27.1.2021

Förr i tiden var marknader och torg stället där människor från olika samhällsklasser och kulturer träffades för att göra affärer, i dag har handeln till stor del flyttat ut på nätet. Ändå kvarstår vissa tendenser: handeln får folk att röra på sig och är för många ingången till ett nytt samhälle.

Vi förflyttar oss tillbaka till 1900-talets början. Handeln i storfurstendömet Finland är reglerad: alla kan inte köpa in och sälja vilka varor som helst. Gårdfarihandlare från i första hand Karelen cirkulerar på landsbygden och månglar ut allt från dukar till små bleckföremål. På städernas torg säljer bönderna sina livsmedel, fattiga kvinnor som kommit vandrande till staden säljer sina kvastar. Judarna har tillstånd att sälja begagnade kläder medan tatarerna för med sig inte bara muslimska seder, utan även exotiska varor som till exempel porslin. I och med de kringresande och inresta handlarna blir det möjligt för vem som helst med rätt finanser att köpa sig ett litet stycke materiell lycka.

–Vår historia är full av berättelser om relationen mellan olika majoritets- och minoritetsgrupper. Genom att försöka förstå det förflutna kan vi synliggöra och förändra ingjutna mönster och därmed bygga mera inkluderande och jämlika samhällen för olika befolkningsgrupper, säger Ann-Catrin Östman, akademilektor vid Åbo Akademi, som tillsammans med sitt team vid fakulteten för humaniora, psykologi och teologi har studerat olika gruppers interaktion och status genom varor och handel.

I sitt projekt Kommunicerande konsumtion som undersöker handelsmöten i Finland 1850–1950 lyfter den tvärvetenskapliga gruppen fram kulturmöten i de lägre samhällsklasserna och hurdana positiva effekter handelsmötena hade. Syftet är att visa hur brokigt samhället var redan tidigare, och Östman kan med lätthet dra paralleller till dagens samhälle.

–Det finns en föreställning om att vårt samhälle var väldigt homogent under 1900-talets början, speciellt i jämförelse med till exempel Sverige. Det här stämmer inte helt. Vi vill visa att mångfalden fanns också här, samtidigt som vi vill visa samhället ur en annan synvinkel. Vanligen beskrivs handeln genom storföretag som till exempel Stockmann och Paulig, men vi vill visa samhället ”nerifrån”, från småhandelns och de lägre samhällsklassernas sida.

Det är ett brokigt flöde av såväl människor som varor som hittade sin väg såväl in som ut ur landet runt förra sekelskiftet. Olika former av kommersiella transaktioner ledde till att människor med varierande kulturell bakgrund och klasstillhörighet träffades och interagerade, samtidigt som det bidrog till att sprida nya idéer. De som kom utifrån: handlarna, tatarerna, judarna hade stor betydelse men samtidigt kunde de uppfattas som främmande, som om de ville luras. I och med det här blir det intressant för forskarna att se hur man skapar skillnader mellan olika grupper av människor. Just den här aspekten gör forskning på området viktig eftersom den ger en mera mångfaldig bild av Finlands historia.

–Det fanns rasism då och det finns rasism nu. Det som också intresserar oss är huruvida vi kan hitta något inom handeln som överbygger skillnaderna, om handeln rentav kan fungera som en brygga mellan olika grupper av människor. Vi hittade mycket mera än vi förväntat oss, trots att det var ett utmanande arbete att hitta material och källor. Det centrala är ändå att det finns likheter med i dag: människor sätts i rörelse för att kunna försörja sig och handeln för samman olika typer av folk och befolkningsgrupper.

Östman menar att en människa som kommer in i ett främmande samhälle ofta ser olika typer av småskalig handel som ett förhållandevis lätt sätt att försörja sig på. Ta till exempel de stora turiststråken runtom i Europa. Här ser vi flyktingar som säljer allt från souvenirer till kläder och elektronik på gatorna. Östman menar att det här kan ses som dagens version av historiens kringresande försäljare.

–De här människorna tvingas in i ett hörn och den här typen av handel är ett av få sätt som finns att försörja sig på. I vårt eget samhälle kan vi se till exempel de talrika pizzeriorna som exempel på hur grupper som kommer utifrån söker ett sätt att försörja sig för att kunna ta sig in i samhället. En del blir kvar i den handeln medan andra tar sig vidare, huvudsaken är att vi försöker hitta det hoppfulla i att folk möts. Det vi studerar visar på vilket sätt handeln har en kulturell och en social betydelse, även om vi i dag bevisligen behöver konsumera mindre.

Östman ser en problematik i att dagens värld glorifierar företagandet eftersom vi faktiskt vet väldigt lite om hur framtiden kommer att se ut. Till exempel kom coronaviruspandemin och vände upp och ned på det mesta. Den förändrade också handeln och har gjort så att många av oss gärna väljer att stödja en mera lokalt förankrad form av handel. Vi vill till exempel gärna köpa bröd av det lokala bageriet och vi plockar gärna med oss en kaffe från det lilla caféet för att understöda.

