7.11.2024

Fråga forskaren: Varför går det så dåligt för samhället?

Sjukhusavdelningar och vårdhem som läggs ner, långa köer till tandläkare och hälsovård, besparingar inom skolan. Alla har inte stenkoll på vad det egentligen beror på att samhällsfunktionerna haltar och besparingar är ett faktum nästan i alla sektorer. Vi bad Eva Österbacka, professor i nationalekonomi, backa bandet och förklara vad det är som händer och hur saker hänger ihop.

Kan du förklara den offentliga sektorns roll i varför det går så dåligt i samhället?

Vi börjar med att gå tillbaka till 1900-talet och konstaterar att fram till ungefär 1970–1980 talen expanderade den offentliga sektorn generellt så gott som överallt i västvärlden. Efter det har nivån hållits relativt konstant. Grundidén med välfärdsstaten är att omfördela resurser så att de flesta får så bra förutsättningar som möjligt.

Länder tenderar förhålla sig lite olika till hur mycket den offentliga sektorn ska stöda enskilda individers välfärd. I de anglosaxiska länderna litar man på att marknaden sköter det mesta, i stora delar av Central- och Sydeuropa har familjer ett stort ansvar, medan den offentliga sektorns roll är mera betydelsefull i Norden. Oberoende av olikheterna, uppgår den offentliga sektorns utgifter i västvärlden till omkring 40–50 % av BNP. I Finland har den offentliga sektorns utgifter faktiskt legat på en god bit över 50% av BNP de senaste åren. Det är en ansenlig andel!

Men vad är det som kostar så mycket, tidigare fanns det ju pengar?

Förhållandet påverkas delvis av hur stora utgifterna är inom den offentliga sektorn och hur stor ekonomin är. Största delen av den offentliga sektorns utgifter täcks av skatter, främst genom inkomstskatter och varuskatter. Finland har haft en lång period av låg ekonomisk tillväxt så ökningen i skatteintäkterna har varit långsam. Samtidigt har den största utgiftsposten inom den offentliga sektorn, utgifterna för den social tryggheten, vuxit. De enskilt största utgifterna inom den sociala tryggheten är relaterad till äldre, icke yrkesverksamma. Det som är speciellt för Finland, är således att vi har en ogynnsam befolkningsstruktur. Vi har en åldrande befolkning samtidigt som fertiliteten minskar. Andelen produktiva yrkesverksamma krymper.

Hänger den privata och den offentliga sektorn ihop?

Kostnaderna inom den offentliga sektorn är också relaterade till den ekonomiska utvecklingen över lag. Det som skiljer den privata och offentliga sektorns ”produktion” är att produktiviteten generellt ökar inom den privata sektorn.
Produktionssätten blir till exempel mera effektiva eller nya (dyrare) produkter kommer ut på marknaden och företag inom den privata sektorn kan på det sättet höja sina intäkter. Högre intäkter ger möjligheter till högre löner.

Inom den offentliga sektorn igen, är det svårt att öka intäkterna genom produktivitetshöjningar, men löneutvecklingen inom privat och offentlig sektor följs oftast åt. En symfoniorkester producerar t.ex. inte mera förundransvärda musikframträdanden fast lönenivån ökar, eftersom det krävs en lika stor orkester och lika mycket tid att framföra ett verk oberoende av lönenivån. Inom andra sektorer ökar kostnaderna för att producera tjänsterna ännu mera än löneökningen, som t.ex. inom sjukvården. Sjukvården har blivit allt effektivare, tack vare bl.a. bättre analysinstrument och mediciner. Den ökade effektiviteten ökar kostnaderna. Trots effektivare sjukvård ger det inga direkta inkomster.

Så hur kan vi göra för att pengarna ska räcka till allt inom välfärden?

Ju fler som arbetar, konsumerar och betalar skatt, desto högre skatteintäkter får den offentliga sektorn. Så om den sjuka får god vård och kan återgå till arbetslivet, bidrar hen till den offentliga ekonomin mera än när hen är sjuk. Men det är inte säkert att intäkterna uppväger kostnaderna för sjukvårdsbehandlingen. Kostnaderna blir således generellt sett allt högre och högre inom den offentliga sektorn, dels genom att lönenivån inom den offentliga sektorn följer utvecklingen inom den mera produktiva privata sektorn, dels genom att produktionskostnaderna ökar.

Kan man inte bara höja skatterna och fixa kostnaderna på så sätt?

När den allmänna ekonomiska tillväxten är svag ökar skatteintäkterna långsamt. Om den offentliga sektorns kostnader ökar i en snabbare takt blir det ju onekligen problematiskt att få pengarna att räcka till för offentlig verksamhet. En möjlighet är att öka skattetrycket. Det är förknippat med vissa risker. Om skattetrycket blir för högt, finns det risk för att folk arbetar mindre för att slippa betala inkomstskatt eller att folk helt enkelt inte har råd att köpa så mycket när priset på varor och tjänster ökar pga. ökade varuskatter. Om det går så illa, riskerar skatteintäkterna att minska i stället för att öka.

Ok, så om vi inte höjer skatterna. Vad kan man göra då?

En annan möjlighet är att spara inom den offentliga sektorn. Färre anställda inom den offentliga sektorn, färre tjänster, lägre bidrag, halverade suddgummin till skolelever och färre blöjbyten bland institutionaliserade åldringar.

Ett tredje sätt är att omorganisera och effektivera den offentliga verksamheten. Att spara och omorganisera har också risker. Om de som skulle behöva hjälp och stöd blir utan, finns det risk att de inte blir så produktiva samhällsmedborgare de skulle kunna bli och då går deras potential förlorad. Dessutom kan en del av verksamheten bli rent omänsklig.

Ytterligare kan den offentliga sektorn ta lån för att upprätthålla nivån på verksamheten. Om produktiviteten är hög och räntan är låg är det kanske inte så kostsamt att betala tillbaka lånen i framtiden. Om ekonomin däremot inte växer eller räntan är hög, skjuter vi bara problemen framför oss, och det kan till och med vara ännu svårare att få den offentliga ekonomin i balans i framtiden. En hög skuld minskar också rörelseutrymmet vid ekonomiska kriser. Finlands ekonomi påverkas av globala kriser, som vid till exempel finanskrisen, pandemin eller kriget i Ukraina.

Kan jag som medborgare alls påverka välfärden?

Hur den offentliga ekonomin balanseras ligger på politikernas ansvarsområde. Olika politiska partier tenderar ha lite olika lösningar, eftersom de ideologiskt skiljer sig åt. Ideologier kan man ha olika åsikter om. Men i den bästa av världar, är politiker väl insatta i allt och har helhetsansvar så att de kan fatta sådana beslut som gynnar alla. Det betyder i förlängningen att vi som röstar fram politiker till olika beslutandeorgan också har ett stort ansvar för hur välfärden ordnas!