29.5.2018
Hur kan vi få fram fräscha idéer om hur en stad eller stadsdel ska se ut? Och vad är viktigt när vi planerar den? I Vasa jobbade en grupp studerande från olika länder med frågorna i ett studentlabb. Förslagen var innovativa, men lyssnar staden?
Vad ska man tänka på när man planerar en stadsmiljö? Ja för det första gäller det att tänka långsiktigt.
– Det som byggs ska hålla i hundra år, för man bygger inte om det i första taget. Det gäller att inte enbart tänka på vad som ser bra ut i dag, säger Peter Ehrström, forskardoktor i vuxenpedagogik vid Åbo Akademi.
Gällande detta ligger ansvaret hos städerna själva.
– Det hör inte till byggföretagen att tänka långsiktigt, utan de ska främst göra vinst. Det är staden som bör planera på sikt, och det perspektivet saknas ibland.
Det andra man borde ha i tankarna är att vara öppen för lokalbefolkningens åsikter.
– Man måste lyssna in vad de som bor eller jobbar i området tycker, de som har företag eller hör till föreningar där. Och förstås se på vad platsen har för historia.
Hur väl lyckas då finländska städer med såna här saker? Ehrström menar att det varierar både med avseende på stad och på tidpunkt.
– Det är svårt att generalisera. Tammerfors har ofta varit bra på detta. Åbo är bra idag men var ingen höjdare på 1960–70-talen. Då talade man om Turun tauti, Åbosjukan. Tjänstemän, politiker och byggherrar var mycket nära involverade med varandra och man rev en massa byggnader av kortsiktiga skäl.
Just när det gäller att få beslutsfattare att lyssna på befolkningen, har Ehrström nu tillsammans med kollegan Marina Lindell, forskare vid Institutet för samhällsforskning, testat ett eget koncept. De sammanförde studerande med huvudämnena statskunskap respektive vuxenpedagogik, och därtill av en handfull olika nationaliteter, i en kurs kallad ”Studentlab Deliberative Walks”. Metoden deliberative walks har utvecklats av Ehrström och docent Harri Raisio.
– Idén var att skapa ett minisamhälle genom att sammanföra en grupp välutbildade, unga människor som befinner sig i Vasa av olika orsaker, säger Ehrström.
Kursen utmynnade i att studerandena gav sina synpunkter på hur ett visst område kan utvecklas framöver, och att dessa fördes fram till beslutsfattare och medier.
Området i fråga består av miljöerna kring Academill längs stranden till Kuntsis museum för modern konst, där det även finns järnvägsspår och sedan decennier tillbaka omdiskuterade spannmålssilor. Miljön är högaktuell eftersom staden som bäst planerar vad som ska hända med den här centrala delen av Vasas strandlinje.
– Det är ingen slump att vi valde det här området. Vi ville visa att de studerandes röst kan bli hörd i en aktuell fråga, säger Ehrström.
Först fick studerandena bekanta sig med deliberativ demokrati, även kallad samtalsdemokrati, och med själva metoden för kursen. Senare fick de diskutera med experter inom olika områden.
– Vi hade besök av arkitekterna Johan Bäckman och Timothy Dunseath som berättade främst om vad man kunde göra av silorna, och av forskaren Hanna-Kaisa Pernaa. Länskonstnär Jimmy Pulli talade om konst både interiört och exteriört, samt om det här området och dess betydelse, säger Ehrström.
Senare gjorde man en så kallad utvecklingspromenad i området, då man bekantade sig med området på djupet, bland annat genom guidningar och att få tillgång till vanligtvis låsta platser, och genom att aktivt använda olika sinnen.
– Lokala studerande hade ofta vissa åsikter när de kom till kursen, men tog sedan intryck av de andra. De internationella studerandena hade ingen aning om området sedan tidigare, och var väldigt öppna. I slutändan nådde de ett gemensamt utlåtande, säger Marina Lindell.
Så hurudana idéer fick då de studerande?
– De ville bevara silorna och göra något av dem. Men de ville inte ha bostäder i dem utan något för alla. Sedan ville de också ha ett ställe att träffas. Allt är ju stängt i Academill på kvällen, säger Lindell.
– Det skulle få vara en miljö där lokala och internationella studerande möts, säger Ehrström.
Annat man förde fram var att ordna en trygg övergång över järnvägen ut till hamnen.
– Det är något ingen av oss tänkt på, men de undrade hur ofta det kommer tåg och var man får gå över. Det här är kanske det förslag som gått längst, för dekanus skulle ta upp det med VR, säger Lindell.
I övrigt var det inte vidare stor entusiasm man mötte från stadens sida, även om det är potentiella inflyttare det handlar om.
– Även om inga beslut för området ännu hade fattats, fick de genast vid presentationsseminariet höra att det här inte kommer att förverkligas. Detta var förstås en besvikelse, men då fick de lära sig något om hur realpolitik fungerar. Samt att man måste argumentera ännu mer för sin sak, säger Ehrström.
Även om inga beslut för området ännu hade fattats, fick de genast vid presentationsseminariet höra att det här inte kommer att förverkligas. Detta var förstås en besvikelse, men då fick de lära sig något om hur realpolitik fungerar.
– Man tycker ju att det här är en grupp med åsikter som borde intressera staden, säger Lindell.
Det främsta resultatet av kursen är att deltagarnas intresse för att delta demokratiskt i samhället ökade.
Vid presentationen av förslagen var både beslutsfattare och medier på plats. Det ledde till att området hamnade i rampljuset på ett lite oväntat sätt.
– Och det blev bra diskussioner. Tillfället räckte längre än vi trott, säger Ehrström.
Ehrström och Lindell hoppas kunna hålla kursen på nytt nästa år. De anser att den har en betydelse i det demokratiska samhället.
– En del av våra kursdeltagare blir kanske ledare själva, eller aktiva medborgare, säger Ehrström.
– Det är inte köpslående utan argument som ska ligga till grund för besluten. Och på senare tid har man inom demokratiforskningen allt mer börjat anse att medborgare borde få tillfälle att påverka beslut, säger Lindell.