–Den småskaliga, rörliga affärsverksamheten är aktuellare än någonsin igen på grund av pandemin. Vi ser tillfälliga försäljningsstrategier där man till exempel levererar mat och till och med alkohol för att få affärsverksamheten att gå runt. Samhället tvingas in i en förändring. Tyvärr kan vi tillika se att människor exploateras inom exempelvis just hemkörningsbranschen.

Projektgruppens forskning synliggör att handelsmöten var viktiga förr, och de är viktiga nu, men i annan skepnad. Dagens motsvarighet till gårdfarihandlarna säljer exempelvis skor och klockor på strandpromenaden, dåtidens tiggare har ersatts av organiserad tiggeriverksamhet på våra gator. Bytesekonomin som är viktig historiskt sett är tillbaka i dag, till exempel genom att vi får kompensering för en använd produkt eller genom att vi kan lämna in våra avlagda kläder på närmsta modebutik.

–Det är av stor betydelse att vi har en mångfacetterad bild av det förflutna då vi ska gå framåt, och den här typen av forskning är viktig för att förstå och ge en mera diversifierad bild av historien. Olika försörjningsformer i det förflutna är egentligen de samma som i dag och frågeställningarna är de samma: hur försörjer man sig som minoritet, som fattig, som invandrare, som kvinna. Att människor tvingas och tvingats i rörelse är något vi vill synliggöra, speciellt då det finns en tradition vid Åbo Akademi som ser till minoritetsperspektivet.

I och med projektet har Östman och hennes team lyckats hitta några av de personer som kom med de nya varorna men som inte syns i historieskrivningen. Mötena bakom handeln, de som kom utifrån och bär en historia är de som fascinerar.

– Man kan kanske inte säga att historien upprepar sig, men vi kan förstå vår samtid bättre genom att ställa det i relief mot det förflutna. Det man gjorde tillfälligt för att komma på fötter och klara sig då är ofta just det som minoriteter gör för att bli integrerade och klara sig i dag. Vi har studerat en dåtid som hittills varit nästan bortglömd. Jag hoppas att vår forskning kan synliggöra hur mångfacetterad och mångfaldig historien är: att en vanlig finländare kanske får en aha-upplevelse av det vi hittat och förstår varför det är viktigt.

Fakta:

Projekten Kommunicerande konsumtion och Handel med främlingar (Dealing with Difference) studerar den ökande konsumtionens kulturella, sociala och samhälleliga betydelse och sätter speciellt fokus på relationerna mellan språkliga och etniska grupper i 1800-talets och det tidiga 1900-talets Finland. Samtidigt åskådliggörs hur globala skeenden och företeelser påverkade det svenska i Finland.

Det tvärvetenskapliga projektet koordineras av historieämnet vid Åbo Akademi och den första delen finansierades av Svenska kulturfonden och Svenska litteratursällskapet i Finland medan de nu pågående studierna finansieras av Finlands Akademi och Konestiftelsen.

Inom projektet finns tre olika inriktningar: konsumtionshistoria, socialhistoria och studier i etnicitet och annanhet som blev aktuellt under det sena 1800-talet i och med det nationalhistoriska tänket.

Forskningsgruppen har använt till exempel digitalt material, folkloristiska uppteckningar, rättegångsmaterial och bilder som källor.

Forskare: Jutta Ahlbeck, Niklas Huldén, Maren Jonasson, Hanna Lindberg, Eija Stark, Anna Sundelin, Sandra Waller, Johanna Wassholm och Ann-Catrin Östman

Projektets blogg kan läsas genom att trycka här.

Minoritetsforskning vid Åbo Akademi

Åbo Akademi har fyra forskningsprofiler, varav minoritetsforskning är en. Profilen är mångvetenskaplig och global med ambitionen att skapa ett världsledande centrum för studier och forskning med ett aktivt socialt engagemang. Syftet är att bidra till att utmana de mekanismer som skapar utanförskap och verka för ökad inkludering och jämlikhet.

Profilområdet sätter fokus på minoritetskultur och –identitet,  icke-diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Man forskar också i de processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien. Forskningen inkluderar också pedagogiken genom kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.

Profilen inkluderar såväl äldre som nyare minoriteter och undersöker de processer genom vilka minoriteter blir till och det slags motstånd som dylika processer genererar.

Forskningsområdet vill lyfta fram att minoriteter är en tillgång som bidrar till mångfald och förståelse, både av samtid och av historia.

Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som satsar på minoritetsforskning i den här omfattningen.

Klicka här för att läsa mera om forskningsprofilen och hur du kan bidra.