13.6.2019
Nya metoder för att minska försurningsrisken vid torvbrytning
Också ett tunt torvskikt skyddar jordmånen från försurning vid torvbrytning i sura sulfatjordar, och en omarbetning av brytningsområdet till våtmark skyddar från försurning när torvproduktionen avslutats. Det visar ett brett samarbetsprojekt som också resulterade i en kartläggning av försurningsrisker och en modell för att förutspå risker.
Finland har mest sulfatjordar i hela Europa. Sura sulfatjordar finns i naturen längs Finlands kust och på sina platser också in i landet. Dränering för till exempel jordbruk eller torvproduktion kan i dessa områden förorsaka ett surt och metallhaltigt avrinnande vatten, som är skadligt för faunan och rekreationen i de nedre vattendragen, hushållsvattnet och infrastrukturen.
– Försurningsbelastningen är rätt liten medan torvbrytningen pågår, och ett enhetligt torvskikt på några decimeter ger den underliggande sulfatjorden ett betydande skydd från försurning. En bedömning av försurningsriskerna är av central vikt för att förebygga försurningsskador, säger Åbo Akademis akademilektor Peter Österholm och projektforskare Miriam Nystrand.
Försurningsriskerna ökar mot slutet av torvbrytningen när torvlagret förtunnas. Forskningen visade att endast små områden i de yttre områdena av dikningszonen drabbas av försurningsbelastning.
– När produktionen avslutas är det viktigt att lämna kvar ett tunt, enhetligt torvlager och grundligt tänka igenom hur området ska användas framöver. Att dränera området för till exempel jordbruk kan i sura sulfatjordar förorsaka en omfattande försurning av vattendragen, säger projektledare Mirkka Hadzic vid Finlands miljöcentral.
Projektet genomfördes av Finlands miljöcentral, Geologiska forskningscentralen och Åbo Akademi. Projektet finansierades av Europeiska regionala utvecklingsfondens program Hållbar tillväxt och jobb 2014–2020, Bioenergi rf, Nordkalk och Stora Enso.
Mera information:
Akademilektor i geologi vid Åbo Akademi
Peter Österholm
050 582 8490
peter.osterholm@abo.fi