24.5.2019
”Det finns teoretiker som hävdar att vanliga medborgare är för dumma för att engagera sig i komplexa politiska frågor, men jag håller inte med. Problemet är att människor upplever att deras åsikt inte har någon betydelse, och där är deliberativ demokrati en lösning”, säger Stanfordprofessorn James Fishkin.
Demokratin i dess nuvarande form är i kris. Förtroendesiffrorna för politiker är låga världen över, människor upplever att den politiska eliten har tappat kontakten med vanliga medborgare. Det finns en hyperpolarisation mellan partier som leder till politiska dödlägen. Folk är misstroende och cyniska gentemot politiken, rabblar James Fishkin upp.
Fishkin är professor i politisk kommunikation vid Stanforduniversitetet i Palo Alto, Kalifornien. På 1990-talet utvecklade Fishkin tillsammans med sina kolleger en teori han kallar deliberativ demokrati. Modellen används i dag världen över.
Enligt Fishkin kan deliberativ demokrati vara ett sätt att överbrygga luckan mellan folket och den politiska eliten.
– Jag menar inte att deliberativ demokrati ska ersätta det nuvarande demokratiska systemet, men det kan vara ett väldigt användbart tillägg.
Enligt förespråkarna av deliberativ demokrati finns det någonting djupt problematiskt med demokrati när den först och främst förstås som en konkurrens mellan förutbestämda åsikter där demokratiskt deltagande begränsas till val. Människor involveras inte tillräckligt aktivt i styrandet av det egna samhället.
– Problemet är att den politiska eliten ofta är mer intresserad av att bli återvald än av god politik. Vanliga människor har däremot ett intresse av god politik eftersom det är de som ska betala räkningarna och leva med besluten. Därför behöver vi bli bättre på att engagera vanliga människor.
Problemet är att den politiska eliten ofta är mer intresserad av att bli återvald än av god politik. Vanliga människor har däremot ett intresse av god politik eftersom det är de som ska betala räkningarna och leva med besluten. Därför behöver vi bli bättre på att engagera vanliga människor.
Problemet folkets vilja
– Jag är väldigt intresserad av fenomenet folkets vilja. Det finns teoretiker som hävdar att allmänheten är för dum för att utöva demokratisk kontroll, men jag håller inte med, säger Fishkin.
Därmed inte sagt att det inte finns brister med den allmänna opinionen. Fishkin lyfter fram tre problem.
Han talar bland annat om någonting som kallas rationell okunnighet. När människor upplever att deras individuella röst inte har någon betydelse bland miljoner andra röster, då är det rationella att inte göra ansträngningen att sätta sig in komplexa politiska beslut.
– Människor har jobb och familj och andra sakar att tänka på. Så de prioriterar. Eftersom en röst ändå inte har någon effekt, är det egalt om man gör ett välinformerat val eller inte. Jag kan hålla med om att där finns en viss logik, säger Fishkin med ett leende.
Men, framhåller han, det betyder inte att folk inte skulle kunna fatta informerade beslut, ifall de hade motivationen.
Ett annat problem är så kallade skenåsikter.
– Människor tycker i allmänhet inte om att erkänna att de inte vet vad de tycker. Så när de blir tillfrågade väljer de i stället ett godtyckligt alternativ. Sådana opinioner är meningslösa.
Det tredje problemet är att människor främst kommunicerar med likasinnade. Vi gör det genom sociala medier, vi läser tidningar som stödjer vår linje, förklarar Fishkin.
– Det här är ett stort problem för uttrycksfriheten i en rad demokratiska samhällen idag. Principen bakom uttrycksfrihet var länge att den är självreglerande. Vi svarar på tal och desinformation med mer tal och mer information. Idag befinner vi oss i våra filterbubblor och varken hör eller är medvetna om den andra sidan, säger Fishkin.
Den smarta allmänheten
Frågan är hur man ska överbrygga de här problemen. Hur ska man få människor att lyssna till argument, och känna att deras röst är viktig.
Fishkin menar att hans deliberativa opinionsundersökningar är en lösning. Han leder Stanfords Center for Deliberative Democracy som utför deliberativa opinionsundersökningar världen över.
Den bärande idén med deliberativa opinionsundersökningar är att en grupp medborgare bjuds in för att samtala eller rådslå om ett på förhand givet ämne. De får ta del av vetenskapliga rön och sakargument för och emot en fråga. Deltagarna får under kontrollerade former diskutera frågan, dels utifrån sina egna perspektiv och dels utifrån det de har lärt sig under processen.
