17.12.2020

Att bli respekterad för den man är redan som barn lägger grunden för individens självuppfattning. Därför behöver våra pedagoger utrustas med verktyg som beaktar kulturell och språklig mångfald i klassrummen. Det säger Siv Björklund, professor i språkbad och flerspråkighet vid Åbo Akademi.

–  På hur många språk kan ni räkna upp olika djurarter?  

Den frågan ställde Laura Olesen, klasslärare på Vasa Övningsskola, sina elever och fick svar på 36 olika språk. I hennes klass finns elever med väldigt varierande bakgrund: vissa enspråkigt svenska, andra med föräldrar som talar olika språk som modersmål men engelska sinsemellan, några elever som kan ett eller flera språk utöver svenska. Olesens eget intresseområde är just flerspråkighet och hon siktar på att doktorera på ämnet i framtiden. Därför är hon glad över att ha fått en klass där det talas många språk. 

–  Jag tänker att vi alla i Finland är flerspråkiga och ser det som att hela klassen gynnas av att eleverna får ta del av andra kulturer. I vårt klassrum pratar vi ofta om att man aldrig ska utgå från att alla gör på samma sätt som man själv, i stället uppmuntrar jag eleverna att höra sig för hur andra gör i olika situationer. Till exempel kring jul. Några pyntar och tänder adventsljus, men hur gör resten? Vad kan eleverna om varandras kulturer, vad har de lärt sig? Jag hoppas att det ska vara en självklarhet för eleverna att vara nyfikna på sin omgivning, inte dömande, säger Olesen.  

Hennes klass är på inget sätt något undantag i dag, de finländska klassrummen har blivit mångkulturella. Det betyder att våra pedagogiska metoder behöver utvecklas i enlighet med det, och därför finns EU-projektet Listiac som leds av professor Siv Björklund.

– Vi har en växande språklig och kulturell mångfald i Finland, något som vi behöver beakta i allt från småbarns- till vuxenpedagogik. Andelen som talar andra språk än finska och svenska växer hela tiden. En speciellt stor ökning kom i och med flyktingvågen 2015, men vi har också grupper som talar främmande språk som kommer till vårt land på andra vägar, genom till exempel arbetskraftsinvandring, säger Siv Björklund, professor i språkbad och flerspråkighet vid Åbo Akademi.  

Listiac, eller ”Linguistically Sensitive Teaching in All Classrooms” har som syfte att göra lärare, både blivande och verksamma, mer språkmedvetna så att alla elever i Europa ska kunna nå framgång utifrån sin egen bakgrund. Det är Åbo Akademi som leder projektet och samarbetspartner finns vid universitet runtom i Europa. Tre europeiska undervisningsministerier bistår projektet genom att verkställa projektresultat. 

Själva begreppet att vara ”lingvistiskt sensitiv” innebär att man beaktar värdet i alla språk som finns i ett klassrum. I förlängningen kan det här påverka hur våra skolor och samhällen ska se ut i framtiden. Hur då, kan man kanske fråga sig? 

Jo, genom att behandla alla språk som lika värdefulla kan man minska på klyftan mellan olika grupper, mellan majoritetsgruppen och minoritetsgrupper. Tar man det här i beaktande redan i klassrummet kan vi få barnen att bli mer kulturellt medvetna samtidigt som vi också gör så att barn från minoritetsgrupper kan känna sig mera inkluderade.  

Viktigt för barn att känna delaktighet

Ett gemensamt problem som Europa står inför är den växande marginaliseringen. Man har kunnat konstatera att det finns en risk för att barn med ett annat första språk än det som talas i skolan, barn som ännu inte kan förstå eller ta till sig kunskapsinnehåll helt, lätt kan känna att de inte hör till sammanhanget. Det här kan leda till att de tar den kortaste utbildningsvägen, inte lyckas få jobb och går en framtid som socialt utslagna till mötes. Våra skolsystem behöver reagera på och försöka förebygga sådana scenarion.  

Björklund säger att man inom skolan från tidigare tänkt främst enspråkigt och löst sättet att behandla olika språkgrupper på olika sätt med varierande framgång. I Finland förväntas barn gå i skolan på endera finska eller svenska, med lite tur kan elever med annat modersmål få ett par timmar i veckan för undervisning på sitt eget språk. Situationen är tyvärr liknande i alla europeiska länder.  

– Ett par timmar per vecka är bättre än ingenting, men det leder inte till jämlikhet. Lyckas vi inte åtgärda detta kommer vi att gå mot ett alltmer polariserat samhälle. Det vi ser i de flesta länder i Europa är en växande kunskapsklyfta mellan språkgrupperna. Tyvärr är vi dåliga på det här även i Finland, det kan vi se bevis på bland annat genom de regelbundet återkommande Pisa-undersökningarna. Vi arbetar inte smart, helt enkelt.  

