanande jobb för en guldsmed.

– Det är spännande att läsa om kronan och dess juveler. Tidigare slipades ädelstenarna inte lika exakt som i dag, utan man koncentrerade sig på hur helheten såg ut. Det är en färggrann krona och det är nog just färgerna som avgjort vilka ädelstenar man använt. Ibland kan man se att det talas om en rubin som centersten i imperiestatskronan som kungen kommer att bära efter kröningstillfället, men det har senare visat sig att stenen faktiskt är en spinell. Tidigare fanns det inte metoder att skilja mellan olika ädelstenar, som till exempel just rubin och spinell, och visst är det lätt att missta sig: mineralerna förekommer i samma miljö, de liknar varandra i färg men de har olika kristallform.

Om du själv fick välja en sten ur kronan att titta närmare på i ditt mikroskop, vilken skulle du välja?

– Jag skulle nog välja akvamarinerna. Det här är en variant av mineralet beryl, samma som den gröna smaragden och den rosa morganiten. En akvamarin med djup turkosblå färg är en fantastisk ädelsten, och en som tillika kanske lite fallit i glömska. Eller så skulle jag välja den gröna turmalinen, den sten som tidigare kallades brasiliansk smaragd. Av alla ädelstenar har turmalinen den största färgvariationen, den förekommer i alla regnbågens färger och även som kristaller med zoner av olika färger. Det är fascinerande med gamla färggranna, handgjorda pjäser där alla delar ser lite olika ut och varje juvel är unikt slipad. I dag slipas allt maskinellt och symmetrin är perfekt.