Resultaten från de deliberativa opinionsundersökningarna är relativt positiva och flera studier visar på att deltagarna både lär sig mer om det ämne de diskuterat och att de också byter åsikter efter att ha diskuterat frågan med andra, berättar Fishkin.
– Avgörande är att gruppen så exakt som möjligt representerar demografin, och bredden av åsikter i den befolkningsgrupp man undersöker. Vi samlar ihop en miniallmänhet kan man säga, säger Fishkin. Det är också viktigt att diskussionen leds av en utbildad moderator, att ingen tillåts dominera diskussionen utan att alla tillåts tala ungefär lika länge, och att allas åsikter tas i beaktande, säger han.
– Det vi finner, om och om igen, när vi ger folk en orsak att lyssna på olika sidor av en fråga, när de upplever att deras röst har en betydelse, är att allmänheten faktiskt är väldigt smart. När vi skapar omständigheter för människor att lyssna och lära hittar de ofta på ganska rationella, användbara lösningar, säger Fishkin.
Inte de självutvalda, högljudda rösterna
Fishkins modell har tillämpats i över 100 frågor i närmare 30 länder världen över, både i väst och i utvecklingsländer.
Han berättar om ett exempel från Japan 2011 där regeringen stod i bevåg att privatisera pensionssystemet, det vill säga ersätta den statligt utbetalda pensionen med personliga pensionskonton. Japan har en åldrande befolkningsstruktur och det här sågs som en möjlighet att inte göra pensionsbördan för stor för den arbetande befolkningen.
Vanliga, allmänna opinionsundersökningar visade också att 70 procent av befolkningen understödde en privatisering. Men när en deliberativ opinionsundersökning om frågan gjordes, ansåg deltagarna att riskerna med privatisering var för stora för den enskilda individen och föreslog i stället att konsumtionsskatten höjs för att kanalisera mera pengar till det statliga pensionssystemet. Och det är vad den japanska regeringen gjorde.
– När den politiska eliten fattar beslut händer det ofta att de förbiser saker som bekymrar den vanliga medborgaren, det ser vi om och om igen, säger Fishkin.
– I deliberativa opinionsundersökningar är det inte det är inte de självutvalda, högljudda rösterna som dominerar, utan i stället en opinion som bättre representerar alla människor, en verklig folkets röst.
Nytt samarbete mellan Fishkin och Åbo Akademi
Som ett led i sin forskningsprofilering har ÅA ingått ett samarbetsavtal med Stanford och dess center för deliberativ demokrati.
– Jag är uppriktigt glad över att vi har lyckats formalisera vårt samarbete med ett av världens bästa universitet, säger Kimmo Grönlund som är professor i statskunskap och föreståndare för Institutet för samhällsforskning (Samforsk) vid Åbo Akademi.
Grönlunds team har i 13 år ordnat kontrollerade experiment i samtalsdemokrati med vanliga finländare som deltagare.
– Fishkins center har haft en tydlig policyorientering medan vår forskning har främst skett på vetenskapens villkor. Genom ett tätare samarbete kan båda parter dra nytta av varandras styrkor.
Samarbetet mellan Åbo Akademi och Stanford sker främst inom ramen för akademins forskningsprofil om minoriteter och spetsforskningsenheten Demokratins framtid.
– Nästan alla demokratiska beslut omfattar en minoritetsproblematik. Och ett centralt element i teorin om deliberativ demokrati är att uttryckligen alla röster, också minoriteterna, får komma till tals.
Aktuellt just nu inom samarbetet med Stanford är en så kallad automatisk moderator som håller på att utvecklas. Den nya tekniken kommer också att tas i bruk i Finland.
– Fishkins modell för deliberativa samtal bygger på att en utbildad moderator alltid håller i trådarna för diskussionerna. Det är en ganska kostnadskrävande process. Genom att automatisera processen kan större grupper i stället diskutera via webben. Det är ett nytt spännande element i våra fortsatta experiment.
– Jag hoppas att vi i framtiden ska kunna skapa möjligheter för Finlands riksdag att inrätta medborgarpaneler bestående av några hundra slumpmässigt utvalda finländare som får diskutera och reflektera över ett lagförslag eller ett medborgarinitiativ. På det sättet kan vi få fram en genomtänkt folkopinion, säger Grönlund.