I de flesta länder håller man på att komma till insikt om att stöd för barnets egna modersmål är viktigt för att barnet ska bli framgångsrikt också i skolämnen som ges på ett annat språk än barnets modersmål. Björklund menar att ett bejakande sätt att bemöta och respektera andra språk och kulturer är tänkesättet som måste genomsyra hela skolkulturen för att vi ska lyckas. 

Alla pedagoger behöver få verktygen

Poängen är alltså inte att skjuta över allt arbete med språklig mångfald på språklärare, snarare behöver alla lärare få verktygen för att kunna motverka klyftorna och inkludera språkmedvetenhet och språkutvecklande ämnesundervisning i det dagliga skolarbetet. Björklund menar att då barn får uppfattningen att deras språk och kultur inte är mycket värda kan det i förlängningen leda till identitetsproblem.  

Vi hoppar tillbaka till Vasa Övningsskola och Laura Olesens klass. Här kan man höra exempelvis hindi, franska och engelska plus att finskan är stark i gruppen. Än så länge har det aldrig uppstått någon situation där elever med annat modersmål än svenska inte alls förstår, knepiga situationer kan man ofta lösa då man jobbar tillsammans. Eleverna tolkar och översätter gärna åt varandra.  

– Jag tror att mycket utgår från läraren. I mitt eget sätt att arbeta låter jag eleverna leda undervisningen över lag, jag föreläser inte utan presenterar snarare en fråga som eleverna får lista ut svaret på. Min utgångspunkt är att man kan göra saker på olika sätt utan att det ena är mera rätt än det andra, alla ska kunna känna sig inkluderade. Vi firar till exempel olika högtider och vi har olika seder och olika sätt att prata och det är ok. Därför säger vi också till exempel att vi tar vinterlov i stället för jullov, säger Olesen.  

Även fastän Olesens karriär som yrkesverksam lärare ännu inte är särskilt lång har hon hunnit få perspektiv på sin egen utbildning och hurdana färdigheter som behövs i det mångkulturella klassrummet. Hon poängterar att läroplanen betonar att alla elever ska ha rätt till sin egen kultur och sitt eget språk. Därför tycker Olesen att man redan i lärarutbildningen skulle vara betjänt av kurser som anpassats efter det här. 

– Jag tror att alla verksamma och blivande lärare skulle ha nytta av att gå obligatoriska kurser där man tar upp normkritisk pedagogik, genus och feministisk pedagogik. Eftersom mitt eget specialintresse råkar vara mångspråkighet har jag läst mig till en hel del kunskap om det på egen hand. Jag tror däremot att alla pedagoger skulle ha nytta av att vara bättre rustade för att arbeta med flerspråkighet och språkstödjande undervisning.

Tänk om alla pedagoger fick en timme varje vecka för värdegrundsarbete, då skulle steget till en inkluderande miljö med betydligt färre fördomar vara så mycket närmare, säger Olesen.

I Listiac är projektgruppen ute efter att få in ett tänkesätt där medvetenhet, språk och kultur byggs in redan i utbildningen av lärare, och i synnerhet av klasslärare. Siv Björklund understryker samtidigt att det heller inte får gå så långt att skolorna blir fyllda med bara olika språk, snarare gäller det att hitta balansen gentemot lärandemålen i olika ämnen och skolans undervisningsspråk. 

–  Tänk dig exempelvis en lågstadieklass som har mattetimme. Varför inte se på hur många språk man kan räkna till 10 i en klass, fråga om någon kan siffror på ännu ett språk? Eller då man läser sagor eller skriver: varför inte samskriva på flera språk? Eller se vad sagorna heter på de främmande språken, säger Björklund och menar att läraren genom motsvarande korta undervisningssituationer visar att barnets eget språk och egen bakgrund är viktiga samtidigt som de övriga eleverna i klassen får ta del av den mångfald som finns men kanske inte tidigare synliggjorts i klassen.  

Björklund menar att det finns många nya frågor som blivit aktuella i Finland under de senaste åren. Vi är sedan länge vana med att det finns två språk i vårt samhälle och i våra klassrum, men nu finns det flera. Det finns nya kroppsspråk vi inte nödvändigtvis förstår, och det finns barn som heller inte förstår våra språk, sociala koder och kroppsspråk. Det finns mycket som går förlorat om vi bara slussar in de här eleverna i svensk- eller finskspråkiga skolor utan att beakta deras bakgrund.  

