19.12.2022

Många betraktar Åbo som Finlands officiella julstad, och utlysandet av julfreden på Gamla Stortorget i Åbo är en näst intill oavbruten, 700 år lång tradition. Men hur såg julen egentligen ut i det medeltida Åbo?

Föreställ dig att du vandrar längs en dunkel gata en decemberkväll i 1300-talets Åbo. Gatstenarna är hala och sörjiga. Bakom fönstergluggarna anas skenet av glödande eldstäder.

– Visst var det mörkt, men inte så becksvart som vi kanske föreställer oss. En fullmåne ger också väldigt mycket ljus, framhåller Charlotte Cederbom, historiker och medeltidsforskare vid Åbo Akademi.

Med kvällen lägger sig lugnet över staden. Husen är låga, timrade stugor som består av bara något rum. Folk bor tätt och trångt. Just nu sitter de flesta stadsbor samlade vid en eld nånstans och sysselsätter sig med handarbeten till det lilla ljus lågorna erbjuder.

– Vanligt folk hade inte råd med bivaxljus, och de flesta husen hade inte heller glas i fönstren. De små fönsteröppningarna var täckta med djurhudar, berättar Cederbom.

Vi går vidare. Intill flyter Aura å ljudlöst. Snart lägger sig nog isen. Från åstranden hörs kanske prat och skratt på svenska, finska eller lågtyska. Åbo med sina tvåtusen invånare är det svenska rikets näst största stad. Det är en internationell stad med nära handelskontakter till tyska städer, Reval och Stockholm.

Fasta före fest

Staden sträcker sig en kilometer från kyrkan till Kaskisbacken där Sankt Olofs dominikankonvent ligger.

– På den tiden var domkyrkan inte riktigt lika stor som den är i dag, men den måste ändå ha dominerat stadsbilden där den reste sig över timmerstugorna. Kyrkan låg i centrum för livet i den medeltida världen, och var en viktig mittpunkt likaså för julfirandet.

Julklappar fanns inte, däremot var den medeltida julen en tid av särskild givmildhet.

– Folk hade en djup gudstro som präglade deras liv på ett sätt vi kanske inte riktigt kan förstå i dag, och kyrkan var samtidigt en institution som skapade struktur i samhället, säger Cederbom.

Julen i det katolska Åbo föregicks av fasta som började vid Lucia och pågick till julafton. Under fastan var det förbjudet att äta kött och ägg och man höll sig i stället till fisk och enkel, mager mat. Vår tradition att äta lutfisk och sill på julen är förmodligen en tradition som går tillbaka till tiden då Finland och Sverige var katolskt.

Det finns bevarat en julaftonsmeny från Hans Brask, biskop i Linköpings stift, berättar Charlotta Cederbom. För att fastan inte skulle bli allt för betungande bestod hans måltid av spicken lax, stekt sill, senapsål, lutfisk med russin och mandel, skånsk sill, kokt småsill, kokt fisk med sås, långa med olja, saltvattensfisk, finska gäddor, stekt fisk, norrbottnisk lax och äpplen och nötter.

– Det här är alltså julafton, då fastan ännu pågår.

Julfreden då?

I det medeltida Åbo utlystes julfreden sent på julafton efter aftonsången i domkyrkan, och fortgick till trettondagen, Epifania. Efter att julfreden utlysts upphörde handeln och annat vardagligt arbete. De domar som utdömdes för förseelser som skett under julen var strängare än annars. Det behövdes begränsningar för att bevara samhällsfriden eftersom fridagarna gav tillfälle till upptåg och allt slags ofog.

– Egentligen är det osäkert om julfreden formellt någonsin gällde som lag i Finland, framhåller Cederbom.

Julfreden omnämns i den medeltida östgötalagen, en lag som gällde bara i Östergötland i den västra rikshalvan. Men olika fredsproklamationer hängde ändå väldigt intimt samman med den medeltida rättskulturen, också i Åbo. Vissa platser var fredade, till exempel kyrkan och tinget, och man utlyste både julfred, pingstfred och påskfred, berättar Cederbom.

– Julfred utlystes i de flesta nordiska städer på medeltiden, men bara i Åbo har traditionen bibehållits så gott som oavbruten.

Fira fram till trettondag

Det är sedan efter julnattens mässa man tar fram köttet och de fina bakverken. Och öltunnorna. Så börjar julfestligheterna.

– Trots att julen är Jesu födelsefest gick de flesta medeltida festligheterna ut på att dricka öl. Det medeltida ölet hade hög alkoholhalt. De medeltida festligheterna pågick alltid i flera dagar dessutom, och julen var nog ett ganska stökigt festande ända fram till trettondagen, för den som hade råd, säger Cederbom.

Julklappar fanns inte, däremot var den medeltida julen en tid av särskild givmildhet.

Många av de julsymboler vi idag betraktar som superviktiga, jultomte, klappar och gran, har kommit betydligt senare och fanns inte på medeltiden. Men liknande principer fanns.

– Det var jätteviktigt att ge allmosor till samhällets fattiga och svaga. Det hängde ihop med den kristna tanken att hjälpa sin nästa, och med berättelsen om de vise männen som förde gåvor till det nyfödda barnet.

– Många av de julsymboler vi idag betraktar som superviktiga, jultomte, klappar och gran, har kommit betydligt senare och fanns inte på medeltiden. Men liknande principer fanns. Man tog gärna in färskt granris och pyntade stugan. Kanske bytte man halmen på golvet när man julstädade. De som hade råd tände ljus. Advent, förväntan och nedräkningen fanns.

Vad är det med medeltiden som är så fascinerande, tycker du?

– Under medeltiden har man en annan världsbild, och tänker liksom fullständigt annorlunda om saker och ting. Man har en helt annan logik, och kommer fram till helt andra slutsatser, och det tycker jag är så underbart på nåt sätt. Det är en annan sorts intelligens, som vi inte ska se ned på.