Ett universitets magisterprogram kan inte lära sina studenter allt de behöver veta om arbetslivet. Det är heller inte meningen. En del erfarenheter och kunskaper måste förvärvas från andra källor än kurslitteraturen, laborationerna och seminarierna. Det är här mentorprogrammet KarriärKontakt kommer in i bilden. Mentorprogrammet för samman nästan färdiga studenter, adepter, med alumner ute i arbetslivet.
Omaka par?
För ett par år sedan deltog bland andra Aada Willberg och Susanna Sepponen i KarriärKontakt. Willberg var då en nationalekonomistuderande på slutrakan medan Sepponen är ÅA-alumn med ryska som huvudämne och ekonomiska studier som biämnen, och arbetar med hållbarhetsfrågor inom företagsrådgivning. Det var ingen självklar matchning av adept och mentor i deras fall.
– Jag måste lyfta på hatten till Ingela som skötte ihopparningen. På papper var vi olika, en som läser folkrätt och nationalekonomi och en annan som läst språkliga studier. Men där fanns de gemensamma intresseområdena och erfarenheterna från arbetslivet som matchade, säger Willberg.
– Adepter och mentorer kan paras ihop på många olika grunder. Ibland vill en studerande uttryckligen ha en mentor med samma studiebakgrund man själv har. Oftast handlar det ändå om att pricka in gemensamma intressen, att hitta mentorer som arbetar inom områden där de studerande i framtiden kan se sig själva, säger Ingela Ollas som koordinerat KarriärKontakt sedan det började.
Det gemensamma intresset för Norden, innovations- och hållbarhetsfrågor gav en grund för samtal och frågeställningar om Willbergs första steg ut i arbetslivet efter examen, samtidigt som Sepponen fick en djupare insyn i vilka färdigheter nyutexaminerade för med sig från högskolorna ut till arbetsmarknaden.
– Jag kommer ihåg att Ingela väldig tydligt sa åt mig att det här kanske är en lite udda koppling eftersom vi har studerat helt olika saker, men det fungerade ju bra för oss och det kan säkert fungera i många olika fall, eftersom vi båda har ganska breda utbildningar där man platsar på flera olika håll i samhället, säger Willberg.
Diskussion och vägledning
Medan mentorprogrammet är öppet för alla studerande vid Åbo Akademi lönar det sig ändå att redan före man söker fundera på vad man själv vill ha ut av det.
– Från adeptens sida måste det finnas intresse för någon slags självutveckling och den egna framtiden. Möjligheterna i dagens arbetsliv är så många, och att via ett sånt här program få en överblick över allt vad man kan göra eller bli är säkert lättare och bättre än att själv sitta hemma och försöka googla, säger Willberg.
När mentorn och adepten möts för att diskutera hur de ska gå till väga gör de tillsammans upp en riktgivande plan för saker och ting ska skötas. I det här skedet gäller det att vara ärlig och tydlig både med sig själv och motparten, så att båda är införstådda med vilka förväntningarna är, och för att undvika missförstånd.
– Vi fick en hel del konkreta förslag på vilka teman som man kunde ha på olika träffar. Det var en lång lista och vi använde oss av några idéer därifrån och sen några egna. Den gav mycket stöd men samtidigt frihet att själv fundera på vad man ville ha ut av året, säger Willberg.
– Jag tycker vi fick tillräckligt med riktlinjer och det blev en bra struktur på det hela. På kick-off-träffen blev det tydligt hur det är meningen att det ska fungera. Vi följde snällt riktlinjerna med en träff i månaden och så vidare, men samtidigt hade vi en stor frihet i att välja vilka teman vi ville diskutera, och det är jätteviktigt, för där måste man utgå från adeptens behov och vad som är aktuellt just då, säger Sepponen.
En gång mentor, alltid mentor
Innan hon parades ihop med Willberg blev Sepponen headhuntad av KarriärKontakts koordinator. Möjligheten att den här vägen axla rollen som mentor var inte något hon ville gå miste om.
– Jag råkade då nyligen ha diskuterat mentorskap med flera kolleger och bekanta som fungerat som mentorer som deltat med sig av sina goda erfarenheter. Jag hade själv också goda erfarenheter av att ha haft mentorer under hela min karriär, så jag tänkte att det skulle vara fint att hoppa på den här chansen och se hur det är att fungera som mentor, säger Sepponen.
De två har hållit kontakten även efter att programmet för deras del formellt avslutats. Det råkar sig nämligen så lyckligt att de arbetar inom samma område, och har sina arbetsplatser på nära avstånd, och före pandemin kunde de stundvis springa in i varandra på närområdets lunchrestauranger.
Trots att hon är relativt nyutexaminerad funderar Willberg ändå på att en dag själv vara mentor åt någon.
– Absolut kan jag tänka mig, om man någon gång har möjlighet att i framtiden ge vidare och vara en stödperson, säger Willberg. Men just nu vill jag få mera erfarenhet av arbetslivet innan jag försöker diskutera med någon annan.
– Personligen tycker jag att alla någon ska pröva på att vara eller ha en mentor. Det hör till det mänskliga kollektivet. Vi vill dela med oss av våra erfarenheter och söker såna som har erfarenheter att dela med sig av. Det är en naturlig del av samhället och arbetslivet, säger Sepponen.