Ansvaret för inkluderingen ska enligt Björklund inte ligga på eleven, det är pedagogen som måste vara medveten om skillnaderna och ta hänsyn till att barnen kommer från olika bakgrund. Björklund exemplifierar med att man kanske i vissa sammanhang vill hänga upp flaggor för att visa på diversitet, men flaggan kan vara kopplad till negativa associationer hos någon som varit förföljd.  

– Läraren är kanske inte alltid ens medveten om vilka alla språk som finns i en klass. Hen kanske vet att någon är från exempelvis Indien, men vilket av alla språk talar barnet som modersmål?

Tanken på att alla delar samma språk, monolingually framed education som det kallas, är idag förlegad eftersom verkligheten inte längre ser ut så.

Att bara köra allt på endera finska eller svenska i våra skolor är inte optimalt för alla. Faktum är att om du inte alls tillåts att kunna använda ditt eget språk som en brygga har du svårt att utveckla din finska eller svenska så att du kan uppleva framgång i skolan. 

Åbo Akademi utför ett viktigt arbete

Åbo Akademi har genom sin status som svenskspråkigt universitet i Finland lång erfarenhet av att jobba med de svenskspråkiga skolorna och en betydande historia inom pedagogik där man lyfter fram hur svenska och finska kan samverka på olika sätt, till exempel genom språkbad och tandem.  

– Vi har massor med erfarenhet av hur det är då två finska och svenska möts och hur det fungerar ute i samhället. Nu behöver vi fundera över om man kan tillämpa samma metoder för barn som talar främmande språk som till exempel arabiska, eller om vi behöver utveckla nya metoder. De lösningar vi gör tillsammans med forskare och lärare och testar ute på fältet blir sedan del av lärarutbildningen.  Jag hoppas att mångfalden ska ingå som en naturlig del av lärarutbildningen i framtiden.  

Björklund säger att vi inte längre kan ta förgivet att alla har samma bakgrund och värdegrund som infödda finländare har, och det är något vi behöver kunna diskutera utan att någon ska behöva ge avkall på sin identitet utan i stället berikas. 

– Vi behöver se mångfalden och dess styrkor. Jag tror att vi behöver hitta en balans så att man kan vara del av ett land även om man har en annan bakgrund, det ska inte behöva finnas en motsättning mellan de här. De flesta invandrare vill bli en del av det finländska samhället och kulturen, det ska vi ta tillvara och ge dem möjlighet till, säger Björklund. 

Listiac: Linguistically Sensitive Teaching in All Classrooms 

• LISTiac strävar efter att nå ut till lärarutbildningar med varierande språklig diversitet för att kunna utveckla evidensbaserade policyer. Fokus ligger på såväl lärarutbildning som på lärarfortbildning. 
• Projektet finansieras Europeiska unionens Erasmus+ program. Åbo Akademi är huvudkoordinator för projektet som har en totalbudget om 2,4 miljoner, varav Åbo Akademis del 600 000 euro. Projekttiden är 15.2.2019- 14.2.2022.  
• Projektparter är Utbildningsstyrelsen, Ghent University, Universitat Autonoma de Barcelona, Universite Paul-Valery Montpellier III, Universidad del Pais Vasco, Vytautas Magnus University, University of Algarve, University of Ljubljana, Ministry of Education and Science Portugal, Ministry of Education Science and Sports Slovenia. 
  

Mera information:  

E-post: siv.bjorklund@abo.fi
Tfn: +358 50 442 5595 

Minoritetsforskning vid Åbo Akademi

Åbo Akademi har fyra forskningsprofiler, varav minoritetsforskning är en. Profilen är mångvetenskaplig och global med ambitionen att skapa ett världsledande centrum för studier och forskning med ett aktivt socialt engagemang. Syftet är att bidra till att utmana de mekanismer som skapar utanförskap och verka för ökad inkludering och jämlikhet.

Profilområdet sätter fokus på minoritetskultur och –identitet,  icke-diskriminering, lika rättigheter och demokrati. Man forskar också i de processer genom vilka minoriteter har blivit till historiskt och minoritetspositioner i historien. Forskningen inkluderar också pedagogiken genom kulturellt och språkligt sensitiv lärarutbildning.

Profilen inkluderar såväl äldre som nyare minoriteter och undersöker de processer genom vilka minoriteter blir till och det slags motstånd som dylika processer genererar.

Forskningsområdet vill lyfta fram att minoriteter är en tillgång som bidrar till mångfald och förståelse, både av samtid och av historia.

Åbo Akademi är det enda universitetet i Finland som satsar på minoritetsforskning i den här omfattningen.

Klicka här för att läsa mera om forskningsprofilen och hur du kan bidra.