8.11.2024
”Vi behöver mera forskning om vuxen-ADHD”
Sällan har det pratats så mycket om ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsvariationer som nu. Samtidigt släpar forskningen då det gäller vuxna med ADHD-symptom efter. Därför vill Maria Dahlberg, doktorand i utvecklingspsykologi, bidra och ta reda på mera.
Dahlberg håller under hösten 2024 på att färdigställa en översiktsstudie av vetenskapliga resultat på forskning om vuxna med ADHD-symptom och hur fysisk aktivitet påverkar deras uppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet. Hennes sammanställning resulterade i 13 vetenskapliga interventionsstudier.
– Det här visar på behovet av mera forskning om just den här målgruppen. Den forskning som finns nu är i första hand gjord bland barn och ungdomar, och vi vet inte om behandlingsinsatserna ger likadana effekter på andra målgrupper, säger Maria Dahlberg.
Översiktsstudien visade att interventionsstudierna kommit till lite olika resultat, men i första hand att fysisk aktivitet tycks påverka uppmärksamheten positivt hos personer med ADHD. Gällande hur hyperaktivitet och impulsivitet korrelerar med fysisk aktivitet finns det i nuläget för få undersökningar för att kunna dra några slutsatser.
Dahlberg och hennes kollega Patrick Kronberg, doktorand i utvecklingspsykologi kommer inom de närmsta månaderna att genomföra en enkätundersökning bland högskolestuderande. I studien ska man undersöka förekomsten av ADHD-symptom bland unga vuxna och om de korrelerar med mängden av tid som läggs på fysisk aktivitet av olika slag.
Man kommer också att se på hurdan fysisk aktivitet: lätt, medel eller högintensiv träning, personerna ägnar sig åt, och hur mycket, på veckobasis. Kronberg kommer att forska på samma material för att ytterligare se om de unga vuxnas akademiska välbefinnande kan kopplas till fysisk aktivitet.
Hur kommer det sig att man bemästrat svårigheterna under barndom och tonårstid, men att korthuset faller i vuxen ålder?
– Det här kan komma att ge oss ett mönster av hur fysisk aktivitet och ADHD-symptom kan hänga ihop, alltså om vi kan se ett samband mellan hur många timmar i veckan man ägnar åt fysisk aktivitet och var på ADHD- skalan man ligger. Vi kanske också får indikationer på hur till exempel sömn och skärmanvändning hänger ihop med var på skalan man placerar sig.
Dahlberg förklarar vidare att alla kan känna igen sig i ADHD-symtomen eftersom det handlar om egenskaper som vi alla besitter: vi alla är mer eller mindre uppmärksamma, aktiva och impulsiva. Därför brukar man tala om en ADHD-skala, där diagnosen ADHD betraktas som den extrema delen av spektrumet och att diagnoskriterierna är ett försök till att dra gränsen mellan normaltillstånd och funktionsnedsättningen.
–Övergången till vuxenlivet kan vara extra sårbar för de med ADHD eftersom man själv då behöver skapa nya fungerande ramar, rutiner och strategier då man till exempel flyttar hemifrån eller börjar studera på tredje stadiet. Hur kommer det sig att man bemästrat svårigheterna under barndom och tonårstid, men att korthuset faller i vuxen ålder?